The Avengers Disassembled av Brian Michael Bendis och David Finch

Det sista halvåret har jag stiftat bekantskap med superhjälteserier, en genre jag aldrig varit intresserad av tidigare. Jag gillade verkligen Brubakers Captain America, Robinsons Starman växte efter hand och jag blev pinsamt nog fuktig i ögonvrån av Caps begravning i Fallen Son. Secret War var okej. Dessutom slog jag till med första numret av Batman & Robin. Avengers Dissasembled är en del i mitt Marvelläsande där jag leds i labyrinterna av en annan nörd tillika kollega. Avengers utsätts för ett attentat som får oerhörda konsekvenser för teamet och slutar med att teamet upplöses. Jag tycker David Finch gör ett riktigt bra jobb med teckningarna. Det är cleant och snyggt men utan de västa Photoshop-vibbarna. Däremot blir jag mest trött av Bendis manus. Det innebär inte att det är uselt. Däremot börjar jag verkligen tröttna på de gnälliga superhjältarna och deras psykiska besvär av att vara just superhjältar. I alla Marvelserier jag läst (ok de är inte så många) så verkar det vara samma sak. Slutet är dessutom väl flummigt för mig med en massa skum magi inblandad. Det här var nog den sämsta superhjälteserien jag läst hittills. Min kollega tyckte dock att jag skulle fortsätta för det här albumet är tydligen starten på något nytt så jag lyder. Men jag undrar verkligen hur nytt det blir. Det blir väl mest en massa självömkan.