måndag 13 juli 2009

Hellboy Volume 1 av Mike Mignola & John Byrne

15 år efter att Hellboy tog serievärlden med storm (antar jag) så läser jag serien för första gången. Jag har sett den rätt risiga filmen men det är allt. Hellboy samlas numera i snygga inbundna utgåvor som samlar två TPB:s i varje. I första volymen är det Seed of Destruction och Wake the Devil, båda volymerna handlar om Hellboy och kompanis kamp för att hindra munken Rasputin och några nazister från att väcka en drake som ska sprida förödelse över världen. Mänsklighetens undergång alltså. Inget nytt under himlen egentligen.

Men tydligen var Mignolas stil nyskapande på 90-talet och och själv har läst både amerikanska och tyska serier tecknade i hans karaktäristiska stil. Jag förstår att den har slagit stort, den är bra, speciellt till skräckserier. Hellboy är överhuvudtaget snyggt gjord, panelerna är olika genom hela albumet och det bidrar till dynamiken i berättandet. Jag gillar första delens svarta bakgrund bättre än den vita i andra delen, den svarta bidrar på ett bättre sätt till stämningen.

Även om mänsklighetens undergång inte görs för första gången i Hellboy så är även manuset bra och fräscht. Jag gillar framförallt Seed of Destruction som till största delen utspelar sig i ett gammalt hus på väg att sjunka i en livlös sjö. Tätt, spännande och läskigt. Förhistorien om Hellboys "pappa" som deltagit i en expedition till ett bortglömt tempel ger extra krydda till äventyret. Wake the Devil är inte lika bra men ändå riktigt bra. Vampyrer, Homonculus och lite andra osköna typer befolkar den rumänska obygden. Det övernaturliga tar lite större plats här och jag har som vanligt lite svårt för andra dimensioner och liknande men det är så bra gjort att jag inte kan gnälla på det. Hellboy är en riktigt bra serie och trots att jag hade rätt höga förväntningar så överträffades dem. Manus, teckningar och framförallt karaktärerna bildar en riktigt bra ram och när Mignola slänger in en hel del ockulta grejer så står jag bredvid och gör vågen. En av de bättre serierna jag läst i år. Hellboy är en störtskön karaktär som är lite som en superhjälte fast utan outfit och snack om sina personliga problem. Han bara röjer vilket är så befriande. Så tack för tipset om att Hellboy är suverän, det stämmer. Nu ser jag fram emot volym 2 och BPRD blir nog också till att shoppa också vad det lider.

3 kommentarer:

Walker sa...

Läst väldigt lite Hellboy tyvärr, hur är de senare historierna av Mignola? Har han i någon grad anpassat sig till Film-Hellboy eller är det fortfarande samma teckningsstil?

Rikard sa...

Jag har inte läst dem. Av vad jag hört så är iaf de fyra första albumen riktigt bra sedan blir det sämre.

Ferdinand@Shazam.se sa...

Richard: Kul att du gillade Hellboy. Känner mig lite ansvarig för tipset. Tur för mig alltså ;)

Walker: Mignolas serieversion och filmversion är två helt separata saker. Mignola har hållit fast vid sin stil även efter att den första filmen kom. Jag tycker det är rätt förvånansvärt att filmen inte visuellt liknar serien mer eftersom Mignola hade rätt stor kontroll över produktionen. Samtidigt är Mignolas stil rätt svårt att överstätta till film.

Numera tecknar Mignola inte längre Hellboy. Han skriver fortfarande manus, men serien tecknas av en engelsman som heter Duncan Fegredo.

Jag skulle nog säga att de ursprungliga fem första albumen är de bästa. Det blir lite förvirrande eftersom denna samling egentligen samlar album #1 och #4. I alla fall enligt numreringen på mina gamla album. Mellan #1 och #4 gavs två samlingar med kortare historier ut. Inte nödvändiga att läsa, men de ger karaktären mer djup. Det femte albumet Conqueror Worm var det sista som höll riktigt hög kvalitet och efter det gick det enligt mig utför. Idag känns Hellboy rätt trög.