Kyckling med plommon av Marjane Satrapi

Det har varit mycket äldre serier som recenserats här på bloggen på sistone men det kommer att bli lite ändring framöver när jag ska beta av flera av förra årets mest omtalade svenska album och lite annat. Igår läste jag Marjane Satrapis Kyckling med plommon som jag lånat av en kollega som verkligen gillade Persepolis. Kyckling med plommon handlar om Satrapis mammas farbror Nasser Ali Khan som var musiker och valde att dö då hans hustru slagit sönder hans tar (iransk luta) och man får följa honom under de sista åtta dagarna då han reflekterar över sitt liv.

Eftersom Persepolis är en fantastisk serie så leder det till att allt Satrapi gör förväntas vara bra. Kyckling med plommon är bra men det är ingen ny Persepolis dels pga av att den är mycket kortare och dels för att den inte berör lika mycket. Nasser är en självgod typ som bara lever för sin musik (en inte helt ovanlig typ alltså) och det är svårt att uppbåda någon större sympati för honom vilket jag oftast behöver i en serie (film å böcker oxå). Satrapi har en enkel teckningsstil med mycket svart i och hon levererar några riktigt schyssta bildlösningar även om den till största delen är konventionellt teckand i rutor. Satrapi lyckas verkligen levandegöra sin karaktärer och det är en av hennes främsta styrkor. Kyckling med plommon är ett bra album som känsligt och även roligt berör en mans reflektioner kring sitt liv. Dessutom finns en twist på slutet som klargör en hel del. Men det fär Du läsa själv :)