Krokodilstaden av Knut Larsson

Vad vill Knut Larsson med Krokodilstaden och vad handlar den egentligen om? Två frågor som jag ställde mig efter att ha läst Krokodilstaden som jag verkligen sett fram emot. Det här blir inte så mycket en recension mer en genomgång av serien och hur jag upplevde den. Den som vill läsa serien bör sluta läsningen här. Teckningarna är som vanligt fantastiska och jag älskar verkligen Knut Larssons säregna stil. Jag hade dock föredragit om det varit en ram runt bilderna för nu blir det som att sidorna "går ihop". Serien handlar om en översvämmad stad och en krokodiljägare som en dag får en kvinna med en liten krokodilsvans i nätet. Serien är helt ordlös. Serien börjar med att krokodiljägaren jagar och levererar bytet till slaktaren sedan spelar de schack. Krokodiljägaren gör sedan mat och dricker sprit och drömmer om den kvinna han kommer att fånga. Här tänker jag på ett ensamhetstema. Därefter så offrar en skum krokodilsekt en häst innan krokodiljägaren fångar kvinnan som han för hem. Jag upplever att han är väldigt ensam. Handlar serien om ensamhet och längtan efter någon? Staden är dessutom otroligt deprimerande. Kvinnan rymmer från krokodiljägarens hem när han inte bevakar henne men sedan träffar han henne på nytt. De åker hem till honom, han ger henne sin döda frus klänning och de har sex. Hans döda frus ande lämnar sitt porträtt. Krokodiljägaren super till det hos krokodilsekten. Ensamhet kombinerat med tristess och livsleda. Krokodiljägarens båt välter, han räddas av kvinnan med krokodilsvans, slaktaren och hans fru/flickvän dör. Krokodiljägaren hemsöks av sin fru, slaktaren och hans döda fru/flickvän. Hans hus rämnar pga detta. Han flyter iväg och träffar kvinnan med krokodilsvans, hans döda frus ande dödar dock henne. Ett ägg kläcks och det är hans dotter i ägget. Krokodilsekten tar henne. Han tillfångats och ska offras men hans frus ande vill gottgöra sitt brott och befriar honom och dottern. Krokodiljägaren och hans dotter åker iväg med slaktarens ubåt. Som jag tolkar den så handlar den om längtan efter någon, någon att bry sig om, att inte behöva vara ensam utan vara behövd. Om att släppa taget och hitta en mening. Som många andra serier alltså. Om jag läser om den kanske jag upplever den på annat sätt. Är det här jävligt pretto eller genialt? Jag vet inte, det är upp till var och en att bedöma. Berättelsen är iaf vidöppen förtolkningar och jag tror att just det varit Knut Larssons avsikt. Jag gillar den av flera skäl men jag blir inte klok på den.

Mer om Knut Larsson finns på hans hemsida och My Space-sida. Jag kan rekommendera Kolonialsjukhuset, en på flera sätt febrig serie på 24 sidor om en kolonialläkare. Även den helt öppen för tolkningar.