I maj i år kom äntligen den av mig efterlängtade engelskaspråkiga utgåvan av Le Photographe. Albumet som samlar de tre franska handlar om den franske fotografen Didier Lefevrés möte med Afghanistan genom sitt uppdrag att dokumentera ett team från Läkare utan gränser (Medicines Sans Frontieres) uppdrag i det krigshärjade Afghanistan 1986 för att bemanna två små sjukhus. Albumet består dels av Lefevrés bilder från uppdraget och dels av Guiberts teckningar efter Lefevrés återberättade historia om vad som hände och hans tankar under vistelsen och resorna till och från Afghanistan.
First Seconds utgåva är närmast skamlöst billig, runt 150 pix på nätet. Skamlöst billig eftersom det är en mycket bra utgåva. Till skillnad från många andra europeiska serier som ges ut i USA är den inte förminskad så mkt. Papperskvalitén gör både fotografier och teckningar rättvisa. 288 sidor i färg med svartvita bilder. En väldigt vacker utgåva helt enkelt. Men hallå! Innehållet då! Jo, det är lika bra. Det är både berättarmässigt och bild/fotomässigt en fascinerande berättelse. Albumet lyckas vara både intressant, spännande och gripnade. Lefevrés möte med Afghanistans natur och dess befolkning är intressant att se, det känns även som en ärlig skildring både av intrycken av afghanerna och Lefevrés egen person. Om man läst Alan´s War känner man igen hur Guibert redogör för någon annans historia och liksom i Alan´s War är det sympatiskt berättat.
Långtifrån alla fotografier i boken är mästerverk men de ger en inblick och en närhet som ingen tecknad serie hur bra den än är kan ge. Albumets i särklass starkaste del är den om hur teamet kallas till en by som drabbats av kriget och givetvis har även byns barn drabbats. Fotografierna av den döende pojken och den förlamade flickan är som ett hugg i hjärtat. De två första delarna är bäst, de skildrar mötet med Afghanistan och det vidriga kriget. Sista delen om Lefevrés dramatiska återresa till Pakistan lämnar mig mera oberörd, antagligen för att den handlar om en dum västerlännings självuppfyllande val även om Guibert lyckas skildra utsattheten på ett bra sätt. Däremot blir jag full av beundran för MSF och deras mod och hängivenhet. The Photographer är ett lysande album om Afghanistans tragedi men även en hyllning till det afghanska folket och MSF.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar