Gängkrig 145 av Jens Lapidus och Peter Bergting

Det finns inget annat album som jag skrivit så mycket om på bloggen som just Gängkrig 145. Å nu är det dags för en recension. Det var med en viss spänning som jag stack inom den lokala boklådan och köpte mitt ex. Serien kretsar kring krimmot Mahmud vars syster blir våldtagen och detta triggar då igång en hämndspiral som leder till ett fullskaligt gängkrig i södra Stockholm. En annan huvudperson är den arketypiske svenske tv-snuten, Martin Hägerström, en arbetsnarkoman som försöker stoppa det eskalerande gängkriget.

Jag hade väldigt höga förväntningar på det här albumet. Snabba cash är en suverän bok vilket tar emot lite att erkänna eftersom Lapidus är jurist. Peter Bergting är en av Sveriges bästa tecknare. Så resultatet borde bara kunna bli bra eller? Å visst blev resultatet bra. Bergtings teckningar och bildkompositioner är bra och den excellenta färgläggningen bidrar på ett suveränt sätt att få till den rätta atmosfären. Lapidus manus är bra och precis som man kunde vänta sig så passar hans korthuggna stil perfekt till serieformatet. Berättelsen i sig är inte lika bra som Snabba cash men hur många berättelser är det? Det är just spänningen från Snabba cash som inte riktigt infinner sig men det är ändå drag i albumet, framförallt biljakten är snygg. Lapidus lyckas även här skapa flerdimensionella karaktärer vilket lyfter albumet, enda plumpen är polisen, Hägerström, en karaktär som det tretton på dussinet av i svenska deckare. Det finns en sekvens är extra kul, den där Leif GW är med i ett inslag från Efterlyst om det pågående gängkriget, där både Lapidus verkligen lyckats fånga den underhållande GW. Gängkrig 145 är en riktigt bra serie av hög internationell klass och jag hoppas att Lapidus/Bergting fått mersmak för det har iaf jag fått. Jag vill ha mer.