Persepolis av Marjane Satrapi

Det var några år sedan Galago släppte första delen av Persepolis och de har också hunnit ge ut den i samlad form i en snygg inbunden utgåva. Galago gav i slutet av 2008 ut den som storpocket. Den inbundna samlingen verkar vara utgången men om det går att få tag på den så rekommenderar jag den istället för storpocketen där jag tycker att bilderna känns ihoptryckta och av förklarliga skäl är dessutom trycket sämre. Persepolis har ju varit en formidabel succé i många länder och har även blivit film. Persepolis fungerar också bra som en introduktion för de som i vanliga fall inte läser serier.

Perspolis är Marjane Satrapis självbiografiska skildring av sin uppväxt i Iran och Österrike. Hon beskriver hur hon liten upplevde revolutionen, hur samhället förändras, kriget mot Irak, hennes år i Österrike och återkomsten till Iran. Satrapi tecknar i en enkel och rak stil som passar tonen i serien mycket bra. Det är roligt och tragiskt om vartannat i den öppenhjärtliga skildringen av uppväxten och de personer som hon mött. Den första delen är i mitt tycke den svagaste även om också den är mycket underhållande. Den andra delen är bättre men det är framförallt i den trejde delen när hon befinner sig i Österrike som det blir riktigt bra. Skildringen av det utanförskap hon känner och hur hennes värderingar kolliderar med de västeuropeiska är mycket bra och skapade hos mig en ökad insikt om vad det innebär att bryta upp och hamna i en helt nu kultur. Även den avslutande delen där hon skildrar återkomsten till Iran och svårigheterna att anpassa sig är mycket bra. Genom hela boken löper en röd tråd i form av Marjanes sökande efter vem hon egentligen är. Bokens styrka ligget framförallt i växlandet mellan det roliga och tragiska och skildringen av hennes osäkerhet och hur han ska förhålla sig till olika saker och hur mycket konventioner styr livet. Jag kan varmt rekommendera Perspepolis.