Babian nr 12

Babian är den mest långlivade webserietidningen och en av de få i sitt slag. Jag har läst de senaste nummerna och det har varit lite blandad kompott, både bra å kasst. Temat i nr 12 är barn och uppväxt, även om temat inte finns i alla serierna. Nr 12 vars omslag är riktigt snyggt tecknat av Sara Hansson inleds med en väldigt söt och sympatisk serie av just Sara Hansson om en ung tjej o kille som gillar varandra. Tjejen fixar lite schyssta papperstatueringar som hon smyger över i killens brevinkast. Lika söt som berättelsen är, lika sött är den tecknad. Jag har inte läst något av Sara Hansson tidigare men efter det här läser jag gärna mer. Pelle Forsheds mobbningsbetraktelse är tänkvärd men ger mig inget och jag är inte så förtjust i hans teckningsstil. Daniela Wilks serie Snåljåpen är tecknad i sann alla-kan-teckna anda vilket inte passar en tuschfetischist som jag. Innehållet är inte mycket att yvas över heller. Tom Waldtons serie För övrigt är snyggt tecknad i blåtoner men jag förstår inte riktigt vad den handlar om. Är det om en dysfunktionell familj eller en helt vanligt familj. Barnen verkar iaf lämnas lite vind för våg.

Rebecka Lindbergs Jakten på de försvunna skratten är snyggt tecknad i en blandning mellan Knut Larsson (iofs bara mannens ögon men ändå) och den eminenta Loka Kanarp, inget dåligt betyg. I övrigt är den impotente mannens försök att kompensera för sin impotens utanför hemmet inte så intressant. William Ödman har jag aldrig hört talas om och hans serie Mr Conlin och ett mörker förstår jag ingenting av. Men. Jävlar vad han kan teckna. Tuschfetischisten i mig går i spinn över hans riktigt snygga teckningsstil. Imponerande. Nanna Johansson har slagit stort med Fulheten som jag bara läst utdrag ur i det lokala gratismagasinet men hon brukar träffa rätt. Att vända på könsroller känns inte så originellt, jag har sett det många gånger innan, men hon gör det liksom här oftast bra och det är träffsäkert. Lite trist tecknat men det får man leva med. Aron Landahls serie Flaskpost är snyggt gjord om ensamhet och klaustrofobi men säger mig inte så mkt mer än att min egen klaustrofobi gör sig lite påmind. Å det är inte så illa pinkat. Ett rätt bra nummer men inte deras bästa men det finns som sagt olika slags guldkorn här. Till skillnad från många webserier så är Babian läsvänlig genom att man bara bläddrar neråt, det funkar bättre än många andra lösningar. Babian har också fått någon form av stöd från Kulturrådet vilket är välförtjänt. Redaktörerna Mikael Sol å Adam Boman gör ett bra jobb.