Starman Omnibus Vol 1 av Robinson & Harris & von Grawbadger

Så har jag då läst ut Starman omnibusen som jag nämnt i ett par inlägg tidigare. Min superhjälteodyssé som jag påbörjat (mot bättre vetande?) lär inte klinga av efter detta. Starman vol 1 samlar de första 17 delarna och det ska tydligen komma ytterligare fem! omnibusar. Inte gratis direkt.

Starman handlar om Jack Knight som motvilligt axlar sin fars mantel (nåja) och blir Starman sedan hans äldre bror David dödats. Jack är inte så lite anti hela superhjältegrejen till en början och vägrar kategoriskt att använda sin fars (jo han har flera ex) dräkt. Lite kinkigt tycker jag då den har en riktigt skön superhjältestil a 40-tal, de var helt enkelt snyggare då. Jack föredrar en sunkig läderjacka men kör tack och lov ett par goggles som gör det hela lite fräsigare (underbart ord eller hur). Jack tvingas som sagt ryckas in sedan hans bror dödats och faderns ärkefiende The Mist sprider skräck i det fiktiva Opal City. Han är till en början motvillig men dras mer och mer in i superhjälterollen under tiden han bekämpar en blandad kompott av skithögar.

En motvillig superhjälte som inte vill ha på sig en trikå! Det låter onekligen lovande. Jag hade som den superhjälteanalfabet jag är aldrig ens hört talas om Starman, jag tänkte på 80-tals rullen med Jeff Bridges först, när jag läste om den på Seriehyllan. Jag kollade upp vad det var och att det var en person utan superkrafter var givetvis ett plus. I början hade jag mest svårt för Tony Harris teckningsstil, jag tycker han är lite väl ojämn. Han tecknar Jack Knight på lite olika sätt och det har jag svårt för. Jag blev inte så överdrivet förtjust i hans teckningsstil i sin helhet till en början heller men det tog sig. Jag tycket inte heller att James Robinsons manus var så bra till en början och sögs därför inte in i berättelsen (jag vill sugas in och svepas bort). Tack och lov vände det rejält i min favoritdel av samlingen nämligen A (k)night at the circus. Jack hamnar på ett tivoli som innehåller en freakshow och blir tvungen att bekämpa den demoniske direktören. Jack Knight drar här paraleller till Tod Brownings klassiker Freaks från 1932. Efterhand blev jag också allt mer förtjust i karaktären Jack Knight som James Robinson lyckats riktigt bra med, hans maniska jakt efter samlarobjekt är ett kul sidospår som går genom serien. Efter hand byggs dessutom galleriet av karaktärer ut och det gör också serien bättre. Från att i början ha läst den mest för att jag lagt ut en hel del på den så hade jag i slutet svårt att lägga den ifrån mig. En synnerligen trevlig utveckling och den första omnibusen blir inte min sista. Starman är en stjärna.

Ursäkta pensionärsskämtet på slutet. Men läs Starman.