Då var det dags för första recensionen av nostalgiläsningen. Jag har tidigare i bloggen skrivit att jag aldrig gillar Vilda Västern så mycket. Men jag undrar om det verkligen stämmer. Lucky Luke, Silverpilen, High Chaparall, Bröderna Macahan, Sheriffen, Förföljaren osv, det finns helt enkelt väldigt mycket både inom serier, tv å film som jag gillat. Så jag ska nog hålla tyst om att jag inte gillar Västern eftersom det uppenbarligen är en lögn.Kusinerna Dalton tecknade Morris 1951-52 enligt Seriewikin. Det är en Lucky Luke med en något mindre näsa än vad jag är van vid. Kusinerna Dalton är mera bad guys än efterföljarna Bröderna Dalton men likheterna finns inte bara vad gäller utseendet. Albumet handlar om Lucky Luke som jagar kusinerna som sprider skräck i Västern.
Jag kan bara konstatera att återseendet av Lucky Luke var betydligt behagligare än återseendet av Spirou i Fantomen. Jag gillade Spirou bättre som ung har jag för mig men efter läsningen idag så börjar jag tveka om det verkligen var så. Där Spirou känns seg och olidligt fransk är Lucky Luke fortfarande fräsch och kul. Kusinerna Dalton är kul, karaktärerna är skönt tecknade av Morris och hela albumet är fullt av sköna infall. Det kanske kan vara på sin plats att införskaffa några av de inbundna nostalgivolymerna trots att jag inte är så förtjust i nostalgiutgivningen, men av en serie som Lucky Luke kan det vara på sin plats. Antagligen gillade jag Lucky Luke bättre som ung, varför har jag bara ett Spirou-album och betydligt fler Lucky Luke. Minnet är ingen trogen vän.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar