Supernatural Origins av Peter Johnson och Matthew Dow Smith

Supernatural är en av mina absoluta favvo-serier de senaste åren. Bröderna Winchesters kamp mot alla sorters demoner, spöken å annat löst pack är underhållande att följa. Tack vare f*****g SVT missade jag hela säsong två å är för snål för att punga ut cirkus 400 pix för den på dvd. Säsong tre är igång på Nordic Channel å flera demoner har redan fått sätta livet (eller vad de nu har) till. Av en slump när jag sökte efter dvd-boxen så hittade jag på en serie om pappa Winchester och hur jakten började.

Jag hade inga större förväntningar på serien som först publicerades i sex lösnummer. Serien handlar om familjen Winchster precis efter att modern dödats av en demon. Sam är en bebis och Dean ett litet barn, John är mest jävligt förvirrad. Serien är kantigt och oinspererat tecknad och jag saknar lite dynamik i serierutorna. Peter Johnson är tydligen en av seriens producenter och jag hoppas av han lägger mer tid på serien så den inte kackar ihop, för det är just vad den här serien är, lite kackig. Det hela känns tyvärr som ett hafsjobb för att profitera på tv-serien. Visst jag det lite löst pack här också och allt är upplagt för dramatik men det som borde vara seriens centrala tema och som kunde gjort det till en intressant actionserie med djup slarvas bort. Personskildringen av John Winchester som på ett brutalt sätt mist sin fru, som omgivningen tror håller på att bryta ihop (vilket han är på väg att göra) och hans desperata jakt på den demon som dödat hans fru är alldeles för ytlig. Skildringen består mest av lite floskelkommentarer och trötta blickar. Här fanns ju värsta upplägget till att skildra besattheten att hitta hustruns mördare och samtidigt skildra ångesten över att inte var där för de som behöver honom som mest, sönerna. Bortsett från detta är det habil action och gillar man tv-serien och vill veta förhistorien så kan jag trots allt rekommendera serien. 2009 släpps Supernatural- Rising Son med teckningar av Diego Olmos och jag hoppas verkligen att inte den också är ett hafsjobb.

Min barndoms seriebutiker 1

Ju äldre jag blir desto mer nostalgisk blir jag när jag tänker tillbaka på barndomen. När jag var i de tidiga tonåren fanns det fortfarande seriebutiker i de flesta svenska städer, iaf som hade begagnade serier. Jag minns att det i Hässleholm, i det s.k. Stjärnhuset på Bokeberg fanns en liten affär med begagnade serier som drevs av en pensionerad man (givetvis). Jag minns inte namnet på butiken eller mannen som drev den och inte så mycket av utbudet, jag var i stort sett bara ute efter Fantomen på den tiden. Men det fanns iaf begagnade tidningar prydligt uppradade i hyllor, sorterade efter namn och år. Jag minns att jag var där både med min farfar och min farsa, hur många gånger minns jag inte. Det jag minns är att mannen som drev den var väldigt trevlig och jag har ett svagt minne av att han innan den butiken hade haft en inne i stan (Bokeberg är iofs nära centrum, Hässleholm är inte så stort) men det var innan jag blev intresserad av serier. Nu drev han den här som ett tidsfördriv men kom att stänga den och jag har för mig att jag var där när han sålde ut. 2 kr kostade Fantomen-tidningarna och det enda nummer jag vet att jag köpt där är Kejsarskatten av Ulf Granberg och Jaime Vallvé, nr 12/1981. Min farfar lever inte längre så han kan inte hjälpa mig med minnena, jag får ta och kolla med farsan om han minns bättre än jag. Det är lustigt hur selektivt minnet är, varför kommer jag ihåg just ett nummer som jag köpte där, det var inte ett nummer jag letat speciellt efter vad jag minns. Jag minns att jag var dit på kvällen eller den sena eftermiddagen och det var mörkt ute, lite ruggigt men vad gör det när man får leta efter Fantomen-tidningar. Numera är det en frisersalong där, kulturskymning råder. Men minnena finns kvar om än lätt beslöjade av tidens tand.

Jag är din flickvän nu av Nina Hemmingsson

Nina Hemmingssons succéalbum utkom på Kartago 2006 och är på 126 njutbara sidor. Albumet är en blandning mellan enrutingar och korta serier kring olika teman som t.ex. utanförskap, sammanhållning, utseende och sex. Enrutingarna är i färg och de kortare serierna i svartvitt. Nina Hemmingsson har tidigare gett ut Hjälp! tillsammans med Sarah Olausson.

Jag är din flickvän nu har hyllats i tidningar och på forum och det finns en hel del guldkorn i albumet. Guldkornen finns framförallt bland enrutingarna som skildrar vardagliga situationer och tankar på ett skruvat sätt, där Nina Hemmingsson driver med vad som anses normalt och inte. Suveränt bra å så jävla roliga. De kortare serierna kring olika teman är däremot en besvikelse, oftast känns de trots att de är korta sega och ingen av dem är lika kul som enrutingarna. Kanske hade de längre serierna klarat sig bättre på egen hand eftersom enrutingarna är så suveränt träffsäkra. Nina Hemmingsson har en säregen stil som passar väldigt bra med hennes dialog och känns inte som jag trodde vid en första blick pretto. Det är helt enkelt bland det roligaste man kan läsa. Att Nina Hemmingssons serier dyker upp lite varstans är inte mer än rätt och Nina Hemmingsson är en av de bästa svenska serieskaparna för tillfället. Kommentarerna är oftast brutalt roliga som doktorn som säger till den överviktiga tjejen "man är vad man äter" och hon svarar "då äter väl doktorn bajs", eller enrutingen om det givna svaret om den svartsjuke pojkvännen ringer för att kolla "Hallå, det är Tommy mitt i råknullet" (med reservation för lite småfel eftersom albumet är tillbakalämnat till bibblan). När andan faller på ska jag givetvis shoppa albumet för det är definitivt så kul att man kan läsa det många gånger.

Carnivàle

Carnivàle hade premiär på HBO 2003-2005. Serien omfattar två säsonger och visades i Sverige först på Canal Plus. Jag väntade på att den skulle visas i en annan kanal men inget hände och jag glömde mer eller mindre bort den tills den dök i SVT2 i våras. Det jag hade läst om serien verkade väldigt lovande. 30-tal, depressionen, övernaturliga krafter, carnies och så var det HBO som stod bakom.

Carnivàle är otroligt snyggt gjord, de bästa scenerna påminner om ett kolorerat vykort från svunna tider. Jämfört med de andra amerikanska serierna jag följer för närvarande (Supernatural, Heroes, CSI) är Carnivàle annorlunda på flera sätt. Tempot är lugnt för att inte säga sävligt. Skådespelarna är bra (även om de inte når Sopranos-klass). Framförallt tillåts historien ta tid att utvecklas. Efter de första avsnitten var jag lite besviken, jag tyckte serien var seg och rätt ointressant. Det som räddade kvar mitt intresse var förutom nyfikenheten att få veta vad som händer var det färgstarka persongalleriet och de komplexa skildringarna av de olika karaktärerna. Ingen är enbart ond eller enbart god.

Carnivalé handlar också främst om kampen mellan ont och gott. Huvudpersoner i denna kamp och därmed i serien är Ben Hawkins som cirkusen plockade upp i första avsnittet sedan han begravt sin mor och broder Justin, en präst som fick syner i första avsnittet. I de första avsnitten vet man inte vem som är ond eller god. Det klarnar efterhand men frågan ställs hela tiden, vad är ont och vad är gott, vad avgör vem som är ond eller god. Jag tycker serien blivit bättre efter hand, karaktärerna och intrigerna har utvecklats. Ikväll såg jag det sista avsnittet av första säsongen och jäklar vad det hände saker. Avslutningen av kvällens avsnitt var minst sagt dramatisk och väldigt oväntad. Givetvis är frågorna fler än tidigare efter detta och jag ser framemot säsong två. Grundfrågeställningen återstår dock, vad är ont och vad är gott?

En evighet i Tanger av Faustin Titi och Eyoum Ngangué

Förlaget Trasten gav 2007 ut en Evighet i Tanger som handlar om en ung man, Gwawa, från Gnasville, en fiktiv afrikansk stad, som befinner sig i Tanger för att försöka ta sig till Europa i hopp om ett bättre liv. Han har lämnat sitt hemland på grund av ekonomiska och politiska skäl. Serien skildrar hur Gawa lämnat landet och sysslolösheten i Tanger i väntan på chansen att komma till Europa. Duon har tidigare gjort Le flic de Gnasville som enligt förlaget erhållit priser i Europa.

Seriens skildring av huvudpersonens försök att nå Europa känns äkta liksom tillvaron i Afrika och detta beror antagligen på att upphovsmännen båda är afrikaner från Kamerun respektive Elfenbenskusten. Resan mot det hägrande målet Europa skildras i makligt berättartempo utan stora åtbörder men blir mot bakgrund av berättelsen ändå dramatisk. Om det hade varit upphovsmännens önskan att göra en dramatisk och spännande berättelse hade de säkerligen kunnat göra det eftersom ingredienserna finns där. Jag tror dock inte att det varit upphovsmännens avsikt utan de har velat skildra det som slår an tonen för albumet redan från början nämligen sysslolösheten och även utsattheten hos en flykting/migrant. Teckningsstilen och tempot bidrar till att skildringen fungerar och stärker den känsla som förmedlas. En intressant och tankeväckande serie med ett annorlunda perspektiv där det sävliga tempot både är en fördel och en nackdel. Att skildringen av personerna är ytlig och det hela mer är en betraktelse kring tillvaron gör att jag inte sugs in i berättelsen trots att dramatiken finns där.

Problem för Spielbergs Tintin-projekt

Universal som skulle finansierat Steven Spielbergs och Peter Jackson planerade Tintin-trilogi har dragit sig ur och nu letas det ny finansiering. Det var efter att de lämnat efter förslag på en budget på 130 miljoner dollar som Universal drog sig ur, de var inte nöjda med avtalet som presenterades och var osäkra på om Tintin-fansen i USA är tillräckligt många. Dessutom ska de ha varit osäkra pga filmens teknik s.k. moption capture, som Beowulf filmades med, man väntar fortfarande på att en film med den tekniken ska bli en succé. Förra månaden visade Spielberg och Jackson 10 minuter "sizzle reel" som ska vara något som är lite längre än en trailer för Paramount och de väntar på svar om de är intresserade eller inte. Det återstår att se vad som händer men Spielberg verkar sugen på att göra filmen så den blir nog av i slutändan. Om den blir något att ha återstår att se. Jag har inte sett Beowulf eftersom jag tyckte tekniken den gjordes med var rätt vedervärdig så jag har inga större förhoppningar på Tintin-filmerna.

Berlin- Stad av sten av Jason Lutes

Amerikanen Jason Lutes slog igenom med Jar of Fools 1994. Till Jason Lutes förebilder hör både Hergé och Scott McCloud. Stad av sten är första delen i en planerad trilogi om Berlin. Del två kommer att ges ut av Galago under hösten 2008. På Svenska Dagbladet finns en intervju med Jason Lutes.

Serien utspelar sig i Berlin i slutet av 1920-talet, ett Berlin som präglas av motsättningar mellan Weimarrepubliken, nazister och kommunister. Man får följa ett antal personer i skilda historier och deras liv i Berlin. Bland dem finns den unga konstnärinnan Marthe som nyss flyttat till staden, vänsterjournalisten Kurt, Gudrun som inte delar sin mans nazistiska övertygelse med flera. I slutet vävs flera av huvudpersonernas berättelser för första gången samman i en dramatisk händelse.

Lutes tecknar elegant i en stil trogen klara linjen dock utan att försöka härma Hergé eller Jacobs, Jason Lutes har sitt eget uttryck och det fungerar bra i serien och han lyckas ibland bra med att skapa olika stämningar men ibland blir det bara för elegant och därmed lite känslolöst. Berättelsen och berättandet känns även stundtals lite segt och det märks tydligt att detta är inledningen till något och att det mest handlar om att bygga upp karaktärerna. Det är först mot slutet av serien som man verkligen blir engagerad. Seriens verkliga styrka ligger i att Jason Lutes tecknar en mångfasetterad bild av Berlin och dess invånare och inte väljer den enkla vägen att dela upp det i ont och gott. Huvudpersonerna är enbart människor med styrkor såväl som svagheter. Jason Lutes har lagt en bra grund och förhoppningsvis kan serien lyfta i de två kommande delarna, grunden finns där.

Lobster Johnson: The Iron Prometheus av Mike Mignola och Jason Armstrong

Mike Mignola är är mannen som skapade Hellboy, Jason Armstrong har tecknat bl.a. Spiderman. Tillsammans har de skapat Lobster Johnsons första egna äventyr The Iron Prometheus. Lobster Johnson har tidigare förekommit i Mike Mignolas B.P.R.D. Serien gavs först ut i form av fem serietidningar som sedan samlades i en TPB. Efter varje avsnitt utom det första finns påhittad bakgrundsfakta om Lobster Johnson och en genomgång av tidigare serier och filmer med karaktären. I slutet finns en mängd skisser med kommentarer av upphovsmännen. Intressant att ta del av funderingarna hur saker bäst gestaltas.

Lobster Johnson handlar om brottsbekämparen med samma namn. Året är 1937 och platsen New York. Namnet Lobster kommer av att hans symbol är en hummerklo, en symbol han bränner in i pannan på de brottslingar han dödar. En "man" från en mäktig forntida civilisation vill åt en kraft som återskapats av en professor och det är upp till Lobster Johnson och hans gäng att sätta stopp för planerna på världsherravälde och samtidigt sätta stopp för nazisterna som vill spränga New York i luften.

Lobster Johnson är tecknad i en lite kantig och realistisk stil, inget att höja på ögonbrynen för men det fungerar. Mike Mignolas manus med en galen asiatisk skurk, fantastiska maskiner och demoner är fantasifullt. Jag är speciellt svag för flera av ingredienserna och att det utspelar sig på 1930-talet är bara ett plus. Lobster Johnsons kläder är läckert 30-tal så det räcker och blir över, även i övrigt är det en skön tidskänsla av 30-tal. Lobster Johnson är en rätt kallblodig brottsbekämpare som har ihjäl brottslingarna utan några reflektioner och något större djup finns inte i karaktären men det är nog inte avsikten heller. Inte heller någon annan i serien lider av några moraliska betänkligheter. Det här är rak, enkel och läckert förpackad underhållning för stunden men inte mer. Omslaget är f.ö. en höjdare. Jag hoppas att detta inte är det sista jag ser av Lobster Johnson.

Electrocomics

På tyska Electrocomics finns en del intressanta serier som Kolbeinn Karlssons på flera sätt vackra In these woods we are Ewok Kings och Knut Larssons Hjortflickan. Givetivs måste du även läsa Lars Sjunnessons Agent Orange med Tjocke Bo, i mitt tycke den roligaste svenska serien. Det finns givetvis även tyska tecknare och en massa andra där. Sidan är helt klart värd ett besök om man är det minsta intresserad av alternativserier. Det finns dessutom en serie på tyska av Lars Sjunnesson för den som behärskar detta fantastiska språk. Gillar du Tjocke Bo måste du införskaffa Tjocke Bo och Om kriget kommer, båda utgivna av Galago. Tokskratt utlovas.

Bubblan kom på utsatt datum!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja, jag avskyr också alla som sätter en massa utropstecken för att verkligen markera att det är något viktigt!!!!!! Men att Bild & Bubbla kommer på utsatt datum är en skräll som jag inte hade satsat pengar på för två månader sedan.


Omslaget är inspirerat av förra året mest överskattade svenska serie, Drift, som jag recenserat här. Numret inleds med tre kortare artiklar om olika ämnen. Koliks femisex satsning ägnas hela elva sidor vilket känns lite mycket. Alla de tre intervjuade har avbildat Seriefrämjandets ordförande Fredrik Strömberg (jag är fascinerad av hans besatthet att presentera ett porträtt av sig själv, gjort av de han intervjuar, se även förra numret). Dessutom finns en specialtecknad serie efter artikeln. Nåja, det ska bli intressant att läsa mer om tankarna bakom satsningen och vad som kommer framöver. Sedan följer artiklar om japansk skräck, Bamse, japanska sexinstruktionsserier, ett stort antal sidor skisser av Peter Bergting, samtal med och serie av dansken Henrik Rehr. Sedan följer recensioner av album och fanzines.

Jag tycker att numret verkar innehålla en bättre blandning än föregående nummer och framförallt är inte majoriteten av artiklarna skrivna av Fredrik Strömberg utan det är fler olika skribenter i detta nummer vilket är positivt eftersom det blir enformigt när de flesta artiklarna är skrivna av samma person. Nu ser jag fram emot lite trevlig läsning. Någon recension av Bubblan kommer inte eftersom det skulle dröja då jag gillar att dra ut på läsningen och ta en artikel då och då. Dessutom fick jag första numret av Filter av gänget bakom eminenta fotbollsmagasinet Offside så de e mycke nu.

Vakna laglös av Mats Kjellblad

Vakna laglös av Mats Kjellblad är fortsättningen på debutalbumet Garagedrömmar. Albumet gavs ut 1996 av Optimal Press och finns fortfarande att beställa. Mats som numera stavar sitt efternamn Källblad har även tecknat allåldersserien Vimmelgrind som getts ut i tre delar på olika förlag. Andra serier av Mats Källblad är Sture Stelben och Allan Röde.

Vakna laglös handlar om Isak som spelar i ett rockband men som egentligen vill bli poet. Efter sex år säger han upp sig från arbetet på dörrfabriken för att satsa på det men framförallt vill han lämna sin uppväxthåla Osby.

Mats Källblad är en skicklig tecknare men det är framförallt tilltalet i albumet som gör det så bra. Mats Källblad skildrar på ett realistiskt och humoristiskt sätt de både vanliga och färgstarka personer som befolkar Osby. Jag tycker skildringen av en liten ort och om trycket att vara på ett visst sätt är lysande. Alla som växt upp i en mindre ort kan relatera till och känna igen det. Även skildringen av Isaks vilja att göra något annat och komma därifrån och samtidigt just oförmågan att göra det är lika lysande. Dialogen känns äkta och inte krystad (tänk svenska tv-serier, brrr) och förekomsten av diverse dialektord får mig som liksom Mats Källblad är göing att smälta. Parallellt med huvudhistorien finns två paralella, dels en med vykort från Isaks sommarflört som lever ut sina konstnärsdrömmar i Italien och dels två förlagsmänniskors kommentarer kring Isaks inskickade poesisamling. Serien är en av de absolut bästa svenska serier jag läst och jag uppmanar alla att läsa den. En riktig pärla.

Ännu mera shopping

Jag gör mitt iaf vad gäller inköp av serier för att hålla den krisande världekonomin igång. Extra lämpligt då att de senaste inköpen är amerikanska serier då bolånekrisen i USA är den främsta orsaken till krisen. Idag hämtade jag ut ett paket innehållande den riktigt feta Captain America Omnibus av Ed Brubaker, Steve Epting och Mike Perkins. Jag är egentligen inget fan av superhjältar men när jag läste om mastodonten på bloggen Junkultur så kunde jag inte hålla emot, köpimpulsen blev för stark. Jag kan inte komma ihåg att jag läst någon Captain America tidigare, kanske som en bifigur i någon av de enstaka Marvel-tidningar jag läst men jag har sett filmen och framförallt hade jag ett skitläckert blänkande vykort med Captain Americas tuffa outfit, min favorit bland superhjältetrikåer.

Med i paketet fanns även Mike Mignolas & Jason Armstrongs tpb Lobster Johnson: The Iron Prometheus som jag sett framemot eftersom jag är väldigt svag för 30-tal, superskurkar från Asien och antika monster som väcks till liv. Även Supernatural Origins av Peter Johnson och Matthew Don Smith slank med, mest för att Supernatural är en av mina absoluta favvo-serier på T-fau (tyvärr missade jag nästan hela säsong 2 då SVT hade den usla smaken att köra den på 24:an och sedan i sen repris på 2:an). Men nu är säsong 3 igång på Nordic Channel å det är gött.

Serieshopping i Göteborg

Igår var jag i Göteborg på ett trevligt bröllop. Eftersom jag hade gott om tid innan själva bröllopet ägnade jag givetvis tiden åt att besöka seriebutiker. Mitt första stopp var SF-bokhandeln nära Avenyn där jag köpte en mjukisfigur i form av Bone till min dotter. Noterbart är att figuren kostade 138 pix, jag såg samma figur hos Staffars i Sthlm förra veckan och där tog de 300 pix. Så det gäller att se upp ibland.

Anywho, nästa stopp var Dolores vid Järntorget där jag varit en gång tidigare, de har jämfört med Sthlms-butikerna bra priser på begagnat och det var främst det jag var ute efter idag. Eftersom det visade sig att de inte öppnade förrän tolv vandrade jag vidare till Seriehörnan en gata ner från Järntorget efter en fika på något halvmysigt kafé jag inte kommer ihåg namnet. Butiken var lite rörig men tydligen hade de drabbats av vattenläcka. Hittade iaf två album jag letar efter: Vimmelgrind 1- Dillfälten av Mats Källblad och Äventyr i Karibien av Hugo Pratt. Köpte även en Pox-special av Munoz & Sampayo. Butiksägaren var trevlig och vi var överens om att det var dags för någon att på nytt ge ut Art Spiegelmans Maus i Sverige. Han sa att han aldrig fått in ett begagnat ex av Maus. Hos Dolores köpte jag Vakna laglös av Mats Källblad och De vackra drömmarnas lagun av Hugo Pratt. Skillnaden mellan butikerna var att Seriehörnan hade mest begagnat men även en del nytt svenskt plus lite böcker och dvd medan Dolores även hade nytt amerikanskt och manga samt figurer och dylikt. Jag rekommenderar ett besök i båda butikerna om ni har vägarna förbi Göteborg.

Tack vare att jag hittade de båda Corto Maltese-albumen har jag alla svenska utgivningar av Hugo Pratts mästerverk. På tåget hem läste jag Alack Sinner av Munoz & Sampayo som tyvärr var lika dålig och daterad som Joe´s Bar, också den utgiven av Epix på 80-talet. Jag läste även Mats Källblads Vakna laglös som var en riktig pärla och som det kommer en längre recension på framöver.

Och nej, det regnade inte i Göteborg.

Höstens höjdpunkter

Jag har inte full koll på vilka serier som förlagen ska ge ut i höst eftersom jag inte sett någon sammanställning men av det jag sett på förlagens hemsidor och andra ställen så finns det några serier jag ser fram emot extra mycket.

Komika verkar tack och lov ha vaknat till liv och jag ser främst frameot Hergés äventyr som tecknat av Stanislas som jag iofs inte läst någon hel serie av men av det jag sett verkar han vara en intressant tecknare. Hergés äventyr verkar dock inte vara en typisk serie för honom utan det är väl snarare Ängelns fall som Komika också ger ut i sin Fasil-serie (serier i A6 format). Jag har inte läst mina gamla slitna Tintinalbum på länge och känner inget större sug att göra det men det blir ändå intressant att läsa om Hergé.

Jag ser även fram emot Jason Lutes andra del i trilogin om Berlin, Berlin- Stad av rök, som Galago ger ut under hösten. Första delen levde inte riktigt upp till mina förväntningar men det var ändå en bra serie. Och så handlar den om Berlin, världens bästa stad.

Kartago står annars för de två intressantaste släppen, dels Roparen av Jakob Nilsson efter en deckare av Stieg Trenter och framförallt Krokodilstaden av Knut Larsson. Vad gäller Roparen är jag kanske inte mest nyfiken på innehållet utan mer på hur bra serien kan sälja. Svenska folket är ju galna i deckare i allmänhet (jag är själv inget fan även om Millenium-trilogin är fantastisk) och är folk beredda att satsa en slant på en deckare i serieform?

Krokodilstaden ser jag fram emot eftersom Knut Larsson är en fantastiskt begåvad tecknare och de skisser som fanns i senaste Bild & Bubbla från just Krokodilstaden fick mina förväntningar att stiga och det ska bli mycket intressant att få läsa albumet.

För övrigt släppte Albumförlaget Det tredje testamentet del 2- Matteus eller Ängelns ansikte och det ska bli spännande att läsa och se om några av de lösa trådarna från första delen knyts ihop.

Danmark vs Sverige: Förlagen

Så var det dags för första holmgången mellan broderländerna om vilket land som i mitt tycke är det bästa vad gäller serier. Idag tänker jag titta på de olika förlagen och deras utgivning. Jag kommer att gå igenom varje förlag och titta på framförallt fjolårets och årets utgivning. Eftersom jag bara kommer att titta på album och utesluta serietidningar vill jag berätta om en viktig skillnad mellan den danska och svenska seriemarknaden, nämligen att det överflöd av serietidningar som funnits i Sverige inte har funnits i Danmark där albumutgivningen redan tidigare tog en större plats.

Först ut på banan är Danmark och jag börjar med det intressantaste danska förlaget, Faraos Cigarer. Det är inte för att de ger ut nyskapande serier utan det är för att det relativt nya förlaget som har sin grund i seriebutiken med samma namn vid Gråbrödre Torv i Köpenhamn på kort tid har dragit igång ett imponerande utgivningsprogram. De ger ut Corto Maltese och andra Hugo Pratt-berättelser, Zanfryst fra Troy, Sky Doll, Tardis Nestor Burma-serier, Bourgeons Cyann och diverse av Hermann. En imponerande utgivning av både nytt och de gamla mästarna. Faraos Cigarer distribuerar även holländska förlaget Arboris utgivning av franska dussinserier på danska. Forlaget Carlsen ger Tintin, Smurfarna, Yakari, Blake och Mortimers nya äventyr, Kalle & Hobbe (Steen & Stoffer) m.fl. En konservativ och inte speciellt spännande utgivning på sistone även om de fortsätter att ge ut serier av schweizaren Cosey, senast Himmelbuddhaen. Carlsen har dock bytt ägare nyligen och kanske tillkommer fler intressanta titlar framöver. Förra året gav Carlsen dock ut fransmannen Lepages kritikerhyllade Muchacho, David B:s Det store onde och Marjane Satrapis Persepolis, de senare som en del av en graphic novel satsning som det är oklart om det blir en fortsättning på. Forlaget Fahrenheit ger ut en hel del danska serier tecknade av bl.a. Henrik Rehr, Lars Horneman, Palle Schmidt och andra som oftast tecknar i en traditionell realistisk stil. De har även gett ut Jason på danska samt den danske debutanten Ander Walther som fick mycket uppmärksamhet för sin debut Opikanya (iofs 2006). I år verkar det inte komma lika mycket serier från förlaget.
G Floy Studios har en mycket omfattande utgivning av framförallt amerikanska superhjälteserier som X-men, Marvel 1602, Elektra osv. men även titlar som Sin City, Sandman, Hellblazer och italienska Masirs Vogtere av Frezzato. I år har de även gett ut den uppmärksammade Bagdads löver om de lejon som rymde från Bagdads zoo under den amerikanska invasionen. Donovan Comics satsade inledningvis på att ge ut titlar där utgivningen upphört på danska som Blueberrys unge år, Ridde Goodwill, Tårerne i Maury-skoven, XIII och Largo Winch men ger numera även ut nya franska titlar som Det tredje testamentet och Atalante. Aben Maler är ett litet förlag som ger ut alternativserier av James Kochalka, Daniel Clowes och i mindre format av olika danskar. Förlaget har under en längre tid varit på g med utgivningen av Chris Wares hyllade Jimmy Corrigan på danska. Det nyaste förlaget med pågende utgivning som jag känner till är Brun Blomst som gett Allan Haverholms Sortmund som ska vara Danmarks första serieroman och andra serier av för mig okända danskar.

Så är det då Sveriges tur. Kartago ger ut väldigt mycket svenska och norska stripserier (Rocky, Nemi, Pondus, Rogert m.fl.) samt några få alternativserier som Jag är din flickvän nu av Nina Hemmingsson och Aldrig godnatt av Coco Moodysson samt den i utgivningen udda Mumiens blod av Ola Skogäng. Jag räknar inte skämtteckningarna av Berglin och Lindström som serier. Kartagos moderförlag Schibsted har gett ut Black Hole av Charles Burns. Galago ger framför allt ut svenska alternativserier och frontnamnen är Liv Strömquist, Henrik Bromander, Simon Gärdenfors och Fabian Göransson. Galago ger även i mindre utsträckning ut utländska serieskapare som Jason Lutes och första delen i hans Berlin-trilogi samt Marjane Satrapis serier. Galago ger även ut tjocka antologin Galago med tre nummer varje år som innehåller både svenska och utländska serieskapare. Bonnier Carlsen ger framförallt ut mängder med manga som riktar sig till tonåringar. De har även under förra året gett ut alla Tintin-albumen i nyöversättning och i år en inbunden utgåva med Rackham den rödes skatt och Enhörningens hemlighet. Komika ger ut framförallt svenska och franska serier. De svenska serierna består framförallt av stripserier av Mia Fredriksson och Max Gustafsson men även av längre serier av Jimmy Jönsson, Sofia Olsson och Nickan Jonasson. Den franska utgivningen har varit mer sparsam under de detta och föregående år och har enbart bestått av serier av Lewis Trondheim samt ett album av tyske Ulf K. Optimal Press ger ut nordiska serier och har i år gett ut två finska alternativserier, en Tiitu Takailo och Katja Tukiainen samt Marcus Ivarssons Intro. Förra året utkom norska satirtecknarbiografin Olaf G samt självbiografiska Hitler, Jesus och farfar liksom Joakim Lindengrens Kapten Stofil-samling. Albumförlaget har i år börjat ge ut franska serier, hittills två delar av Det tredje testamentet och första delen av Bouncer. Nisses Böcker ger ut stripserier av Arja Kajermo (Tuula) och Ulf Lundkvist (Assar). Sanatorium har gett ut Lars Sjunnessons Åke Jävel, Kolik har gett ut femisex-serien Drift och Epix en serie av Rasmus Gran och en av Roberta Gregory.

Egmont i Sverige påbörjade en imponerande vuxenutgivning under 2006 som fortsatte under 2007 innan den tyvärr lades ner. De hann ge ut Blacksad, Rabbinens katt och 300. Numera ger de ut nostalgi i form av inbundna årgångar av Kalle Anka, Bamse, Fantomen m.fl. De ger även ut samlingar av Spirou och Lucky Luke. De har även börjat ge ut lite tonårsmånga. Egmont i Danmark ger också ut Spirou men annars har jag dålig koll på deras utgivning eftersom de liksom sin svenska motsvarighet saknar hemsida men de verkar även ha en omfattande mangautgivning. Eftesom jag inte riktigt har koll på vad danska Egmont ger ut och att svenska Egmonts nostalgidrivna utgivning är totalt ointressant så räknar jag inte med Egmont i holmgången.

Så vilket land har då den i mitt tycke bästa utgivningen? Först kan jag konstatera att utgivningen i Danmark är betydligt mera konservativ i Danmark med färre alternativserier och fler breda franska och amerikanska serier medan det i Sverige är alternativserier som tillsammans med stripserier utgör den största delen av utbudet. Eftersom jag i allmänhet gillar konventionella serier bättre än alternativserier så tycker jag att de danska förlagen har den bästa utgivningen och det är framförallt tacke vare Faraos Cigarers och G Floy Studios utgivning. Det är dock jämnt eftersom den svenska utgivningen är betydligt bredare och mer nyskapande. Men det blir ändå Danmark som avgår med segern.

Danmark vs Sverige 1-0