The Wrestler (2009)

Det är inte ofta jag ser en film som jag tycker är helt fantastisk men det är The Wrestler med en suverän Mickey Rourke i huvudrollen. Trots att jag satt på ett tåg och såg filmen på en portabel DVD med 7-tumsskärm, kassa hörlurar och diverse störningsljud sögs jag in i filmen omgående. Det är sällan jag haft en sådan fysisk upplevelse av en film, när Randy the Ram fick ta emot både fysiska och psykiska smällar så kändes det. Jag gillar inte splatter men brukar inte behöva titta bort men det fick jag göra här, det var så vidrigt. Det låter som en klyscha men det här är en film som går rätt in i hjärtat och delar ut några smällar på vägen. Rourke är givetvis som gjord att spela den fd wrestlingstjärnan i fritt fall. Jag kände direkt en stark sympati för karaktären. En tragisk människa som hankar sig fast i det enda han varit bra på samtidigt som han förgäves försöker bygga upp relationer. Hade jag inte suttit på ett fullsatt tåg så hade jag gråtit en hel del för det är en hjärtskärande historia. Under hela filmen pendlar man mellan hopp och förtvivlan hur det ska gå för Randy. Det här är en av de bästa filmer jag någonsin sett. Det är helt enkelt svårt att sätta ord på upplevelsen.