Sibiu är läckert formgiven och en fröjd att han framför sig. Jönsson tecknar i en enkel stil med mycket svart, det fungerar speciellt bra under tågresan som är mycket suggestiv och bygger upp en spänning inför vad som ska hända i Transsylvanien. En favoritscen är när tåget tuffar fram i den svarta natten mot det mål som huvudpersonen är så förväntansfull inför. Figurerna är antropomorfiska fåglar och Jönsson har valt att teckna tomma ögon på figurerna vilket gör det svårare att utläsa vad de känner och lämnar därmed en del öppet för läsaren att tolka. Historien byggs upp bra och rätt stämning infinner sig. Slutet känns som en antiklimax men det är kanske avsett av vara så. Tyvärr har historien redan tappat lite fart, den är som bäst under den tågresan. Det bästa med albumet är övergångarna mellan kapitlen, de är vackra och suggestiva, de bästa jag har sett i något album. Jönssons debut håller inte hela vägen men den lovar mer.
Der var engang en fremtid
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar