Varken Nollbudgetfilmaren eller katten Errol lyfter till några högre höjder. Åke Jävel är rätt kul och genuint störd. Den som får mest plats i albumet och som är den stora behållningen är Tjocke-Bo. Han är i total avsaknad av social kompetens och de flesta andra egenskaper som en ”normal” människa bör ha. Han kastar potatis på dagisbarn för att samla poäng, skickas ut i rymden så att arbetsförmedlingen blir av med honom, agerar världens sjukaste bilskollärare m.m. Det är sällan om nånsin jag haft så roligt när jag läst en serie, jag skrattade mig fördärvad åt Tjocke-Bos försök att passa in. Samtidigt finns det en tragik i hans försök att passa in bland de som är ”normala” som är rörande för allt blir så fel i hans fåfänga försök att få kontakt med andra. Hade albumet bara innehållit Tjocke-Bo hade det varit ett mästerverk. Nu är det bara jävligt bra, fy fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar