Lucifer vol 2 och 3 av Mike Carey m.fl.

Jag var ju inte så imponerad av första volymen av Lucifer. Jag hade svårt att hänga med i Lilim hit, Morningstar dit, Elaine och Jill, en massa kort osv. Efter volym två och tre, Children and Monsters och A Dalliance with the damned, är jag fortfarande lite lost men å andra sidan har jag börjat gilla serien. Det är jäkligt skruvat och fantasifullt. De olika helvetena är verkligen inga roliga ställen. Morningstar aka Lucifer är osympatisk men har vissa försonande drag och framförallt har han sina favoriter även om han är tokego.

I tvåan hamnar Morningstar i ett helvete med asiatisk touch med målet att få tillbaka sina förlorade vingar. Samtidigt är några demoner på jakt i LA och de korsar Morningstars tjänare Mazikeens väg vilket leder till ett fett slagsmål. Samtidigt börjar änglarna och framförallt Amenadiel att surna till på Lucifer och vill hindra hans planer. Elaine Belloc från första volymen får reda på att hennes far är en väldigt speciell person. Det hela avslutas med en fet strid mellan Lucifer, en demon och en jäkla massa änglar innan Lucifer sätter sina planer i verket nämligen att skapa ett eget kosmos.

I tredje delen kretsar det mest kring att de flesta demoner, änglar å annat löst folk vill ha tillgång alternativt stänga ner Lucifers nya värld. En stor del av handlingen i volymtre utspelas i ett helvete som är minst lika illa som det med asiatisk touch där ondska, förräderi och hämnd är huvudingredienserna på menyn. Lucifer försöker också få till sina nya värld men en orm ställer till det. Volym tre är den volym som definitivt gör att jag tycker att Dean Ormston tecknar i snyggast stil av de inblandade. Allting blir lite otäckare och råare med hans teckningar. Jag tycker fortfarande att det är lite rörigt men det blir klarare och klarare vem som är vem. Numera tycker jag att det här är en bra och fascinerande serie och det ska bli intressant att läsa de avslutande volymerna för att se hur det hela slutar om det nu gör det.