Carnivàle

Carnivàle hade premiär på HBO 2003-2005. Serien omfattar två säsonger och visades i Sverige först på Canal Plus. Jag väntade på att den skulle visas i en annan kanal men inget hände och jag glömde mer eller mindre bort den tills den dök i SVT2 i våras. Det jag hade läst om serien verkade väldigt lovande. 30-tal, depressionen, övernaturliga krafter, carnies och så var det HBO som stod bakom.

Carnivàle är otroligt snyggt gjord, de bästa scenerna påminner om ett kolorerat vykort från svunna tider. Jämfört med de andra amerikanska serierna jag följer för närvarande (Supernatural, Heroes, CSI) är Carnivàle annorlunda på flera sätt. Tempot är lugnt för att inte säga sävligt. Skådespelarna är bra (även om de inte når Sopranos-klass). Framförallt tillåts historien ta tid att utvecklas. Efter de första avsnitten var jag lite besviken, jag tyckte serien var seg och rätt ointressant. Det som räddade kvar mitt intresse var förutom nyfikenheten att få veta vad som händer var det färgstarka persongalleriet och de komplexa skildringarna av de olika karaktärerna. Ingen är enbart ond eller enbart god.

Carnivalé handlar också främst om kampen mellan ont och gott. Huvudpersoner i denna kamp och därmed i serien är Ben Hawkins som cirkusen plockade upp i första avsnittet sedan han begravt sin mor och broder Justin, en präst som fick syner i första avsnittet. I de första avsnitten vet man inte vem som är ond eller god. Det klarnar efterhand men frågan ställs hela tiden, vad är ont och vad är gott, vad avgör vem som är ond eller god. Jag tycker serien blivit bättre efter hand, karaktärerna och intrigerna har utvecklats. Ikväll såg jag det sista avsnittet av första säsongen och jäklar vad det hände saker. Avslutningen av kvällens avsnitt var minst sagt dramatisk och väldigt oväntad. Givetvis är frågorna fler än tidigare efter detta och jag ser framemot säsong två. Grundfrågeställningen återstår dock, vad är ont och vad är gott?