Jag gillade verkligen Captain America Omnibus. Det var den första superhjälteserien jag läst på nästan två decennier och definitivt inte den sista även om jag är tveksam till att hitta så många bättre om ens någon. Fallen Son fick jag låna av en kollega och den handlar om diverse superhjältar och hur de hanterar nyheten om Caps död och framförallt hur de hanterar sina känslor. De verkar ha en hel del känslomässiga problem superhjältarna överlag, kanske är det priset de får betala? Fallen Son är indelad i fem kapitel med titlarna Denial, Anger, Bargaining, Depression och Acceptance. Alltså sorgearbetets fem steg.Så kan ett gäng snyftande superhjältar vara något att ha? Definitivt. Kapitlen är teckande av olika tecknare och alla är tecknade på ett sätt jag gillar förutom teckningarna i andra kapitlet som är väl plastiga. Den andra delen är även den svagaste rent manusmässigt. Det första kapitlet är riktigt bra liksom det fjärde och framförallt det femte. Det femte handlar om Captain Americas begravning. Pinsamt nog blev jag lite fuktig i ögonvrån men så är jag kroniskt svag för storartade hyllningar och sentimentalitet. Oftast är det sportögonblick som framkallar något liknande. Speciellt sekvensen där alla som mötte Cap under andra världskriget är stark och speciellt de rutor där man ser ett äldre par som håller varandra i handen och kvinnans handled zoomas in och man ser en sifferkombination från ett koncentrationsläger. Det är iaf en stark avslutning och en påminnelse om det USA som en gång var och som vi kanske får uppleva igen. Det USA jag vill ha. The Land of the Free. Det USA Captain America kämpade för och trodde på.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar