Omnibusen samlar nr 1-25 av Ed Brubakers Captain America. Ed Brubakers nya version av Captain America var en del av Marvels satsning på att starta om en del serier från nummer ett, en annan serie som genomgick detsamma var Avengers. Jag har riktigt lusig koll på superhjältar i allmänhet, jag har noll koll på vilka som ingår i olika konstellationer osv. Du behöver dock inte ha koll på superhjältar för att ha behållning av Captain America men det är en fördel.
Hur ska man då beskriva handlingen i en serie som spänner över 700 sidor med många hopp hit och dit utan att förstöra spänningen och överraskningsmomenten? Well, kärnan i det hela är förstås Captain Americas kamp mot sin ärkefiende Red Skull och hans planer på att ta över världen. Även den fd generalen Aleksander Lukin spelar en stor roll liksom Agent 13, en gång Caps flickvän. Red Skull planerar som vanligt en mängd attentat eftersom han är genomond. Samtidigt håller terrorgrupperna A.I.M och Hydra på med sitt även om de är perifera i den här samlingen. Flera av Caps gamla superhjältekompisar vävs in liksom Civil War-historien om registrering av superhjältarna. Parallellt med den nutida historien vävs även Caps upplevelser under andra världskriget tillsammans med sin partner Bucky Barnes och Invaders in som en bakgrund till de nutida händelserna, för givetvis hänger nutid och dåtid ihop. Som en engelsk eller svensk deckare alltså, förutom att det här är f-n så mkt bättre.
Jag har aldrig varit ett stort fan av superhjältar av just det faktum att de har superkrafter. Köpet av Captain America var mest ett (dyrt) test för att se om en av 2000-talets mest hyllade superhjälteserier var bättre än de jag läst innan. Och, ja det var den. Den var till och med j-vligt bra. Brubaker visar vilken oerhört skicklig manusförfattare han är, man har svårt att sluta läsa. Brubakers Cap tvivlar på sig själv och sin plats i samhället. Han plågas av minnen från andra världskriget och de vänner han förlorat, en Cap ur balans. Inte heller Caps besvikelse över USA:s utveckling går att ta miste på, han ogillar givetvis Lukins Kronas Corporation som kan påverka politkerna. Citatet "And not when the´re willing to trade freedom for security" är helt underbart och visar vilket USA Cap vill ha. Lite samhällskritik är aldrig fel. Både Steve Epting och Mike Perkins är skickliga tecknare och deras stil är vitt skild från den tråkiga 80-talsstilen, det är en fröjd att läsa. Omslagen inför varje nummer är desstuom såååå snygga. Brubaker väver snyggt samman nutid med dåtid. Ju länge in i serien man kommer desto mer får man reda på vad som hänt Cap och hans vänner under och efter andra världskriget. Serien bjuder på flera överraskningar men det är inga problem att hålla tråden, det enda som förvirrar en superhjälteanalfabet som jag är hur alla personer och organisationer hänger ihop och vem som gjort vad mot vem tidigare. Jag har inte haft tid att sträckläsa i någon större utsträckning utan fått läsa lite då och då men när jag inte har läst har jag funderat när nästa tillfälle kommer att få läsa, ett gott betyg. De flesta personerna i serien tecknas med ett djup, karaktärerna blir inte endimensionella, något som jag inte hade väntat mig av en superhjälteserie. Captain America är helt enkelt en suverän serie och det är bara att tacka och ta emot. Jag ser fram emot nästa Omnibus som borde komma nästa sommar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar