söndagen den 30:e november 2008

Starman Omnibus Vol 1 av Robinson & Harris & von Grawbadger

Så har jag då läst ut Starman omnibusen som jag nämnt i ett par inlägg tidigare. Min superhjälteodyssé som jag påbörjat (mot bättre vetande?) lär inte klinga av efter detta. Starman vol 1 samlar de första 17 delarna och det ska tydligen komma ytterligare fem! omnibusar. Inte gratis direkt.

Starman handlar om Jack Knight som motvilligt axlar sin fars mantel (nåja) och blir Starman sedan hans äldre bror David dödats. Jack är inte så lite anti hela superhjältegrejen till en början och vägrar kategoriskt att använda sin fars (jo han har flera ex) dräkt. Lite kinkigt tycker jag då den har en riktigt skön superhjältestil a 40-tal, de var helt enkelt snyggare då. Jack föredrar en sunkig läderjacka men kör tack och lov ett par goggles som gör det hela lite fräsigare (underbart ord eller hur). Jack tvingas som sagt ryckas in sedan hans bror dödats och faderns ärkefiende The Mist sprider skräck i det fiktiva Opal City. Han är till en början motvillig men dras mer och mer in i superhjälterollen under tiden han bekämpar en blandad kompott av skithögar.

En motvillig superhjälte som inte vill ha på sig en trikå! Det låter onekligen lovande. Jag hade som den superhjälteanalfabet jag är aldrig ens hört talas om Starman, jag tänkte på 80-tals rullen med Jeff Bridges först, när jag läste om den på Seriehyllan. Jag kollade upp vad det var och att det var en person utan superkrafter var givetvis ett plus. I början hade jag mest svårt för Tony Harris teckningsstil, jag tycker han är lite väl ojämn. Han tecknar Jack Knight på lite olika sätt och det har jag svårt för. Jag blev inte så överdrivet förtjust i hans teckningsstil i sin helhet till en början heller men det tog sig. Jag tycket inte heller att James Robinsons manus var så bra till en början och sögs därför inte in i berättelsen (jag vill sugas in och svepas bort). Tack och lov vände det rejält i min favoritdel av samlingen nämligen A (k)night at the circus. Jack hamnar på ett tivoli som innehåller en freakshow och blir tvungen att bekämpa den demoniske direktören. Jack Knight drar här paraleller till Tod Brownings klassiker Freaks från 1932. Efterhand blev jag också allt mer förtjust i karaktären Jack Knight som James Robinson lyckats riktigt bra med, hans maniska jakt efter samlarobjekt är ett kul sidospår som går genom serien. Efter hand byggs dessutom galleriet av karaktärer ut och det gör också serien bättre. Från att i början ha läst den mest för att jag lagt ut en hel del på den så hade jag i slutet svårt att lägga den ifrån mig. En synnerligen trevlig utveckling och den första omnibusen blir inte min sista. Starman är en stjärna.

Ursäkta pensionärsskämtet på slutet. Men läs Starman.

lördagen den 29:e november 2008

Handla serier på Konsum

Idag tog jag en sväng förbi mitt lokala Konsum för att inhandla couscous, mjölk å lite annat. Som vanligt tog jag en sväng och spanade in seriehyllan. Jag brukar göra det i affärer även om jag nästan aldrig köper serier så. Jag prenumerar på Fantomen och Hjälp, några andra tidningar köper jag inte. Kanske hoppas jag att det ska dyka upp någon ny intressant tidning. Men det händer givetvis aldrig.

Idag såg jag dock att den nya Fantomenkrönikan kommit, jag har inte köpt den tidigare men eftersom Mörkrets hjärta nu ges i fyra krönikor så är den given. Jag köpte första samlingen på Pressbyrån på väg hem från jobbet och la då tidningen varsamt i min väska framför lunchlådan för att minimera risken för skador. När jag stod i kassan insåg jag att risken var stor att tidningen skulle bli trashad antingen på bandet eller i botten av lilltjejens vagn på vägen hem, det låg dessutom regn i luften. Jag insåg dock att det var för sent, dels var det flera bakom mig i kön och dels började lilltjejen ledsna på att sitta i vagnen.

Den unge killen i kassan visade snabbt att han inte var någon seriesamlare. Jag hade (väldigt orutinerat) lagt tidningen framför filpaketet vilket fick till följd att han nonchalant kastade fram tidningen och därefter följde filpaktet som började trycka ihop omslaget och jag såg hur den gick från mint till fine. Jag lyckades rädda den och skulle nog anse att den iaf är very fine-near mint fortfarande. Jag kom alltså undan med blotta förskräckelsen.

Mental notering: Handla inte serier på Konsum eller någon annan matbutik för den delen.

Konsum var förresten inblandat i en beryktad händelse på 80-talet som innefattade bojkott av Epix tidningar. Läs om det på Seriewikin.

Comic Book Villains (2002)

Igår såg jag Comic Book Villains som efter två månader på väg landade i brevlådan. Jag läste om filmen på Seriefrämjandets forum för nåt år sen och har kollat runt lite då och då efter den men inte hittat den. Innan jag började kolla på prisjakt.nu alltså. Jag köpte den dock från CDWOW. Den går att hyra via Lovefilm och så visas den på Canal + Comedy de närmaste dagarna faktiskt.

Jag hade inte några större förväntningar på filmen och de recensioner jag läst hade inte direkt varit översvallande. Men den handlade ju om serier och besatta seriehandlare så det var svårt att stå emot. Filmen handlar om två seriehandlare som båda får nys om att det finns en samling som kan vara fantastisk och att den finns i den hålan där de båda har sina seriebutiker. När de sedan får se samlingen så bryter helvetet löst för den är magnifik och båda gör vad som helst för att komma över den. Skådisarna är till största delen okända för mig men Conan, killen som berättar om samlingen för seriehandlarna, spelas av Danny Masterson, who the f**k is that tänker nog de flesta men det är hans som spelade Hyde i underbara That 70´s Show. Archie som agerar berättarröst i filmen spelas av en kille som var med i grabbkomedin Road Trip. Å så givetvis Cary Elwes som jag vill minnas var lite poppis på 80-talet.

Skådisarna funkar bra i sina respektive roller, nördfaktorn är hög som sig bör. Nörddiskussionerna i den "skabbigare" av seriebutikerna är rätt kul. Intrigen i sig är lite halvkass men det utan att avslöja vad som händer så kan man säga att det bara spårar ur mer och mer och besattheten är enorm. Det är iofs en riktigt fet samling i mint-skick och den får verkligen de inblandade att visa sina sanna jag å de e ingen vacker syn. Ett helt okej tidsfördriv om du är intresserad av serier och speciellt om du är en samlare, då kan du nog ha ännu större behållning av den. För den icke-serieintresserade finns det ingen anledning att lägga tid på den.

fredagen den 28:e november 2008

Snygga omslag 1


Peter Pan- Storm av Regis Loisel (1994)
Omslaget till del tre i Regis Loisels fantastiska adaption av JM Barries Peter Pan. Loisel är en av mina favorittecknare och här tycker jag att han verkligen lyckats fånga dramatiken på det stormiga havet innan Kapten Krok når dem. Peter Pan kommer att recenseras i sin helhet här på bloggen framöver. Jag har läst de fyra första men ska läsa alla sex albumen i en svit. De tre första finns på svenska och sedan har jag kompletterat med de andra på danska.

torsdagen den 27:e november 2008

Vart f-n tar tiden vägen

De e mycke nu. Dagishämtning å lämning. Alldeles för mkt jobb. Städning. Fixa till det renoverade förrådet. Har jag placerat serierna ultimat? Ska jag äntligen sortera de Fantan-tidningar jag har här efter flera års misär. Fy f-n de e mycke nu. Å så blogga.

Blogga tar tid. Blogga är kul. Tiden framför burken kunde jag ägnat åt att läsa serier. Å andra sidan blir det alldeles för mkt slötittande på tv. Å så är det styrketräning för att bygga upp en discokropp, den som inte blir bättre av allt sittande framför datorn.

Farligt, farligt men härligt, härligt

Nåja jag spelar iaf inte CM/FM länge (Championship Manager/ Football Manager för er oinsatta). Det slutade jag med för tre år sedan. Men suget finns, de e som knark. Inte för att jag knarkat men jag har känt ett annat beroende. La ner mer tid på det än unistudierna. Men när Dynamo Ålidhem vann Allsvenskan och MFF Champions League då var det värt det. En kollega hade fastnat för nåt spel som heter Fallout å var sleten idag. Inte bra. Det tar tid.

Så varför gnäller jag. Jo, jag har dåligt med tid att läsa. Känner mig splittrad. Har börjat läsa Starman-omnibusen. Inte så imponerad hittills. Lite trist tecknad och seg historia men det tar kanske sig. Samtidigt lockar Bone å Gus med gänget. Sky Doll är på väg över Nordsjön. Två nummer av filter ligger orörda. Har fått låna en bok som ska vara skitkul, Hjälp jag heter Zbigniew. Läste den litegranna men var på dåligt humör. De e mycke nu. Å de e lätt å gnälla. Du som läst detta splittrade och långa inlägg ber jag ödmjukt om ursäkt. Det ska bli bättring. Weltklasse Serier ska inte förfalla. Så ofta iaf ;)

onsdagen den 26:e november 2008

SamlaSerier.nu

Ibland dyker det upp saker på internet som man inte vetat om att man saknar. SamlaSerier.nu är en sån sida. Själv samlar jag bara på Fantomen, jag samlade på Bamse när jag var yngre men när jag kollade in tidningarna på mina föräldrars vind förra året så insåg jag att det nog inte är så mkt till samling längre. Mkt poor och fair :(

SamlaSerier har en imponerade mängd olika titlar och ett mkt användarvänligt system. Det är enkelt att regga vilka tidningar man har och på så sätt snabbt få översikt över samlingen. Innan hade jag stenkollFantan-samlingen men det var ett antal år sedan. Nu litar jag inte längre på minnet vad gäller det. När jag flyttat över alla Fantomen från föräldrarna (de vill gärna att jag gör det) så får jag lägga upp samlingen. Då kan mina papperslistor som inte har uppdaterats på länge förpassas till historiens sophög. Kanske ska jag även ta och regga mina enstaka Tarzan, James Bond och Helgonet m.fl.

Så tack till signaturen Spurre för denna sida. Ett riktigt bra initiativ.

tisdagen den 25:e november 2008

Det tredje testamentet II: Matteus eller Ängelns ansikte av Dorison & Alice

Albumförlaget är verkligen ett av mina absoluta favoritförlag. Jag tyckte det var väldigt modigt av förläggaren Jonas Anderson att satsa på franska serier i klassiskt albumformat. Serier i stil med Det tredje testamentet och Bouncer har inte getts ut i Sverige de senaste tio åren. Ingen har vågat men det gjorde Albumförlaget och satsningen förtjänar verkligen att lyckas.

Jag gillade första delen av DTT skarpt och såg därför framemot andra delen. I DTT II så jag jakten på ledtrådar vidare och Conrad av Marbourg och Elisabeth når Toledo där de ska leta efter en skrift i det legendariska biblioteket där som numera är förseglat. Biblioteket innehåller tusentals titlar som den katolska kyrkan inte skulle acceptera. Men de är inte de enda som söker svar i Toledo.

Man bör ha läst första delen för att hänga med i andra. Det är redan en hel del personer inblandade och det är lite svårt att hänga med i de olika grupperingarna och vilka som vill vad. Man vet iofs inte vad alla vill :) Andra delen är i likhet med första ett skickligt hantverk. Scenerna från biblioteket i Toledo är den bästa delen av albumet. Ett förseglat grottsystem med tusentals antika böcker och skrifter som skyddas där från den katolska kyrkan. Osäkerheten kring om huvudpersonerna har samma motiv med jakten på sanningen klarnat inte direkt, lika lite som vem som drar i trådarna. Men kort å gott så är det fortfarande en fransk äventyrsserie när den är som bäst. Dessutom har både layout och översättning blivit bättre. Inga anmärkningar på det. Så då är det väl bara att köpa :)

måndagen den 24:e november 2008

Ett smärre mirakel i brevlådan

Idag landade filmen Comic Book Villains i brevlådan. Att den till slut fanns där är ett smärre mirakel. jag fick information från CDWOW att den skickats den 29 september. Jag har mejlat till CDWOW två gånger och undrat var DVD:n är. Den hade tydligen fastnat i nåt tullfilter. Jag ska ta och se den i helgen och sedan lägga upp en recension. Kort så handlar den om två konkurrerande seriebutiker, en konkurrens som spårar ur...

Idag kom även Bone: Stupid stupid rat tails av Jeff Smith m.fl. Det ska bli kul att läsa den, Bone är en av mina absoluta favoritserier. Har du inte Bone One Volume Edition så införskaffa den. Har du ännu inte läst Bone så är jag avis. Jag hade också velat ha det framför mig.

söndagen den 23:e november 2008

Blade Runner- The Final Cut (1982)

I tisdags var jag och såg en av de största sf-klassikerna, Ridley Scotts Blade Runner. Det har släppts fler versioner av filmen än det finns Absolute Music-skivor. Det här var The final cut, nästa år släpps The Directors Final Cut och runt 2011 har Ridley Scott meddelat att han släpper The Ultimate Extended Final Cut.

Blade Runner handlar om Deckard, en s.k. Blade Runner som jagar förrymda replikanter som är robotar som byggts med mäskligt utseende och egenskaper. Sex förrymda replikanter ledda av Rutger Hauer kommer till jorden, med målet att förlänga sin livstid som är begränsad till fyra år. Detta eftersom de mot slutet av sina liv börjar utvecka känslor och det ska inte robotar ha. Det blir Deckard som får i uppdrag att jaga ikapp och döda replikanterna men det blir inte vilket uppdrag som helst.

Jag nöjer mig iaf med denna version, jag har för mig att jag såg Directors Cut för en 15 år som då skulle vara den sista. The Final Cut ska vara Ridley Scotts sista version och både bild och ljud har restaurerats och det märks. Herreminskapare vilket jävla ljud. Så snyggt och så perfekt. Tillsammans med den helt igenom fantastiska scenografin (här skulle jag kunna stapla superlativer) och en schysst handling blir det en riktigt bra film. Ett regnigt och jävligt stort Los Angeles 2019 bildar fond till filmen. Men både ljud och scenografin är bättre än filmen i sig. Jag tyckte stundtals att den var lite seg men det är det enda att klaga på. Till och med Harrison Ford är bra. Rutger Hauer är suverän. Blade Runner är inte framförallt en actionrulle utan fokuserar mer på frågorna som rör vad det innebär att vara människa och om inte replikanterna är mer mänskliga än människorna. Men det är framförallt en bild och ljudmässig njutning. En film som definitivt är bäst på bio.

En trailer finns på Expressen.

fredagen den 21:e november 2008

Pojken i skogen av Mats Jonsson

I Pojken i skogen skildar Mats Jonsson sin uppväxt utanför Kramfors under 70- och 80-talet fram till han ska börja gymnasiet. De första åren skildras med korta återblickar bestående av de minnen som finns för att i skolåren blir mer berättande om det som hänt. Uppväxten skildras kronologiskt och avslutas med en berättelse om föräldrarna och deras föräldrar och vad som format dem. Albumet gavs ut 2005 är ett av flera album där Mats Jonsson skildrar sina uppväxt.


Jonsson tecknar rätt fult. Jag tycker inte om hans teckningar. Men. Pojken i skogen är en rätt fantastisk uppväxtskildring. Jonsson lämnar ut sig själv och sina upplevelser totalt. Skildringen av uppväxten i en by utanför en håla utanför en håla är ärligt och rått skildrad. De av oss som är uppväxta i små hålor runt om i Sverige känner igen det mesta. Trots att jag inte gillar teckningarna sugs jag in i berättelsen, den är naket berättad och det är inte någon nostalgisk tillbakablick utan en ärlig skildring av uppäxten. Den tar upp saker som alla stött på som mobbing, utanförskap, första kärleken med mera, den täcker helt enkelt in de områden som var viktiga när man var barn och tonåring. Jonsson beskriver sig själv som en besserwisser som hela tiden känner ett utanförskap eftersom han hela tiden vill läsa mer och få mer kunskap men det är inte kunskap som räknas bland hans jämnåriga. Han söker hela tiden bekräftelse och försöker rättfärdiga sig själv och sina åsikter. Styrkan i serien förutom den stora igenkänningsfaktorn ligger i att den på ett utmärkt sätt speglar den ångest som präglar uppväxten och framförallt tonåren, om att försöka hitta sin plats och passa in även om man egentligen inte vill passa in och om att slutligen försonas med den man varit och vad man upplevt.

torsdagen den 20:e november 2008

Tidiga julklappar

Min bättre hälft vägrar kategoriskt att köpa serier åt mig i present eller julklapp. Hon tycker väl att jag spenderar tillräckligt med pengar på det själv. Å visst har hon rätt i det. Varje gång jag får ett paket i brevlådan blir det lite julafton fast jag har betalat själv. Idag landade den försenade Det tredje testamentet II: Matteus eller Ängelns ansikte i brevlådan tillsammans med Slow Storm av Danica Novgorodoff. Jag kommer att recensera båda här framöver, DTT II väldigt snart då jag gillade ettan skarpt.

onsdagen den 19:e november 2008

Seriebutiker jag gillar

I den mellanstora stad jag bor i finns det ingen seriebutik så jag har inget naturligt häng när det gäller seriebutiker. Jag har dock några favoriter jag vill tipsa om.
  • Serieboden i Gamla Stan: en nostalgifavorit där jag inhandlade en hel del Fantomen i min barndom under semestern i kungliga huvudstaden. Trångt och mysigt. Bra priser. Butiken består av två rum, i det inre kan den som vill stå och lukta på gamla serietidningar i lugn och ro om man har den böjelsen. Jag har den böjelsen men jag föredrar att göra det i hemmets lugna vrå, helst om jag läser en Fantomen från sent 70-tal, då tar jag mig en sniff ibland. Jag föredrar lite gammalt framför nytt.
  • Seriegrossisten vid Odenplan: upptäckte jag först sedan jag börjat läsa serier i vuxen ålder. Här har jag fyllt på med flera riktigt bra Epix-album i deras för något år sedan så välfyllda reabackar. Här hittade jag också Francois Bourgeons Sirenens sång som jag vid tillfället letar efter i över ett år. När jag lyfte blicken mot hyllorna övanför begagnat utbudet slog hjärtat lite snabbare och jag spanade så att ingen annan var ute efter den innan jag bad en av de som jobbade där att ta ner den och med febrig blick betraktade det vackra omslaget.
  • Modern Graphics i Kreuzberg: i stadsdelen Kreuzberg i Berlin ligger min tyska favoritbutik som har ett bra utbud av nya tyska serier. Jag kan även rekommendera deras webshop för den som vill ha ett bredare tyskt utbud än vad AdLibris erbjuder. Bredvid butiken finns dessutom Berlins bästa kebabställe där de faktiskt inte serverar döner utan wokat kött som serveras i en pannkaka bakad i pizzaugn. Det är nog världens godaste kebab.
I min barndom fanns det butiker både i den stad jag växte upp i och i grannstaden. Men det var då det.

tisdagen den 18:e november 2008

Svenska Dagbladet goes comics

Nja, inte riktigt men det finns en hel del serierelaterat på nätversionen idag. Det finns ett webb-tv klipp om Musse Pigg som fyller 80 år. Jag gillar verkligen de tecknade kortfilmerna med Musse Pigg från 20- och 30-talet. De svartvita har samlats i samlingarna Mickey Mouse in black and white 1 & 2 och även de i färg finns samlade på dvd. Jag kan rekommendera dem.

Det finns även ett quiz om Spirou som fyller 70 år. Det är 15 frågor om killen i piccolo-outfit och hans kompanjoner. Själv fick jag 13 av 15 vilket jag är väldigt nöjd med eftersom jag inte är en Spiroufantast (jag har iofs läst rätt många av albumen). Spirou går för närvarande i Fantomen, det är Franquins klassiska äventyr som publiceras. I början av quizet står det att nästa album På uppdrag av Z släpps på svenska våren 2009.

Det finns även en liten notis om Per Demervalls nya album Rosenhanes äventyr- kaffe eller som handlar om Gustav III som testar sin teori om att kaffe är ett farligt gift genom att låta två fängslade mördare dricka kaffe respektive te dagligen tills en av dem dör. Krögaren Rosenhane kommer dock planerna på spåren. På 80-talet gavs Lutans hemlighet ut av Carlsen Comics, också det med Rosenhane i huvudrollen. Du kan läsa det gratis här. Per Demervall har även gjort en serieversion av August Strindbergs klassiker Röda rummet och även Det var inte så länge sedan om Stockholm på 50-talet.

måndagen den 17:e november 2008

Ge mig bra serier för barn!

Det finns ibland lite intressant om serier i dags- och kvällspressen, via Seriefrämjandets forum hittade jag i dagens Expressen en artikel om barnserier, eller snarare bristen på bra barnserier.
Jag har själv funderat lite över detta på sista tiden, min dotter är fortfarande för liten för serietidningar (hårdinbundna serieböcker möjligen- de måste tåla en hel del) men ganska snart så tänkte jag introducera henne i seriernas underbara värld. Men och det är inget litet men, var ska jag börja och med vad? Bamse känns som ett självklart val, jag läste själv Bamse som liten och gillade den skarpt. Men förutom Bamse så känns det tunt. Dan Hallemar, som skrivit artikeln drar paralleller tillbaka till 50-talet och den hätska stämning som rådde gentemot serietidningar, en moralpanik som lämnat spår in i vår tid. Tyvärr är det fortfarande så att många ser ner på serier, som att serier skulle vara ett hot mot läsandet vilket jag anser bara är dumt.

Visst kan man besöka lite serieantikvariat och köpa lite Bobo, Mumin, Pellefant men vad ges ut idag som riktar sig till barn mellan säg fyra och tio år. Ingenting känns det som. Jag tror definitivt att det skulle finnas en marknad för en ny tidning jämte Bamse med ett mer blandat innehåll. Gärna en nyskapande serie utan traditionella könsroller, en politiskt korrekt tidning fast utan pekpinnar och på barnens villkor. Intelligent underhållning, barn är inte dumma, möjligtvis deras föräldrar. Ju högre upp i åldern desto tydligare blir fördelningen mellan pojkar och flickor (jo visst börjar den redan på BB, rosa till flickor blått till pojkar, gulligt och tufft). Många av dagens föräldrar är medvetna om detta och många skulle säkert uppskatta en bra och lättillgänglig serietidning om en sådan fanns.

Ovanstående är kanske ett önsketänkande men jag tror att det skulle fungera. Lite beklämmande är det dock att de som försökt, förläggaren Mikke Schirén berättar om sina erfarenheter i Expressens artikel, verkar stånga sig blodiga mot tröga utgivare. Visst minskar nästan alla serietidningars upplagor men både Bamse och Kalle Anka har ett antal år på nacken, de nya titlar som ser dagens ljus är ofta baserade på kortsiktig ekonomisk vinning, att mjölka det sista ur någon populär företeelse. Kvalitet kan visst fungera, det har fungerat när det gäller t.ex. fotboll (Offside) så varför inte när det gäller mindre barn. Vem vågar?

En satsning på serier i bokform borde däremot inte vara någon omöjlighet, det finns i dagsläget ingen svensk serie som vänder sig till barn eller yngre tonåringar för den delen som ges ut i bokform vad jag vet. Med tanke på vilken megasuccé Martin Widmarks olika mysterieböcker gjort borde det gå att locka något förlag att satsa lite offensivt. Ett samarbete mellan en skicklig författare och en skicklig tecknare hade varit det ultimata. Här finns det definitivt mycket att lära av mangan som gjort succé i Sverige de senaste åren. Varför skulle inte en svensk serie kunna göra motsvarande succé? Lyckas en så kommer efterföljarna av bara farten.

Det kan iaf inte bli sämre :)

söndagen den 16:e november 2008

Batman stämd av Batman

I veckan skrev DN om att den turkiska staden Batman stämmer Warner Bros och Christopher Nolan som regisserade Dark Knight för att de använt stadens namn utan tillåtelse. Borgmästaren, Hussein Kalkan, hävdar att filmen lett till en ökad känslomässig stress i staden. Stämningen måste vara bland det dummaste jag hört och jag tycker att borgmästaren där borde ha viktigare saker för sig. Men det är ju utmärkande för maktens män att de ofta vill avleda fokus från sina egna misslyckanden. Jag har ingen aning om Hussein Kalkan är en misslyckad borgmästare, men om alla beslut han fattar är hälften så tokiga som detta så har Batmans invånare ingen ljus framtid :) Varför inte nöja sig med att ha Mindre Asiens tuffaste stadsnamn?

lördagen den 15:e november 2008

Odilou av Charlie Christensen

Charlie Christensen är en av Sveriges absolut skickligaste tecknare. Arne Anka var en favorit för ett antal år sedan och jag gillade även hans seriebearbetning av Frans G. Bengtssons Röde Orm, en av mina absoluta favoritböcker. Kartago har i år gett ut hans Odilou som han tecknade mellan 1982 och 1988. Odilou handlar om en pojke som söker efter sin älskade i ett krigshärjat Ryssland, han vet bara inte vem hans älskade är...

Odilou är löjligt billig, på nätet kostar den 20 pix, i butik 30 pix, ingenting för en så bra serie. Jag tycker att Kartago kunde kostat på den ett mer påkostat utförande, iaf klassiskt europeiskt albumformat (häftat 48 sidor) och inte som nu ett litet häfte. Nåja, åter till det viktiga nämligen innehållet och det är bra. Charlie Christensen lyckas skildra både de ryska miljöerna och galenskapen vid tiden för den ryska revolutionen på ett bra sätt. Enligt Christensen själv är det centrala temat i serien skyddslösheten i en otrygg värld och sökandet efter kärlek. Han lyckas fånga temat mkt bra. Lille Odilou vars föräldrar mördats tar sig igenom den ena hemskheten efter den andra, han är helt skyddslös men klarar sig ändå för han har hela tiden det stora målet i sikte, att finna sin älskade. Krigets vanvett och människors girighet (även om inte alla han möter är onda) utgör en kuliss till Odilous sökande efter kärleken. Odilou är en vacker liten berättelse om det största som finns. Läs den du också.

Off topic: Beat Heart med Moto Boy är en av de bästa svenska låtar jag hört de senaste åren. Se honom sjunga den här.

fredagen den 14:e november 2008

The found the car av Gipi

Italienaren Gipi blev snabbt en favorit sedan jag läste hans Aufzeichnungen für eine Kriegsgeschichte ( Appunti per une Storia di Guerra). När jag var och serieshoppade i Stockholm köpte jag hans They found the car som ingår i Fantagraphics Ignatz-serie. Serien handlar om en fd kriminell som blir uppringd av en gammal förbrytarkollega som inleder med orden "They found the car".

Ignatz-serien är riktigt trevligt formgiven, häftad med ett skyddsomslag med inte mindre än fyra vackra akvareller av Gipi. Jag tycker generellt att det finns något väldigt vackert i Gipis teckningar och jag gillar hans personliga stil. They found the car är en lågmäld serie med två centrala delar, dels huvudpersonernas olika synsätt på livet och religion, något som framförallt diskuteras på ett fik och att röja undan spår av det som skedde för sju år sedan. I slutändan handlar det om att överleva själv och ta konsekvenserna av det. They found the car är ett helt bra verk av Gipi men jag rekommenderar att den som vill läsa något av honom börjar med Appunti per une Storia di Guerra, som är ett mästerverk.

torsdagen den 13:e november 2008

Låt den rätte komma in (2008)

I lördags såg jag Tomas Alfredsons hyllade film baserad på John Ajvide Lindqvists succéroman. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker. Filmen är väldigt snygg och ljudet är kanon (mer om ljudarbetet finns att läsa i senaste numret av Filter). Den skiljer sig ju givetivs mkt från framförallt de amerikanska vampyrfilmerna. Visst förekommer blod även här men det är absolut ingen splatterfilm. Skildringen av huvudpersonernas, den mobbade Oskar och vampyrflickan Eli, utanförskap och relation är fint skildrad. Miljöerna, de iskalla, i Blackeberg är en annan styrka. Filmen berättas i ett långsamt tempo utan onödig dialog vilket är en befrielse, speciellt eftersom dialog inte brukar vara svenska filmers eller tv-seriers styrka.

OBS! Spoiler Spoiler Spoiler

Det som jag har svårast att släppa är slutet och vad som slog mig först när eftertexterna började rulla. Fram tills dess hade jag sett filmen som en udda kärleksfilm och först en udda vänskap och sedan kärlek mellan Oskar och Eli. Men slutet där de tillsammans åker tåg efter att Eli slaktat Oskars plågoandar i simhallen fick mig att tänka till. I början har Eli en person som hon bor med, Per Ragnar gör en både hunsad och otäck skildring, som är ute för att skaffa blod åt henne genom att döda människor. Han misslyckas och häller syra på sig själv för att han inte ska kunna identifieras. Som en sista uppoffring låter han Eli dricka hans blod innan han faller mot en säker död från sjukhusfönstret. I slutscenen där Oskar sitter på tåget med Eli en stor låda (hon tål givetvis inte dagsljus) slår det mig att Eli som inte är en flicka utan bara en gammal ondskefull vampyr (i en viktig scen ser man hennes rätta ålder) har valt ut Oskar liksom hon säkert för många år sedan valt ut Per Ragnars karaktär för att skaffa blod åt henne, att bli hennes tjänare. Detta ändrar hela filmen för mig från en udda kärlekshistoria till en riktigt sjuk psykologisk thriller där Eli hela tiden manipulerat Oskar för att få honom dit hon vill. Min sambo hade inte uppfattat det så men jag blir mer och mer övertygad om att det ligger till så. Det kan man kalla en twist. En riktigt otrevlig twist.

onsdagen den 12:e november 2008

Kultfilmen The Warriors blir serie

Walter Hills gängfilm The Warriors från 1979 blir serie. Filmen handlar om gänget Warriors som blir oskyldigt anklagade för att ha dödat en annat gängs ledare. Stadens andra gäng ger sig därför på jakt efter gänget som måste ta sig hem till Coney Island levande och samtidigt försöka bevisa sin oskuld. Alla gäng i staden har olika stilar som de följer stenhårt. Warriors är en rätt skön rulle som iofs känns lite daterad men det har man lätt överseende med.På bilden här intill kan man spana in några av stilarna. Det utslitna epitetet kultfilm känns helt rätt för Warriors.

Att göra en serie på en kultfilm känns inte direkt som en klockren idé. Serier till film känns betydligt naturligare och risken för slaggprodukt känns mindre. Det ska bli fem nummer, det första ges ut i februari 2009 och man räknar med lite spinoffer å dylikt. Jag har aldrig hört talas om någon av upphovsmännen och trots att teckningarna känns hyfsade känns det som att risken för för att det visar sig vara en försenad slaggprodukt uppenbar. För de som inte sett filmen kan det kanske ge något men jag är skeptisk. Man brukar säga att boken är bättre än filmen, här känns det rätt säkert att filmen är bättre än serien. Newsarama har mer info för den som är intresserad.

tisdagen den 11:e november 2008

Hergés äventyr av Bocquet & Fromental & Stanislas

Efter många turer så kom äntligen Hergés äventyr ut på Komika förlag. Boken är en biografi över Tintins skapare Hergé eller Georges Remi som han egentligen hette. Jag har dålig koll på upphovsmännen till serien men av Stanislas finns Ängelns ansikte, också den utgiven av Komika.Komikas hemsida kan du läsa mer om upphovsmännen.

Hergés äventyr beskriver Hergés liv i korta stycken från barndomen över vänskapen med kinesen Tchang till ålderdomen. Serien är tecknad i en elegant och spetsig (spana in näsorna) klara linjen-stil. Serien i sig är underhållande och småkul på sina ställen men man har nog störst behållning av den om man kan sin Tintin och lite om Hergé. Även om serien är gjord som en hyllning till Hergé, så väjer den inte för de mindre smickrande delarna av Hergés liv och personlighet. Berättelsen är fragmentarisk men man får ändå en bild av de viktigaste skeendena i Hergés liv. Det finns givetvis många referenser till Tintin och Hergés andra serier men det är upp till var och en att ha nöjet att upptäcka de. En trevlig utgivning som breddar serieutbudet i Sverige. Förhoppningvis får vi se fler bra franska serier från Komika framöver.

måndagen den 10:e november 2008

Valhalla (1986)

Filmen Valhalla baseras på Peter Madsens succéserie Valhall som hittills utkommit i 14 album. Filmen baseras i huvudsak på albumen Resan till Utgårdsloke och Historien om Quark. Filmen kostade hela 40 miljoner danska kronor (den danska kronan var inte så stark på 80-talet, men ändå) och sågs av över en halv miljon i Danmark. Mer info om filmens problemfyllda tillkomst finns här.

Filmen handlar om de två människobarnen Tjalve och Röskva som kommer till Asgård som Tors tjänare sedan den sluge Loke lurat Tjalve. Väl i Asgård kommer Loke en dag hem med Quark, en liten vildbatting som får Tor att lacka ur totalt. Han bestämmer sig för att lämna tillbaka Quark till Utgårsloke som lurat på Loke honom. Under tiden blir Tjalve och Röskva vänner med Quark men Tor har bestämt att han ska tillbaka till jättarna. Hos Utgårdaloke blir det sedan en tävling, där förloraren får behålla Quark.

Filmen är på sina ställen riktigt snyggt animerad och lyckas skapa en trolsk stämning, framförallt scenen där Tjalve får se in i framtiden vid en skogstjärn är riktigt fin (scenen fonns på omslagets baksida på albumen) . På många håll är det tyvärr alltför dålig 80-tals animation och det syns ibland att det inte alltid var så erfarna animatörer som arbete med filmen. Filmen i sig är nog mest spännande för barn och kan nog vara lite otäck för de mindre. Stundtals är det lite kul men den tecknade serien är klart bättre. Den bästa delen av filmen är den sista med tävlingarna hos Utgårdsloke. Om man verkligen gillar animerad film eller Valhall-serien så är filmen definitivt värd att se, är man inte så intresserad finns det bättre animerad film att lägga tiden på.

Filmen finns att köpa billigt från CDON.

söndagen den 9:e november 2008

Fars dag

Idag är det tydligen fars dag. Inget jag har koll på. Ser det mest som ett kommersiellt jippo å såna gillar jag inte. Min bättre hälft anser dock att det är något som ska firas så idag fick jag en Fantomen mugg av min dotter att stoltsera med på jobbet. Vissa har en Elvis kopp, vissa har en nostalgikopp, vissa har en kopp med nåt visdomsord på men jag kommer att ha den tuffaste koppen. Tio tigrars styrka, hård mot de hårda, när han rör sig står blixten stilla, en fasa för onda män. Han är jävligt hård, Fantomen.

Blir svårt att hitta något tuffare till Mors Dag. Men iofs är väl Fantomen en toffel när det gäller Diana.

fredagen den 7:e november 2008

Roparen av Jakob Nilsson

Roparen är en serie som i likhet med Mumiens blod är sällsynt i Sverige. Den är nämligen teckand i den klassiska klara-linjen stilen vars främsta företrädare är Hergé och Jacobs, skapare av Tintin respektive Blake & Mortimer. Jag är inte så förtjust i klara-linjen men den är verkligen en trevlig omväxling jämfört med många av de svenska serier som ges ut idag.

Roparen är Jakob Nilssons debutverk som han arbetat med i tre år. Albumet är häftat och snyggt designat med bra kvalité i omslag och papper (det är inte bara insidan som räknas). Serien bygger på Stieg Trenters deckare Roparen från 1954. Serien handlar om Ann Celin som ska resa till Italien med en väninna, men hon hittas mördad samma dag som de ska resa i sitt hem på Kastellholmen. Ann göra egna efterforskningar förutom de som sköts av polisen, kommissarie Victor Regn, som tar hjälp av fotografen Harry Friberg, huvudperson i Trenters deckare. Det visar sig att Suzanne levt ett dubbelliv som ingen trodde.

Jag tycker Jakob Nilsson lyckas rätt bra med teckningarna, framförallt lyckas han fånga tidsandan på ett bra sätt. Man känner sig förflyttad till 50-talets Stockholm tack vare hans känsliga skildring av miljöerna. Deckarhistorien i sig har lite förvecklingar och dialogen funkar bra och som vanligt lyckas jag inte lista ut vem som är mördaren. Spännande blir det sällan men det är trevlig och småputtrig läsning med med sköna femtiotalskaraktärer. Ett tidsdokument om 50-talet tecknat på 00-talet.

torsdagen den 6:e november 2008

The League of Extraordinary Gentlemen III- Century

Alan Moore och kevinNeills suveräna steampunk-serie The League of Extraordinary Gentlemen är en av mina amerikanska favoritserier. Serien är en underbar blandning av litteraturlegender, galenskap och just steampunk.

Del I och II har funnits ute i ett antal år nu och förra året kom The Black Dossier som jag inte läst än. Nu har Top Shelf (Galagos amerikanska samarbetspartner) annonserat del III till arpil 2009. Då släpps första delen av den tredelade Century. Tre inbundna album är planerade på vardera 80 sidor. Alla delarna utspelar sig i London, första delen 1908, andra delen 1968 och tredje delen 2008. Färgläggaren heter f.ö. Ben Digmagmaliw, sug på den.

Läs mer om serien hos Top Shelf.

onsdagen den 5:e november 2008

Superhjälteodyssén fortsätter

Idag landade The Starman Omnibus Volume 1 i brevlådan. Efter Captain America omnibusen som jag gillade skarpt och Kraven´s Last Hunt som blev en besvikelse så ska det bli spännande att stifta bekantskap med Starman som fick en makeover på 90-talet som DC nu samlar i trevliga inbundna utgåvor vilket inte är en oväsentlig anledning till att jag la in en beställning, jag är svag för inbundet. Liksom långa meningar.

Om du vill läsa bloggar om superhjälteserier så rekommenderar jag främst Junkultur men även Seriehyllan och Maela. Vill man ha mer info om Avengers, JLA och allt vad de heter är Wikipedia rena rama guldgruvan. Superhjältenördarna har gjort ett bra jobb där.

Missionären

Jag har spridit seriernas evangelium till de som ännu inte sett ljuset. Halleluja. En kollega på jobbet har blivit lite fascinerad av Iran, detta motsägelsefulla land styrt av en galning. Givetvis fick hon låna Marjane Satrapis självbiografiska pärla Persepolis, samlingsvolymen. Hon ville gärna låna den men levererade följande kommentar när jag gav henne den "jag gillar egentligen inte serier, det är sådant jag läste för min dotter som Bamse och Kalle Anka". Ka-paow! Den satt.

Iaf gillade hon den skarpt så jag tipsade henne om Satrapis andra serier Broderier och Kyckling med plommon. Persepolis vandrade sedan vidare till min serieläsande kollega (Marvel) för att bredda hans serieläsande. Han hade t.o.m. kollat efter den på senaste bokrean. Frälsningen är nära. Halleluja.

Marjane Satrapis tankar om sitt serieskapande finns här.

måndagen den 3:e november 2008

Spider-Man: Kraven´s Last Hunt av De Matteis & Zeck

Kraven´s Last Hunt samlar som jag förstått det sex nummer av olika spindeltidningar där Spidermans sista kamp mot Kraven skildras. Serien handlar inte främst om Spiderman utan om Kraven aka Sergei Kravinov, ryskättad galning och storjägare, som är på jakt efter sitt ultimata byte Spiderman, den man/myt som besegrat honom. Kraven lyckas skjuta Spiderman och begraver honom levande. Förutom Kraven och Spiderman har även Vermin, ett monster skapat av Doctor Doom, en central roll.

Kraven´s Last Hunt publicerades först 1987 och är tecknad i den rena men opersonliga 80-talsstil som jag kommer ihåg från min barndom och som var en orsak till att jag ratade superhjältar. Marvels utgåva är snygg, inbunden med skyddsomslag och ett läckert omslag är inbjudande. Första delen av albumet är rätt bra med Kravens monologer och en Spiderman som inte är på topp. Det är just Kravens storhetsvansinne och vanföreställningar om sin egen person som lyfter serien i början. Spiderman och den motbjudande Vermin är mest bifigurer. Efter ungefär halva serien börjar jag lessna rejält på Kraven och hans monologer. Samma saker ältas om och om igen. Kraven är en stor jägare som hittade sanningen i det vilda och ser ner på den s.k. civiliserade världen. Bl.a, bl.a., bl.a. I slutet vill jag verkligen att Spiderman ska täppa till truten på honom men han ältar till sista sidan. I början gillade jag serien men i slutet är jag mest irriterad på den. Slutsats: snygg förpackning med tjatigt innehåll.

Om du vill ha en riktigt lång recension så finns det en här. Av kommentarerna så verkar de flesta gilla den skarpt. Den ska tydligen vara någon klassiker i superhjältegenren. Då ska jag nog definitivt undvika superhjältar från 80-talet och satsa på senare versioner. Well, smaken e som baken.

söndagen den 2:e november 2008

Serieshopping från Kulturbutik

Genom sajten Prisjakt upptäckte jag nätbokhandeln Kulturbutik som drivs av ett elbolaget Kraft & Kultur. Jag har kollat och de är billigast på i princip alla svenska serier. De har nästan uteslutande svenska serier. Dessutom är det kul att det finns någon nätbokhandel förutom jättarna AdLbris och Bokus att beställa ifrån utan att betala mer, på nätet är priset det enda som räknas. Idag hämtade jag ut postpaketet som innehöll Vimmelgrind 3: Det stora snöovädret av Mats Källblad, Hergés äventyr av Bocquet, Fromental och Stanislas, båda utgivna av Komika. Jakob Nilssons debutalbum Roparen efter en Stieg Trenter-deckare, utgiven av Kartago liksom Charlie Christensens 80-tals serie, Odilou. Tyvärr var Albumförlagets Det tredje testamentet del 2 restnoterad och ska skickas senare. Konstigt och trist eftersom jag såg fram emot den eftersom del 1 Markus eller Lejonet vaknar var riktigt bra. I övrigt kom dock leveransen på utsatt tid så det var inte sista beställningen från Kulturbutik.

Roberto Savianos dokumentära skildring av maffian i Neapel, Gomorra, slank med liksom Övergivna platser två av Jan Jörnmark, den första boken var helt underbar då jag älskar foton av övergivna byggnader med tillhörande info. Kolla gärna in hans hemsida om du också gillar det, man blir så jäkla sugen på att bara ta kameran och ge sig ut till närmaste övergivna byggnad.

lördagen den 1:e november 2008

Gängkrig 145 av Lapidus & Bergting ges ut i april

Jens Lapidus avslöjade att han skulle göra en serie tillsammans med Peter Bergting när han var sommarpratare i juli. Jag skrev om det här på bloggen i slutet av augusti.

Nu har det börjat komma lite mer info kring projektet och man blir inte direkt mindre sugen på att se resultatet. Titeln blir Gängkrig 145 och blir del tre i Lapidus trilogi Stockholm Noir. Serien blir alltså en uppföljare till Snabba cash och Aldrig fucka upp. Omslaget här intill får det att vattnas i munnen, det är så jäkla stilrent.

KulturnyheternaSVT gjorde ett reportage med Lapidus och Bergting som sändes den 29 oktober. Där får man se flera färdiga teckningar och skisser till albumet. Kolla in det. Kulturnyheterna använder lite irriterade begreppet grafisk roman, det låter väl lite pretto och fint, Lapidus själv använder begreppet serieroman vilket jag tycker är det bästa alternativet.

Bergting har en blogg där han skriver om arbetet med serien. Den finns här.

Albumet ska ges ut i april 2009.