Love Hurts av Kim W Andersson

Något intressant är på väg att hända i det svenska serielandskapet. Självbiografier, vardagsnoveller och humorserier får ge plats för ett mer varierat serielandskap vilket är synnerligen välkommet. Love Hurts är en av de "nya serier" som gör det svenska serielandskapet både vackrare och roligare. Serien har tidigare gått i tidningen Nemi och det är de berättelserna som nu samlas. Albumet innehåller 20 korta historier, alla på temat kärlek och skräck. Kim W Andersson var en av deltagarna i den underhållande diskussionen om "vågen" av svenska skräckserier på spx09. Där gav han en underhållande släng åt självbiografiska serier, något han inte var ensam om där. Me like. Jag shoppade serien på just spx och fick den snyggt signerad. Nu är det dags för en recension.

Love Hurts är tecknad i en konventionell stil som för tankarna till amerikanska mainstreamserier. Å de e så gött. Tuschbög som jag är så är jag less på alla-kan-teckna mentaliteten som präglat seriesverige. Att stilen påminner om amerikansk mainstream är en komplimang. Kim W Andersson är en skicklig tecknare som verkligen kan hantverket. Färgläggningen är riktigt bra och förhöjer läsupplevelsen. Kvalitén på historierna rent manusmässigt skiftar men de flesta är underhållande. Några enstaka är lite skrämmande men det är inte heller tanken utan det är humorn som är det centrala. Jag gapflabbar inte men drar på smilbanden åtskilliga gånger åt de knäppa vändningarna som historierna tar. Historierna utspelar sig i vitt skilda miljöer vilket enbart är ett plus. Mina favoriter är 7, 11, 13 och 17. Vilka det är kan får du se när du läser albumet. För det här är något som de flesta kan uppskatta. Underhållande utan pretentioner. Framöver kommer en längre Love Hurts berättelse betitlad Puppy Love, att döma av den här samlingen har den alla möjligheter att bli riktigt underhållande.

Zorn & Dirna #1: Valsverken av Morvan m.fl.

Albumförlaget fortsätter oförtrutet sin utgivning av franska serier med en imponerande regelbundenhet. Efter Det tredje testamentet I och II och Bouncer 1 och 2 samt Sir Arthur Benton 1 så är det dags för en serie av Morvan som bl.a. varit inblandad i nyare delar av klassikern Spirou. Teckarna Bruno Bessadi och Vincent Trannoy är helt okända kort för mig. Serien handlar om en värld där döden besegrats och fångats i en spegel. Kungen som fångade döden befinner sig på en hemlig plats med spegeln och åldras inte längre. Det gör däremot den vanliga befolkningen i övrigt men de dör inte utan ruttnar sakta men säkert. Därför måste de avlivas genom att halshuggas. Detta innebär dock att den som dödar dem får ta över deras själar vilket skapar en del konflikter hos de stackars satar som utför arbetet. Huvudpersoner i serien är syskonen Zorn och Dirna, som är i tio-årsåldern skulle jag tro, som har en magisk kraft som innebär att de faktiskt kan ta död på en människa genom beröring. Zorn och Dirna har genomgått en träning i ett slott och ska nu ut på ett okänt uppdrag.

När man ser omslaget kan man kanske tro att Zorn och Dirna vänder sig till barn innan tonåren men efter en genomläsning står det klart att så inte är fallet. Det här är en brutal serie i en kall värld där avsaknaden av ett värdigt avslut skapat en värld utan empati. Att en av huvudpersonerna, Dirna, dessutom gillar att ta livet av djur och andra är också en överraskning. Serien vänder sig snarare till de som är i tonåren och äldre. Serien är vältecknad om än väl konventionell i en skulle jag säga typisk fransk fantasystil a la Lanfeust de Troy. Teckningarna funkar bra för serien liksom det grymma manuset. Trycket på glansigt papper är bra och det är även översättningen. Det finns ett persongalleri som är bra och säkert kommer att utvecklas framöver med den känslokalle zombieslaktaren Seldnör och den gigantiske bödeln på Valsverken som växlar mellan att kontrolleras av de kvinnliga och manliga själarna som tagit honom i besiktning. Allt som allt en bra serie och det ska bli kul att se vilken roll Zorn & Dirna ska spela och hur de ska befria döden, för jag antar att det är deras uppdrag.

På Shazam har Ferdinand recenserat Zorn & Dirna.

Lapidus och geografin + svensk skräck

I DN idag finns en intervju med Bergting och Lapidus om Gängkrig 145, jag vet inte vilken intervju i ordningen det är men den mediala täckningen av samarbetet har varit omfattande hittills och kommer antagligen att explodera under kommande vecka när albumet släpps. I artiklen står det att de tryckt upp ytterligare 10.000 ex av albumet och försäljningsförväntningarna ska redan vara överträffade. Jag blir ju duktigt nyfiken på hur många ex man hoppas sälja av albumet, jag antar att 30.000 kan vara lågt räknat. Bergting verkar ha ägnat en hel del tid åt research vad gäller miljonprogrammen bl.a. Om det slår väl ut får vi kanske se fler samarbeten mellan författare och serietecknare. Mumma i så fall.

Jag antar att Lapidus själv har stenkoll på Sthlm vilket jag själv inte har. Jag hittar numera hyfsat inne i centrum men förorterna har jag noll koll på även om jag snappat upp lite när jag åkt E4:an. Något Lapidus inte har stenkoll på är däremot Västerbotten eller som de själva föredrar att kalla det "Bästerbotten". En av huvudpersonerna i Snabba cash, JW, vill ju upp i bratvärlden och håller därför sitt ursprung i Robertsfors hemligt. Robertsfors är väl mest känt för Sahara Hotnights och inget annat. JW åker i Snabba cash tåg hela vägen till Robertsfors vilket är omöjligt eftersom det inte finns någon station i Robertsfors, järnvägen susar förbi några mil inåt landet. Att JW:s syrra handlat något på HM i Robertsfors är inte heller möjligt eftersom det aldrig funnits något HM i Robertsfors. Var vill jag då komma med det här? Jo, att man ska researcha allt man skriver om, inte bara slanguttryck och maffior. Å givetvis en släng åt den eviga Sthlms-fixeringen. JW och Camilla hade båda en hatkärlek till Sthlm, vilket är självklart eftersom de är från Västerbotten. Som sångaren i Wannadies sa i en intervju för ett antal år sedan "I Västerbotten får man Stockholmshatet med modersmjölken".

På SPX så var det en underhållande skräckdiskussion på söndagen med bl.a. Kim W Andersson och Lars Krantz. Sydsvenskan har också uppmärksammat att det finns ett skräcktema i flera av vårens intressantaste svenska utgivningar. Skribenten går igenom Love Hurts, Trollkungen, Dödvatten och Ur djupet ropar jag till dig. De tre förstnämnda införskaffade jag på SPX. Love Hurts har jag läst och en recension kommer de närmaste dagarna. Recensioner av de båda andra kommer under nästa vecka.

Snabba cash av Jens Lapidus

En katt bland hermelinerna? Nej, lugn, det här kommer inte att bli en bokblogg. Då skulle den typ aldrig uppdateras. Det här var den tredje boken jag läst det senaste året. Vilket jag är nöjd med. Snabba cash har legat i hyllan ett tag och jag tog och läste den berodde enbart på att Gängkrig 145 som Jens Lapidus gör med Peter Bergting släpps i slutet av maj. Jag har skrivit om projektet tidigare och det ska bli kul att snart få ta del av resultatet. Nåväl, Snabba cash är en riktigt spännande bok. Jag gillar verkligen Lapidus korthuggna språk. En av mina käpphästar här på bloggen är att jag har svårt att gilla en serie om jag inte känner någon sympati med någon av karaktärerna. Det stämmer dock inte in på Snabba cash. Jag har svårt att uppbåda någon större sympati för huvudpersonerna Mrado, JW och Jorge. Alla har iofs sympatiska drag men är i grunden osympatiska, speciellt krigsförbrytaren Mrado. Jag förstod rätt tidigt i boken hur saker och ting hängde ihop men det var ändå spännande hela vägen till finalen och det var just det som höll intresset vid liv. Jag tror att Lapidus korthuggna språk kommer att passa ypperligt till serieformatet. Tror att Bergting sagt just det i någon intervju. Att Bergting är en av Sveriges bästa tecknare bör innebära succé och att även många som vanligtvis inte läser serier får upp ögonen för den nionde konstformen.

SPOILER SPOILER SPOILER SPOILER

I slutet verkar det som att JW:s syster Camilla definitivt är död men de första meningarna i boken får mig att undra. Sitt hon på någon serbbordell någonstans och lever enbart för hämnden? Jag gillade trots allt J-boy bäst, en riktig lirare. Morden på hallicken och bordelmamman var grisiga men så var deras jobb också grisigt. Att han klarade sig var rätt kul. Det var synd att inte alla tre serberna strök med, två krigsförbrytare och en våldtäktsman. Det hade jag gillat om de gjort. Hur man som JW kan vilja hänga med kotlettfrillor och gå till sådana extremer för det är extremt tragiskt, det var rätt klart från början att det skulle skita sig rejält. Jag undrar om det var skottet mot Nenad som gjorde att ingen misstänkte honom för att ha tjallat, annars borde han varit död. Är det JW och Jorge som skramlat ihop 300 000 för att knäppa Mrado som en hämnd för bl.a. Fahdis död eller är det Radovan som satt pris på Mrados huvud? Jag vill ha en fortsättning på historien om typ tio år. Vad gör de då?

Alan´s War- The memories of G.I Alan Cope av Emmanuel Guibert

Emmanuel Guibert hade jag inte läst något av tidigare men Alan´s War hade fått fina omdömen lite här och var så den var ett givet köp. Emmanuel Guibert är även känd för The Photographer som precis getts ut av First Second som även gett ut Alan´s War. Han har även gjort Sardines from Outer Space och The Professors Daughter. Alan´s War är den amerikanske krigsveteranen Alan Copes minnen från tiden under och efter andra världskriget. Han berättar om utbildningstiden, hur han kom till Europa under krigets slutskede och händelserna efter krigsslutet och varför han återvände till Europa efter några år. Guibert träffade honom av en slump i Frankrike som Cope bosatt sig i, de blev vänner och kom överens att Guibert skulle nedteckna Copes minnen. I början av boken finns ett fint förord där Guibert skriver om sin vänskap med Cope och arbetet med boken.

Alan´s War var inte som förväntade mig. Jag trodde helt enkelt att den skulle handla mer om att GI Alan utkämpade strider. Så är det dock inte. Däremot är det en riktigt bra serie. Guibert tecknar snyggt men om man bara tittar på bilderna så förmedlar han inga känslor vilket jag gärna vill ha i ett album. Men i det här fallet så är det inget problem för Alan Copes berättarröst som ackompanjerar rutorna levandegör och förmedlar känslor på ett alldeles ypperligt sätt. Det känns verkligen som att man är med Cope och känner sig närvarande när han berättar om sina upplevelser. Serien blir också intressantare eftersom Cope har ett så öppet sinne och därför hamnar i sammanhang som den som genomsnittlige GI:n nog inte gjorde. En väldigt sympatisk serie och en djupt mänsklig skildring av en ung man. Det mest fascinerande är hur mycket han minns. Stämmer allt är en fråga som jag återkom till men tänkte skit i det. Det här är en riktigt bra serie. En kompis som är på väg till Afghanistan tyckte den var riktigt bra vilket ledde till att han köpte flera andra "krigsserier". En seriefrämjande insats alltså :)

Releasefest för Comic Royale 3

Det är inte så ofta det händer något serierelaterat i Svärstan men igår var det dags. Föreningen Comic Royale höll releasefest på Spegeln för tredje CR-antologin. Evenemanget har faktiskt varit omskrivet i båda de lokala blaskorna samt den lokala gratistidningen. Det var samtidigt lite spännande för man skulle mejla till CR-föreningen för att komma upp på "gästlistan". Det låter fett. När jag först läste det så fick jag lite vibbar av Snabba Cash som jag läser just nu. Men så mycket vidrigt Stureplan är det inte över Spegeln som är något av Svärstans alternativställe nummer ett och numera plats för konserter. Iaf drog jag dit med en kollega/kompis, vi insåg snabbt att vi var några av de få som inte var med i föreningen/ pluggade på serieskolan. Nåja, efter ett tag kom en av redaktörerna från CR3 fram och tyckte att det var kul att vi dykt upp vilket var trevligt. Det kom lite annat folk sen men de var inte många. Jag hade iaf jäkligt kul trots tinnitus. Men det var det värt. DJ var Galagos Johannes Klenell och han spelade inte en dålig låt på hela kvällen. Det var så jävla bra musik. Moneybrother, Blur, Florence Valentin, Shout Out Louds u name it. Mitt sällskap frågade om han hade en lista men det hade han inte. Å inte hade han koll på Spotify. Han borde skaffa det och lägga upp en lista. Så jävla bra. Jag kommer på releasefesten för CR4 oxå. En recension av CR3 kommer inom kort. Jag har bläddrat igenom och det ser klar bättre ut än CR2. Om jag någonsin blir färdig att starta förlag så blir det iaf releasefest på Spegeln. Bra place.

Aufzeichnungen für eine Kriegsgeschichte av Gipi

Berättelsen utspelar sig ett Italien som befinner sig i krig, mellan vilka kriget utspelas är oklart liksom var i Italien berättelsen utspelar sig. Berättelsen kretsar kring de tre vänner Christian, Giuliano och Kleinkaliber från en liten by som inte längre finns som försöker hanka sig fram genom småkriminalitet. De träffar ligaledaren Felix och blir hans hantlangare i en större stad och de tre vännerna bländas av stadens utbud och sin nya status. Berättelsen är framförallt en skildring av deras inbördes relationer och hur de förändras och påverkas av det som händer runt dem. Italienaren Gipi vann stora priset vid seriefestivalen i Angouleme 2006 för berättelsen och den har översatts till flera språk. Den eleganta tyska utgåvan har textats av svenska Tinet Elmgren. Undvik den kompakta engelska från First Second och satsa på den tyska om det funkar. Jag har tidigare recenserat Gipis The found the car som ingår i Fantagraphics Ignatz-serie. Gipi är tillsammans med bland andra Christophe Blain en av mina stora favoriter.

Jag hade väldigt höga förväntningar på albumet och till min glädje kan jag konstateras att de infriades. Gipi skildrar på ett fint sätt de tre huvudpersonernas inbördes relationer och utveckling. Bakgrunden är med ett krig som utkämpas på oklara grunder ger berättelsen en passande inramning. Jag gillar teckningarna som är en blandning mellan enkelt tecknade personer och vackra bakgrunder målade med vattenfärg. De tre huvudpersonerna skildras på ett trovärdigt sätt med värme och djup även om man inte helt får klart för sig deras bakgrund och varför de agerar som de gör. Det finns både en otäck stämning och en ovisshet vad som ska hända genom albumet. Berättelsen är indelad i tre delar där de båda första är de klart bästa, den tredje delen drar ner helhetsintrycket något men är ändå riktigt bra. Appunti per una storia di guerra är inget annat än ett mästerverk som måste upplevas. Jag måste även nämna formgivningen av den tyska utgåvan som är så elegant som ett häftat album kan bli. Omslaget är tjockt och tryckt på ett papper som på ett mycket bra sätt framhäver det vackra omslaget. Likaså är pappret i albumet tjockt och andas lyx. En kanonutgåva som är en fröjd att titta på och som lyfter hela upplevelsen.

Svenska serier jag ser fram emot 2010

Kolik förlag har två intresssanta utgivningar på g 2010. Jo, det är långt fram. Lina Neidestam som är mest känd för Zelda tecknar på andra delen i förlagets Femisex-serie, Maran. Jag gillar Neidestams stil och jag tror att det kan bli en kul feministisk sexserie på temat folktro. På bloggen om arbetet finns mer info för den som blev nyfiken. Där finns dessutom en längre intervju om sex i serier för den som är intresserad och Neidestams roliga serie Min misslyckade karriär som lesbisk.

En av de drivande bakom förlaget är Fabian Göransson som även är serieskapare. Jag gillade inte hans Gaskriget alls, förenklad vänsterpropaganda och teckningarna var stundtals kassa. Teckningarna till hans kommande serie Inferno, efter en roman av August Strindberg, ser dock riktigt bra ut. Dessutom är bloggen intressant att följa även om uppdateringarna inte verkar ske så ofta. För mig som inte kan någonting om serietecknande är det intressant att läsa hans funderingar kring seriens uppbyggnad. Av det jag läst av bloggen så tror jag att Göranssons Inferno kommer att bli en av de bästa serierna 2010 då den ska ges ut.

Jakob Nilsson som fått mycket uppmärksamhet för sin debut Roparen efter en roman av Stieg Trenter har gett sig på ytterligare en Trenter-roman nämligen Färjkarlen. Berättelsen utspelar sig i Sthlm och Gbg 1961 och ska innehålla kidnappningar, biljakter och nattliga dyk efter skatter. Jag tror att Nilssons nästa serie blir bättre än Roparen eftersom han säkerligen lärt sig en hel del av hantverket under arbetet med Roparen och drar nytta av detta. Serien beräknas ges ut hösten 2010.

I samband med att Kim W Andersson signerade mitt ex av Love Hurts på spx09 så frågade jag Ola Skogäng som satt bredvid när nästa del av Theos ockulta kuriositeter ska ges ut och fick svaret i början av nästa år. Hade jag varit mer på hugget hade jag givetvis frågat om handlingen men ja, jag var inte på hugget. Men iaf i början av 2010 dyker förhopnningsvis del två upp.

2010 kan alltså bli ett riktigt bra år. Har någon andra tips på intressanta serier som är att vänta framöver?

Sir Arthur Benton: Operation Marmara av Tarek & Pergér

Albumförlaget satsar vidare och gör det med en serie som jag skrivt om tidigare och även hyllat formgivningen som är en höjdre. Serien handlar om en britt med tyskt ursprung som förråder sitt land och samarbetar med nazisterna. Serien tar sin början i Berlin i maj 1945. Sir Arthur Benton är tillfångatagen och förhörs av den franske specialagenten De La Taille för att få reda på var förrymda nazister finns innan de tas av Sovjet. Benton och De La taille har känt till varandra länge och de återger händelser som utspelade sig i Istanbul och Berlin 1929, händelser som rörde en viktig vapensändning till nazisterna. Operation Marmara är första delen i en cykel på tre enligt förlaget. Sist i denna första del finns lite fakta om nazisternas väg till makten.

Formatet på serien är det klassiska europeiska med 48 sidor och serierutor i varierande storlek. Stéphane Pergers teckningar påminner snarare om akvareller än traditionella serier, det är vackert men han lyckas inte alltid förmedla karaktärernas känslor, det är mycket fokus på ansikten och det gör att det hela känns rätt statiskt. Vad gäller karaktärskildringen så lämnar den mycket i övrigt att önska, ingen av karaktärerna får något djup, man förstår inte vad deras drivkrafter är. Hade Tarek lagt mer tid på manuset i denna del så hade det lyft albumet för karaktärerna skulle kunna vara väldigt intressanta. På de sista sidorna får man lite bakgrund på huvudpersonerna men det är i själva historien jag vill se karaktärerna utvecklas. Mot den bakgrund som serien utspelar sig så borde förutsättningarna för en spännande serie vara goda men det blir aldrig spännande, mest för att huvudpersonerna pratar hela tiden, allt flyt i serien pratas sönder och man använder gärna storvulna floskler. Hjältarna är dessutom otroligt förutseende och kloka men för mig funkar det inte riktigt att en fransk konservativ republikan så totalt omfamnar en tysk kommunist men det är ju författarens manus men det störde mig. Berättelsen hade mått bra av att få utvecklas på fler sidor, nu blir det hela lite rumphugget. Operation Marmara levde inte upp till mina förväntningar men förhoppningvis blir de kommande delarna bättre med en fördjupning av karaktärerna och lite mer fart i berättandet.

Christophe Blain

Om du har följt den här bloggen lite då och då så vet du att Blain (bilden t.v.) är en av mina absoluta favvo-serieskapare. Blain har inga svaga sidor. Han teckningar är snygga och har en oerhörd energi och fart (kom inte på något bättre) och hans dialog är lika bra. Se bilden i tredje stycket så förstår du vad jag menar. De serier han gör kan bäst beskrivas som intelligenta komiska äventyr. Om du inte har stött på Blain tidigare så tänkte jag göra en liten presentation av honom och hans serier samt vilka som finns översatta till vilka språk (tyska och engelska).

Christophe Blain föddes i Glenvilliers norr om Paris den 10 augusti 1970. Eftersom Blain inte ens fyllt fyrtio borde han kunna skapa serier under många år framöver vilekt är najs bajs. Blains första publicerade serie (förutom en om livet som sjöman) var Hiram Lowatt & Placido med manus av David B, det gavs ut två delar, La Révolte d'Hop-Frog 1997, och Les Ogres 2000. Albumen finns på tyska men tyvärr inte på engelska. Han gjorde därefter serien Carnet Polaire, där han åkte till Antarktis för att under sex veckor följa vetenskapsmännens arbete. Därefter gjorde han Le Réducteur de vitesse som på engelska getts ut av NBM med titeln Speed Abater. Serien handlar om två män som går vilse på ett enormt slagskepp. Blain tecknade sedan fyra album av Donjon-serien efter manus av Joann Sfar och Lewis Trondheim. Två av albumen finns samlade i Dungeon The Early Years 1: The Night Shirt som getts ut av NBM. Alla albumen finns översatta till tyska. Det som annars känns nästan lite svindlande (okej det var lite nördigt men) är att de tre giganterna Blain, Trondheim och Sfar har samarbetat om albumen. Jag har inte köpt serien men det kan nog vara dags nu. Serien kan knappast vara dålig med sådana upphovsmän.

2001 gavs så den första delen i serien om Isaac- le pirate ut. Serien har blivit en stor succé och gjort Blain till en de största stjärnorna bland de franska serieskapare som kom fram under 90-talet. Serien handlar om målaren Isaac som hamnar på ett piratskepp och sedan fortsätter på den brottsliga banan vid återkomsten till Paris. Hittills har det getts ut fem delar Les ameriques (2001), Les glaces (2002), Olga (2002), Le Capitalé (2004) och Jacques (2005). Alla albumen finns översatta till tyska och NBM har samlat de fyra första i två volymer. Jag har recenserat båda volymerna, To exotic lands och The Capital. Under samma år tecknade han även Socrate le demi-chien efter manus av Sfar. Två delar har kommit ut Héraclés (2002) och Ulysse (2004). Serierna finns varken på engelska eller tyska. Socrate handlar inte om den berömde filosofen utan om hunden Socrate, också han en stor filosof. 2004 gjorde Sfar en serieversion av King Kong som ingick i en serie som hette Grandes aventures racontées aux enfants, albumet verkar inte längre finnas tillgängligt på franska. 2005 gav Casterman ut Carnets de lettonie som innehöll teckningar från Blains besök i Lettland. 2007 gavs första delen i västernserien Gus ut, Nathalie. Serien handlar om just Gus hans två kumpaner som är bankrånare. 2007 kom andra delen Beau Bandit och 2008 senaste delen, Ernest. De två första finns samlade av First Second som Gus & His Gang. Ernest finns på tyska från Reprodukt (som faktistk var på SPX). Jag förknippade Blain med L´Association liksom Sfar och Trondheim men de flesta av hans serier har getts ut på Dargaud och inte en enda på L´Association.

Även om du normalt inte läser franska serier så bör du ge Blain en chans. Jag lovar att du inte kommer att bli besviken. Här finns en intervju med Blain på engelska. Jag trodde själv att jag läst det som fanns av honom på engelska och tyska men den här genomgången visar att det inte var så. Det finns en hel del kvar att läsa, tack och lov. Slutligen så är Googles översättningsverktyg suveränt. Utan det hade jag inte fått ihop det här inlägget.