Ibland blir man överraskad som t.ex. när Bubblan dyker upp i tid. Jag skrev tidigare att det inte skulle bli någon recension men det blev det. Men visst är den nästan lika sen som Bubblan men läser man långsamt så gör man. Nr 175 pryds av ett omslag med två håriga män som hånglar, kanske inte det snyggaste omslaget hittills men de ser iaf kåta ut. Först ut i numret är en menlös ledare sedan följer ett lite halvpretto reportage från Frankrike, en för mig okänd satirtecknare och sedan lite om svensk export som inte kommer något nytt egentligen. Därefter följer en snyggt tecknad men lite ointressant serie av Åsa Ekström om en stressad dag på Japans största amatörseriemarknad. Fredrik Strömbergs intervju med personerna bakom Drift och Kolik förlag överraskar positivit. Strömberg som jag ofta tycker tar för stor plats i intervjuerna låter här de inblandade lägga ut texten om tankarna bakom utgivningen och arbetet med albumet. Jag tyckte inte att Drift var så bra men det kan säkert komma intressanta saker framöver från förlaget. Jag kommer inte ihåg vad jag tyckte om Stolle Bengtsson mer än att den var jävligt utflippad. Serien som följer är liksom Drift snyggt tecknad och den lyckas med det som är förlagets målsättning: visa sex som något positivt.
Genomgången av Junji Itos skräckserier av den danske serieskaparen Allan Haverholm väcker suget att läsa några av Itos serier. Något som inte väcke läslusten är den nedkortade D-uppsatsen Bamse och naturen- en ekokritisk studie. Bara för att något akademiskt har serieanknytning måste det inte publiceras i Bubblan. Den var så tråkig att jag inte ens orkade slutföra läsningen och mina tankar går till de som fick läsa hela D-uppsatsen. Fredrik Strömbergs tankar kring den japanska sexinstruktionsserien Manga Love Story kunde de också ha skippat, mangaflosklerna haglar och öppna dörrar sparkas in. Skissblocket är den här gången vigt åt Peter Bergting men det funkar inte lika bra som i förra numret då det var Knut Larssons skisser. Jag gillar Bergtings teckningar, han är skicklig men hans teckningar är inte så intressanta som Knut Larssons och dessutom är de flesta skisserna från The Portent så halva sidutrymmet hade räckt.
Nu har det varit lite gnälligt här men intervjun med Henrik Rehr är bra och det börjar bli dags att läsa hans Tribeca Sunset. Serien som följer förstår jag mig tyvärr inte på. Thomas Olssons seriekrönika är lite småkul om hans alterego? Rogert. Recensionsdelen i nya Bubblan tycker jag tyvärr är misslyckad. Recensionen av Simons 120 dagar som är gjord i diskussionsform verkde säkert som en jättebra idé men vad tyckte recensenterna egentligen. Nicolas Krizan som jag tycker är en skicklig recensent med ett rikt språk ägnar större delen av recensionen av Mumiens blod åt annat än serien, tyvärr. Mikael Sol har snäppat upp sig som fanzine-recensent och är inte lika överlägsen som tidigare men endast fyra recenserade fanzin är lite väl lite med tanke på hur många fanzine som produceras runt om i riket.
På det hela taget ett ok nummer men inte mer.
Der var engang en fremtid
1 dag sedan
1 kommentar:
Tackar för berömmet, håller med om kritiken. Balansen blev lite skev, det fanns för mycket att säga!
Skicka en kommentar