tisdag 7 april 2009

Inlägg 200: Fantomen nr 3-9/2009

200. Smaka på det. 200 inlägg. Nice bajs. Firar 200 genom att gå igenom de senaste numren av Fantomen. Både nr 3-4 och 8-9 är s.k. dubbelnummer, ett riktigt dumt påfund. Man får helt enkelt mindre Fantomen per år för pengarna, jag kommer inte ihåg hur redaktionen motiverade att fortsätta med det om det var ökad lösnummerförsäljning eller nåt. Jag gillar det iaf inte. Det är en blandad kompott av Fantomen-äventyr, i nr 3-4 så heter äventyret Eldstorm och handlar om hur Fantan ger den återuppväckta Gandorkulten på nöten, ett rätt trist dussinäventyr. "Bonusäventyret" Kuppmakaren har jag inte läst då Falks & Barrys senare äventyr är skit. I nr 5, Gamla synder-första delen, dyker en av senare års intressantaste (och hetaste) bifigurer upp nämligen piratdrottningen Kate Somerset, äventyret är inte det bästa med Kate Somerset men det finns iaf lite hämnd med i bilden och hopp om en bättre fortsättning. I nr 6, Häxjakt, hamnar Fantan i en by där onda krafter bedriver sitt spel och oskyldiga riskerar att dödas, intrigen i äventyret har jag läst i åtskilliga andra Fantan-äventyr och äventyret går på tomgång. I nr 7, Romerska legender 1: Gladiatorn, har arkeologen Minerva Brooks hittat gamal rullar som berättar om en förfaders tid som gladiator i Rom, ett riktigt bra äventyr och greppet med att hitta spår av tidiga ättlingar till Fantan är ett riktigt bra grepp. I nr 8-9 är det två rätt menlösa äventyr, De försvunna katakomberna och Den försvunna väskan, båda antar jag är amerikanska dagspressäventyr. I två nummer går även den trista Troféstölden om hur några banditer stjäl priset i Djungelolympiaden.

Av manusförfattarna är det bara Claes Reimerthis och hans Gladatorn som gör mig glad. Reimerthi har gjort en hel del bra äventyr under sin långa Fantan-karriär och det är kul att se att han delvis har fantasin kvar, äventyret Eldstorm! känns som en Reimerthi på tomgång och Väskans hemlighet förtränger jag helst. I övrigt är inte manusen speciellt bra. Vad gäller tecknarna så är Heiner Bade (Eldstorm) långt ifrån sina glansdagar på 70-talet och Cesar Spadari (Gamla synder) har aldrig varit en favorit även om han å andra sidan har blivit bättre. Paul Ryan (De försvunna katakomberna) brukar vara bättre än här och Graham Nolan (Väskans hemlighet) gillar jag inte. Däremot gillar jag verkligen veteranen Kari Leppänen som i Gladiatorn visar att han är mästaren på historiska äventyr. Leppänens historiska äventyr är alltid en fröjd att läsa. Weltklasse! Sal Velluto har tecknat äventyr tidigare men jag ids inte kolla upp vilka men han är iaf en riktigt trevlig bekantskap, en skicklig hantverkare som passar bra till Fantomen. Av omslagen så är Spadris (överst) klart snyggast.

Av biserierna så är Johnny Hazard av Frank Robbinson en helt okej serie i snygg femtiotalsstil men den känns verkligen daterad. Det borde finns bättre biserier att publicera, jag har svårt att tänka mig att 10-12 åringar tycker att Hazard är något att ha medans Kjell och Inge säkert är toknostalgiska. Latigo av Stan Lynde har jag aldrig heller gillat och även den känns som gammal skåpmat. Spirou är iofs en rätt bra serie men jag är inte så förtjust i stilen som Spirou tecknas i, däremot tycker jag inte att Spirou känns daterad som Hazard och Latigo. En klassiker som håller stilen mycket tack vare det sköna persongalleriet. I de nummer jag läst så är det äventyret Trollkarlen i Champignac där Spirou och Nicke träffar greven av Champignac för första gången och det är ett bra äventyr. Herman Hedning är fortfarande rätt kul trots över tjugo års trogen och vidrig tjänst hos Fantomen. Den absolut bästa biserien och en av de bästa om inte den bästa albumserie jag läst är Thorgal. Fördelen med dubbelnumren är att man får läsa ett helt Thorgal-äventyr. Både manus och teckningar håller högsta klass, serien är lika bra som den är grym. I nr 3-4 heter äventyret Bortom skuggorna och i nr 8-9 Brek Zariths fall. Har du inte läst Thorgal är det faktiskt värt att köpa Fantomen-tidningen bara därför, så bra är den. Jag tycker Egmont borde samla Thorgal i inbundna volymer med 3-4 äventyr i varje och ge ut en volym i kvartalet eller nåt. Marknaden finns garanterat även om Epix iofs inte sålt slut på sina fyra Thorgal-album. Do it Egmont!

2 kommentarer:

Håkan / Wakuran sa...

Hela Thorgal finns annars översatt till danska, även om de tidga albumen verkar litet kluriga att få tag på...

Rikard sa...

Jag är ju en sucker för inbundet men visst finns de det och de flesta är nedsatta dessutom.