Hjälp nr 5/2008

Igår damp Hjälp nr 5/2008 ner i brevlådan. Det enda numret jag har läst tidigare var Hjälp nr 4 som jag till stora delar tyckte innehöll bra serier. Omslaget till nr 5 ska föreställa redaktören Mikael Sol flyende från en dinosaurie. Förutom att det inte är snyggt att titta på som Jan Lööfs till nr 3 eller Loka Kanarps till nr 4 är det dessutom plottrigt med en massa rubriker och annat som stör.

Nåja, sedan blir det bättre till en början, Hans Lindströms enruting om en nyrekryterad självmordsbombare är bra och kan tolkas på flera sätt. Den andra serien är Mellan två jobb av Benjamin Stengård och Carl Hedsved och är riktigt rolig om en socialt inkompetent person som söker jobb. Därefter följer en halvlyckad serie om en mobbad kille och en småkul Arne Anka innan nästa höjdpunkt, Krogragga av Nanna Johansson. I serien vänder Nanna Johansson på de förväntade könsrollerna och låter tjejen i serien sköta raggandet och leverera de lika roliga som sanslöst dåliga raggningsreplikerna som t.ex. "Det är fest i min fitta ikväll och du är bjuden" och "Regelbundna samlag förebygger hjärtinfarkter".

Sen går det rejält utför med en intervju med killarna bakom den värdelösa Stockholmsnatt som går i Svenskan på helgen och därefter två sidor med serien. Därefter en specialare av Mikael Sol för att promota hans debut Till alla som jag legat med, en ointressant historia som påminner mycket om Simon Gärdefors resebok Simons 120 dagar. Om innehållet i det kommande albumet är likadant är det nog inget att ha. Därefter kommer tyvärr hela sju riktigt tråkiga sidor av Lena Ackebo som lyckas irritera mig eftersom de kunde använts till något bättre.

Just när jag börjat misströsta så vänder det. Jan Bieleckis Låt mig va lessen är en liten präla om alla irriterande floskler som människor använder för att pigga upp den som är ledsen. Johannes Torstenssons serie om Aggro och hans kväll på krogen är riktigt kul med flera dräpande icke-pk kommentarer. Den läser jag gärna mer av liksom Emma Rendells skruvade Jenny Hill om en alien-bäse som vill förgöra mänskligheten. Söndagsbarn som kommer därefter är en dålig serie som egentligen bara kan roa Hjälp-redaktionen och som kanske kan publiceras internt i fortsättningen och ge plats för något annat. Rebecka Lindbergs Mina månskenspromenader är en vacker liten historia om att komma över en hemsk händelse.

Därefter följer serier av Johan Wanloo, Anneli Furmark , Oskar Forsgren och Emma Adbåge och ingen av dem väcker mitt intresse. Marcus Ivarssons flotten är en fröjd rent grafiskt. Nr 5 avslutas med en historia om en övervintrad hårdrockare av Daniel Ahlgren och ännu en sida Mellan två jobb och därmed lägger jag ifrån mig tidningen lite nöjdare eftersom båda är bra. Till nästa nummer hoppas jag dock på fler bra serier och ett snyggare omslag.