Kulturgärning

Kulturgärning, smaka på det. Ännu ett ord som missbrukas lite här och där. Ibland är det dock relevant att använda begreppet. Nisses böcker har gjort en kulturgärning genom att börja ge ut Bertil Almqvists serieversion av Barna Hedenhös. Serien gick i serietidningen Tuff och Tuss på 50-talet och ges nu ut i bokform för första gången. Jag har inte köpt några återtryck tidigare och kan därför inte jämföra med andra men jag tycker det ser helt ok ut, jag vet ju inte vilka original som finns. Dessutom är boken inbunden vilket alltid är trevligt. Enda minuset är att den luktar för jävligt. Mumiens blod luktade även den illa men det är ingenting mot Barna Hedenhös. Man kan ju inte hänga ut en bok på vädring tyvärr. Den luktar till och med värre än resultatet av den misslyckade braständningen i helgen. Ett andra album finns redan ute och ett tredje kommer i april.

Även Per Demervall gör en insats för den svenska seriekulturen genom att på trots mot rådande trender ge ut ett album med krögaren Rosenhane, tecknat i en stil åt klara linjen-hållet och i det klassiska europeiska albumformatet. Den luktar inte heller gott men man mår iaf inte illa.

Joakim Pirinen uppmärksammades idag i DN där han nominerats till tidningens kulturpris. Det finns även ett utdrag ur Döda paret och deras vänner. Jag har inte läst något av Pirinen mer än något i Galago men Socker-Conny finns med på läslistan som iofs är jobbigt lång. Kul att en serietecknare blir nominerad till fina DN:s pris, ett tecken så gott som något på att serier blir en allt mer väletablerad konstform.