The Black Dossier av Alan Moore & Kevin O´Neill

Ni som läser den här bloggen, vilket uppskattas, har kanske fått intrycket av att jag är en positiv person. Så är inte fallet. Visst kan jag vara positiv som när det gäller serier som jag gillar skarpt. Jag har dock den trista egenskapen att jag har lätt för att gnälla. Nu är ju de flesta serier jag läser bra men ibland går man på en nitlott och då finns det möjlighet att gnälla. Black Dossier som är ett sidospår till Alan Moores två tidigare League of Extraordinary Gentlemen-volymer är en nitlott. Albumet består till en alldeles för stor del av bara text. Om jag vill läsa en massa text då väljer jag en bok, A thousand splendid suns av Khaled Hosseini ligger och väntar på att jag ska ta mig tid t.ex. En del av texterna var hyfsat intressanta men de flesta var motsatsen och några var så värdelösa att jag inte ens orkade läsa dem. Jag tror säkert att Alan Moore har haft roligt när han gjort den här genomgången av The League och dess olika inkarnationer genom århundradena men han kunde besparat oss andra eländet. Black Dossier handlar givetvis om en svart dossier med information om The League, det finns även en del känslig information som mäktiga personer inte vill ska komma ut. Jag hade nog kunnat smälta texterna om bara själva serien i sig varit bra men Mina Murrays och Alan Quatermains sökande efter ledtrådar och katt å råtta-lek är inte bra alls. Inte ens 3-D sidorna i slutet av serien gör mig glad. En av de sämsta serier jag läst på ett bra tag.