fredag 31 oktober 2008

Nominerade till Angouleme 2009

Nomineringarna till seriefestivalen i Angouleme 2009 är klara. Totalt har 84 album nominerats i de tre kategorierna Sélection Officielle, Sélection Jeunesse och Sélection Patrimoine. Vinnaren i huvudkategorin tilldelas priset Fauve d'Or. Album som getts ut i Frankrike mellan november 2007 och november 2008 kan nomineras. Bland de nominerade finns amerikanska Lost Girls av Alan Moore och Melinda Gebbie, Wanted av bl.a. Mark Millar, franske Christophe Blains Gus del 3, James Kochalkas American Elf, Max Friedman del 5 av Vittorio Giardino, La guerreAlan av Emmanuel Guibert, Matteo av Jean-Pierre Gibrat. Franska titlar dominerar stort men även flera japanska och amerikanska är nominerade.

Ingen av de nominerade serierna har getts ut i Sverige och det är nog tveksamt om mer än någon enstaka kommer att ges ut här, tyvärr. Behärskar man inte franska så finns en del av iaf tidigare utgivningar av de nominerade på engelska, tyska och danska.

Alan Moore behöver inte någon närmare presentation med klassiker som V for Vendetta, Watchmen och The League of Extra Ordinary Gentelemen. Christophe Blain finns utgiven på engelska av NBM som gett ut hans Isaac, the Pirate. Jänkarna bakom Wanted har jag dålig koll på men Mark Millar står bakom Kick-Ass som Junkultur lovordat. Jean-Pierre Gibrat har jag inte läst något av men en av hans serier finns utgiven på danska av Carlsen Comics och kan köpas från AdLibris. På 80-talet gavs både Operation Istanbul och Ungersk rapsodi av Vittorio Giardino med just Max Friedman som huvudperson ut i Sverige.

torsdag 30 oktober 2008

Valhall 13: Balladen om Balder av Peter Madsen

Första delen av de hittills 14 som utkommit i Valhall-serien släpptes 1979. Danske Peter Madsens komiska asagudsepos är en av de mest framgångsrika nordiska serierna. I Sverige utkom de första tolv albumen på Carlsen Comics (de första tre utkom dock allra först på Semic) och de senaste två har getts ut av Egmont Kärnan. Peter Madsen är annars mest känd för sin serie om Jesus, Männiksonen som gavs ut av Carlsen Comics i Sverige.

I Balladen om Balder har Odens bror, den listige (dumme) och falske Loke återigen huvudrollen liksom i flera av de senare delarna i serien. Loke drömmar i serien mardrömmar framkallade av Hel, gudinnan som styr dödsriket dit alla de som inte stupar i strid hamnar. I drömmarna anklagas Loke för att ha dödat Balder, något som leder till att Loke med alla medel försöker förhindra att Balder skadas. Som vanligt leder Lokes intriger till det motsatta han tänkt sig och han lyckas (av misstag) få Balders blindre tvillingbror Höder hatiskt
inställd till Balder, något som får stora konsekvenser.

Peter Madsen är definitivt en av Nordens bästa tecknare. Den stil han tecknar Valhall i utgör seriens verkliga styrka. Det är snyggt och matchar den komiska ton som genomsyrar albumen. Balladen om Balder utgör inget undantag och om man jämför med de tidiga äventyren så har hans stil utvecklats rejält till det bättre. Valhall är en rätt sanslös drift med de gamla asarna. Balladen om Balder lyckas med det som många komiska äventyrsserier misslyckas med, att vara rolig. Det är framförallt Loke som lockar fram leenden genom sin förmåga att alltid göra fel. Det finns också en sensmoral i albumet som inte känns påklistrad utan är en naturlig del av berättelsen. Balladen om Balder är inte det bästa albumet i serien men ett steg i rätt riktning efter Gudarnas skatt, Skaldemjöden och Elddopet. Ett Valhall-album är dock bättre än de flesta andra komiska äventyrsserier.

Tyvärr verkar både Balladen om Balder och efterföljaren Muren vara slutsålda men det kan säkert finnas ex både i bokhandeln och seriebutikerna. Det går även rykten om att Egmont ska ge ut hela serien samlad efter att det sista albumet utkommit nästa år. Carlsen Comics har samlat del 1-9 i tre samlingsvolymer men framförallt den första är svår att komma över. Du kan istället hitta Valhall på de flesta bibliotek.

tisdag 28 oktober 2008

5 ist die perfekte Zahl av Igort

Igort är en italiensk serieskapare som publicerat serier sedan 80-talet. Hans serier har getts ut av b.la. franska, japanska och spanska förlag. 2000 grundande han sitt eget förlag Coconino Press på vilket han gett ut Sinatra, City Lights, Yuri et Brillo och 5 è il Numero Perfetto. Tillsammans med franska Vertige publicerade han albumet Baobab 2004. Han publicerade även Fats Walter på Casterman 2004. Igort är även redaktör för Ignatz-serien som bl.a. publiceras av Fantagraphics. I den ingår dels hans egen serie Baobab men även serier av t.ex. David B och Gipi.

5 ist die perfekte Zahl handlar om den pensionerade maffiamördaren Peppino Lo Cicero vars son, även han mördare åt maffian, blir mördad. Dagen efter när sonen inte kommer till fisketuren börjar Peppino ana oråd och på vägen hem utsätts han för ett mordförsök. När han sedan får bekräftat att sonen är död ger han sig ut på en hämndodyssé genom ett kallt Neapel. Det blir en blodig jakt efter de skyldiga men han är inte ensam i sin jakt på någon sorts sinnesfrid.

5 ist die perfekte Zahl gavs ut av tyska Avant-Verlag 2004. Det är en häftad utgåva med en fantastisk kvalité i papper och tryck. Det är ren glädje att blädda och hålla i den. En utgåva som utmärks av förläggarens kärlek till och respekt för seriekonsten. Igort är en av mina favorittecknare och han tecknar i flera olika stilar som bildar sköna kontraster i albumet. Ibland är det mycket tusch som på bilden här bredvid, ibland påminner det om Dan Clowes. Drömsekvenser, stilstudier och mer traditionellt serieberättande blandas. Varje bild är genomtänkt och bildar en fantastisk helhet. Såväl de poetiska scenerna som de rena actionscenerna är klockrena. Förutom att den bildmässigt är bland det bästa jag vilat mina ögon på så håller även historien bra. Igort skildrar skickligt Peppinos besatthet efter hämnd och hur det påverkar de runtomkring honom som tillsammans med de fantastiska teckningarna och en känslig miljöskildring bidrar till en läsupplevelse utöver det vanliga. Hämnd, skuld, försoning och framtid är hörnstenarna i berättelsen. Om du instinktivt känner att nej, inga europeiska pretto-serier för mig så slå bort den tanken, för annars går du miste om en serieupplevelse utöver det vanliga. Weltklasse helt enkelt.

Albumet finns att köpa på engelska från The Book Depository eller på tyska från Modern Graphics.

söndag 26 oktober 2008

Jag älskar AdLibris

Ja, just så tänkte jag nyss. Jag blev lite varm i kroppen (inte bara pga av att jag varit småfebrig sedan en vecka) utan för att det var så kul att se att AdLibris börjat sälja tyska serier (å böcker men vem bryr sig?). Min sambos kommentar till detta var kort å gott "Du är störd". Jag vet att hon har rätt men det underlättar mest att vara lite knäpp. Jag hittade serier från Carlsen Comics, Reprodukt, Avant Verlag, Edition 52, Splitter och Cross Cult. Från de flesta förlag verkar det som.

Jag ångrar ibland och speciellt sedan jag började läsa serier att jag hoppade av franskan på högstadiet efter två veckor. Jag fullföljde tyskan och tacke vare några månaders vistelse i Berlin (alldeles för kort givetvis) fär några år sedan så väcktes den till liv och jag kunde t.o.m. läsa Herman Hesse och Heinrich Böll på tyska. Den har iofs kackat till sig de senaste åren men hålls vid liv med hjälp av serier, nätet och Der Spiegel då och då. Vad jag vill komma till är att tyskarna har en rätt omfattande serieutgivning så för den som behärskar språket är det en väg in i de franska serierna om man så vill. Själv vill jag dock slå ett slag för de tyska serierna som kommer starkt med vitt skilda serieskapare som t.ex. Ulf K, Sascha Hommer och Reinhard Kleist. Komika har förresten gett ut en samling med Ulf K. Här kommer till att komma fler tips om tyska serier framöver, det kan jag lova. Tills dess får ni hålla till godo med recensionen av Reinhard Kleists fantastiska Cash- I see a darkness.

Vollkrass!

lördag 25 oktober 2008

Lika som bär

Låg och läste senast numret av Fantomen idag. Ett av dessa trista 2 istället för 1. När jag hade läst en del av Thorgal, den bästa biserien någonsin i Fantomen, så slog det mig: Robert Wells är den nutida inkarnationen av Thorgal Aegirsson. Förr i tiden otursförföljd hjälte, nuförtiden rocktönt. Om det är bra eller dålig karma får var och en avgöra.

Tycker även att Thorgal kan ursäktas för sin taskiga frissa eftersom han för det mesta haft det riktigt tufft och Aarica inte är frisör. Vad Robert Wells har för ursäkt vet jag inte, men den bör vara bra.

fredag 24 oktober 2008

Bouncer Del 1- Kains öga av Alejandro Jodorowsky & Francois Boucq

Bouncer är Albumförlagets andra utgivning efter Det tredje testamentet. Manusförfattaren Alejandro Jodorowsky är en veteran som bl.a. samarbetat med Moebius. Francois Boucq är en annan veteran som tidigare getts ut på Epix i Sverige. Såg på serieforum.se att Bouncer fått förhandsstöd av Kulturrådet och det unnar jag verkligen Albumförlaget som gör en modig kulturgärning genom att ge ut bra franska serier.

Bouncer är en västernserie som handlar om tre bröder och en diamant som för ond bråd död med sig. Första delen berättar dels om hur bröderna och deras mamma, Lola, rånade en tågtransport för att få tag på en värdefull diamant. En av bröderna, Ralton, har blivit en galen sydstatskapten, en annan, Blake, har funnit Gud och bygger en kyrka och den tredje, Bouncer, är utkastare på en saloon. Huvudpersonen i serien är Blakes son Seth som vill hämnas sin fars och mors död. I första delen av hittills sex läggs grunden för historien.

Jag har aldrig varit något fan av westernserier förutom Silverpilen när jag var yngre. Bouncer är dock ingen traditionell västernserie utan Vilda Västern bildar mest kuliss åt berättelsen som är en otroligt grym och tragisk historia om girighet och svek. Boucq är en skicklig tecknare som tecknar i en detaljrik realistisk stil som väl framhäver grymheterna som de olika huvud- personerna begår. Boucq är även skicklig på att skildra karaktärernas känslor. Så gott som alla huvudpersoner i serien är väldigt osympatiska och det är svårt för att känna sympati för någon, t.o.m. den unge Seth som fått sina föräldrar mördade eftersom han genomsyras av sitt hämnd- begär. Svårigheten att känna sympati för någon karaktär och bristen på spänning, ja det är inte så mkt spänning i denna första del, gör att jag inte sögs in i berättelsen. Jag vill dock lyfta fram trots ovanstående smågnäll att Bouncer är en bra serie och detta mkt tack vare att den är en så rå skildring av girighet och galenskap. Grunden för en bra hämndhistoria som bara kan bli bättre är lagd och kanske blir sökandet efter hämnd och jakten på Kains öga mer spännande i nästa del. Översättningen är för övrigt riktigt bra och dialogen flyter genom hela albumet.

torsdag 23 oktober 2008

Captain America Omnibus av Ed Brubaker & Steve Epting & Mike Perkins













Omnibusen samlar nr 1-25 av Ed Brubakers Captain America. Ed Brubakers nya version av Captain America var en del av Marvels satsning på att starta om en del serier från nummer ett, en annan serie som genomgick detsamma var Avengers. Jag har riktigt lusig koll på superhjältar i allmänhet, jag har noll koll på vilka som ingår i olika konstellationer osv. Du behöver dock inte ha koll på superhjältar för att ha behållning av Captain America men det är en fördel.

Hur ska man då beskriva handlingen i en serie som spänner över 700 sidor med många hopp hit och dit utan att förstöra spänningen och överraskningsmomenten? Well, kärnan i det hela är förstås Captain Americas kamp mot sin ärkefiende Red Skull och hans planer på att ta över världen. Även den fd generalen Aleksander Lukin spelar en stor roll liksom Agent 13, en gång Caps flickvän. Red Skull planerar som vanligt en mängd attentat eftersom han är genomond. Samtidigt håller terrorgrupperna A.I.M och Hydra på med sitt även om de är perifera i den här samlingen. Flera av Caps gamla superhjältekompisar vävs in liksom Civil War-historien om registrering av superhjältarna. Parallellt med den nutida historien vävs även Caps upplevelser under andra världskriget tillsammans med sin partner Bucky Barnes och Invaders in som en bakgrund till de nutida händelserna, för givetvis hänger nutid och dåtid ihop. Som en engelsk eller svensk deckare alltså, förutom att det här är f-nmkt bättre.

Jag har aldrig varit ett stort fan av superhjältar av just det faktum att de har superkrafter. Köpet av Captain America var mest ett (dyrt) test för att se om en av 2000-talets mest hyllade superhjälteserier var bättre än de jag läst innan. Och, ja det var den. Den var till och med j-vligt bra. Brubaker visar vilken oerhört skicklig manusförfattare han är, man har svårt att sluta läsa. Brubakers Cap tvivlar på sig själv och sin plats i samhället. Han plågas av minnen från andra världskriget och de vänner han förlorat, en Cap ur balans. Inte heller Caps besvikelse över USA:s utveckling går att ta miste på, han ogillar givetvis Lukins Kronas Corporation som kan påverka politkerna. Citatet "And not when the´re willing to trade freedom for security" är helt underbart och visar vilket USA Cap vill ha. Lite samhällskritik är aldrig fel. Både Steve Epting och Mike Perkins är skickliga tecknare och deras stil är vitt skild från den tråkiga 80-talsstilen, det är en fröjd att läsa. Omslagen inför varje nummer är desstuom såååå snygga. Brubaker väver snyggt samman nutid med dåtid. Ju länge in i serien man kommer desto mer får man reda på vad som hänt Cap och hans vänner under och efter andra världskriget. Serien bjuder på flera överraskningar men det är inga problem att hålla tråden, det enda som förvirrar en superhjälteanalfabet som jag är hur alla personer och organisationer hänger ihop och vem som gjort vad mot vem tidigare. Jag har inte haft tid att sträckläsa i någon större utsträckning utan fått läsa lite då och då men när jag inte har läst har jag funderat när nästa tillfälle kommer att få läsa, ett gott betyg. De flesta personerna i serien tecknas med ett djup, karaktärerna blir inte endimensionella, något som jag inte hade väntat mig av en superhjälteserie. Captain America är helt enkelt en suverän serie och det är bara att tacka och ta emot. Jag ser fram emot nästa Omnibus som borde komma nästa sommar.

onsdag 22 oktober 2008

Tankar kring Seriefrämjandet

Inför Seriefrämjandets årsmöte i maj 2008 stormade det rejält på forumet på serieframjandet.se. Flera forumdeltagare ifrågasatte öppet hur Sef sköttes och då framförallt hur arbetet gick till kring Bubblan samt hur AU (Arbetsutskottet) skötte sitt uppdrag. Andra försvarade hur det hela sköttes och mittemellan fanns de som var missnöjda med en del men inte vill gå så långt i kritiken. I samband med att det blev officiellt att Sef tillsammans med företaget Seriesam i Malmö skulle ge ut en prisguide/ katalog över de serier som getts ut i Sverige stormade det på nytt.

Under den första stormen hade även jag åsikter som jag framförde. Jag var framförallt missnöjd med hur arbetet med Bubblan, som i mina ögon är själva kärnan i föreningen, sköttes. Bubblan var alltid sen och ursäkterna lika dåliga, det verkade inte som att redaktionen insåg att deras förtroendekapital minskade med varje försening, de verkade tycka att det var roligare att lägga energi på annat. Nu har ju Bubblan kommit i tid två nummer i rad så på den punkten tycker inte jag att det finns någon anledning att kritisera redaktionen. En annan sak som jag ogillade var att Sef lägger så mkt tid på utgivning av serier/ böcker om serier. Jag kan inte se hur serieutgivning ska vara något Sef ska syssla med, det ska de kommersiella förlagen syssla med. En sak som jag fick intrycket av att Sef jobbat på bra med var att öka seriernas kaka av det statliga stödet till kultur (jag är egentligen mot statligt stöd till kultur av ren princip även om jag kan hålla med om att det är nödvändigt för att få ett bredare kulturutbud). Även Svenskt Seriearkiv är ett mycket bra initiativ.

Just Sefs bokutgivning hamnade återigen i fokus för den nuvarande debatten (som iofs verkar klinga av). Alvglans har länge hållit på med att sammanställa en ny Seriekatalog med värdering av serier. Den senaste kom så långt tillbaka som 1997. I samband med bokmässan presenterade Sef så en värderingsguide/katalog i samarbete med Seriesam i Malmö. Detta väckte lite ramaskri eftersom det varit känt ett bra tag att Alvglans katalog faktiskt var på g i höst. Seriesamlarnas Thomas Eliasson sitter dessutom med i AU (tror jag) som beslutade om den här satsningen trots att Eliasson visste om att Alvglans var på g, något som inte övriga AU visste. Även om inte Eliasson själv deltog i beslutet så verkar det vara en uppenbar jäv-situation. Innan detta hände hade det dessutom visat sig att ordförande Strömberg sökt stöd och fått detta för en seriebearbetning av Fritjof Nilsson Piratens liv och då använt sig av Sef för att det var lättare att få stöd om man hade föreningen i ryggen. Det lät väl ok om det inte hade varit för det att möjligheten var helt okänd för andra medlemmar i Sef. Allt detta och lite till får Sef att framstå som en förening som används för att vissa (inte alla givetvis) ska kunna sko sig själva på verksamheten. Att de som lägger ner mkt tid på Sef får något tillbaka är givetvis inte stötande men det är bristen på kommunikation och det hemlighetsmakeri som verkar pågå. Styrelseledamoten Ola Hammarlund ska ge svar på hur det gick till när AU gick med på Eliassons förslag nästa vecka. Det ska bli intressant att se.

Dels måste Sef bli bättre på att kommunicera med medlemmarna och dels borde Sef fokusera sin verksamhet till Bubblan och att öka seriernas anseende så att serier anses som en lika självklar konstfrom som film eller litteratur. Sef borde inte ge ut serier och endast i begränsad utsträckning ge ut böcker om serier.

Är det någon som har gott om tid så kan ni alltid följa de diskussioner som pågick på Sefs forum för att få en klarare bild än mitt sammanfattande och lite förvirrade inlägg förmått att ge.

tisdag 21 oktober 2008

American Splendor (2003)

Harvey Pekar är en legend inom alternativserier, han började publicera sin självbiografiska serie American Splendor 1976, serien tecknades av bl.a. Robert Crumb. 2003 kom filmen American Splendor med Paul Giamatti i huvudrollen. Filmen blandar spelfilmssekvenser med dokumentära sekvenser där Harvey Pekar får kommentera det som skildrats. Filmen nominerades till en Oscar för Adapted Screenplay 2004. Filmen skildrar Pekars liv från början av 70-talet till mitten av 80-talet.

Paul Giamtti som spelar Harvey Pekar är som gjord för rollen. Han gör en fantastisk roll som den maniske och självömkande Harvey Pekar och levererar replikerna helt rätt. Även Hope Davis är riktigt bra som Pekars livskamrat Joyce Brabner. Filmen blandar på ett bra sätt in serierutor i handlingen så man dels får se spelfilmssekvensen dels hur det såg ut som serie. Den blandar även in klipp från när Pekar gästar David Letterman. Det finns många helt underbara scener som t.ex. den på bilden ovan. Pekar ska betala och har svårt att välja kö, den längre eller den kortare? Han ställer sig så klart i fel kö, den kortare men med en äldre dam som vill ha rabatt trots att hon inte köpt så många glas som man ska. Scenen varvas med Pekars tankar och frustration inför orättvisan att han hamnat i detta. Det hela slutar med att han lackar ur och bara lämnar vagnen och går. Igenkänningsfaktorn i den scenen är dessutom total, jag har själv varit nära att lacka ut flera gånger i köer av samma anledning. Ungefär här insåg jag att jag har vissa likheter vad gäller gnälligheten med Harvey även om han är lite värre (tack och lov). Ingen trevlig påminnelse. En annan underbar scen är när Harvey möter Joyce för första gången, hon är osäker på vilken av versionerna i serien han är mest lik. Harvey i sin tur smyger fram till henne som ett skummo och frågar om hon är Joyce. Efter bekräftelsen blir hans första kommentar "I had a vasectomy" varpå han börjar gå mot sin bil utan att vänta på henne. Filmen inbjuder till många skratt men även lite sekundärskam. Blandningen mellan spelsfilmssekvenser och dokumentära sekvenser fungerar bra och det är kul att se även verklighetens Harvey Pekar. American Splendor är en riktigt bra film med underbara karaktärer, fantastiksa skådisar och ett tilltal som känns äkta. En film som måste ses helt enkelt.

måndag 20 oktober 2008

Första inköpet från The Book Depository

Beställde från The Book Depository första gången i torsdags förra veckan och redan idag landade beställningen i brevlådan. Billigare än någon annan nätbokhandel och så en snabb leverans utan fraktkostnad. En riktigt bra kombination. Köpte Kraven´s Last Hunt av DeMatteis & Zeck som en del i testet för att se om superhjältar kan vara något att ha. Inbunden med skyddsomslag för 109 pix och Kingdom of the Wicked av Edginton & D´Israeli också den inbunden för 79 pix. Föredrar helt klart inbundet framför häftat, det blir så mkt snyggare i seriehyllan.

söndag 19 oktober 2008

Creatures av Rick Remender & Peter Bergting

Image Comics släpper flera serier baserade på målningar av Frank Frazetta just nu. Jag hade ingen koll på vem Frank Frazetta var när jag köpte Creatures men efter lite googlande visade det sig att jag sett hans målningar lite överallt och att han är en av de mest inflytelserika fantasymålarna förra århundradet. Han har t.ex. gjort omslaget till Ralph Bakshis film Fire and Ice (1983), flera Conan album och jag är ganska säker att han gjort de läckra omslagen till den
kortlivade serietidningen Vampyr som gavs ut på 70-talet.

Creatures som är ett så kallat one-shot med tre olika omslag. Ett av Frank Frazetta, ett av Peter Bergting och ett Nat Jones. Tyvärr hade de det av Nat Jones när jag köpte tidningen på Staffars. Creatures handlar om den amerikanske presidenten Theodore Roosevelt, inte att förväxla med Franklin D Roosevelt, innan han blev president. Han jagade då demoner och att annat slödder tillsammans med sin pluton av Dark Riders. I Creatures jagar han en mayagud som vill (givetvis) ställa till ett helvete på jorden.

Bergtings teckningar är som vanligt bra och det hela påminner till stilen starkt om Mike Mignolas Hellboy. Storyn av Remender är ingen höjdare och dialogen är riktigt klyschig. En rolig detalj är att hjälten Roosevelt att lite halvgammal och ser ut som en tråkig gubbe förutom då han har sin maskin på ryggen som kan ta kål på det mesta. I början av tidningen gör han slut på mayaguden men sidan kommer en kul twist med bl.a. marsianer inblandat. Även sista sidan innehåller en twist med en av historiens vidrigaste människor inblandad. Dessa räddar dock inte tidningen i sin helhet men slutresultatet är ändå en hygglig fantasy/sci-fi historia som dock inte nådde upp till mina förväntningar.

lördag 18 oktober 2008

Sibiu av Jimmy Jönsson

Sibiu från 2007 handlar om en ung Dracula-fantasts resa till Transsylvanien. Huvudpersonen färdas med tåg dit och under den långa resan träffar han flera olika personer och reflekterar även över hur intresset för skräck präglat honom och delvis gjort honom till den han är. Det berättas även om den verklige Dracula, greve Vlad Tepes. Sibiu är Jimmy Jönssons debut. Jimmy Jönsson har gått på Serieskolan i Malmö. Albumet från Komika är väldigt snyggt, inbundet med guldfärgat omslag, mer sånt tack!

Sibiu är läckert formgiven och en fröjd att han framför sig. Jönsson tecknar i en enkel stil med mycket svart, det fungerar speciellt bra under tågresan som är mycket suggestiv och bygger upp en spänning inför vad som ska hända i Transsylvanien. En favoritscen är när tåget tuffar fram i den svarta natten mot det mål som huvudpersonen är så förväntansfull inför. Figurerna är antropomorfiska fåglar och Jönsson har valt att teckna tomma ögon på figurerna vilket gör det svårare att utläsa vad de känner och lämnar därmed en del öppet för läsaren att tolka. Historien byggs upp bra och rätt stämning infinner sig. Slutet känns som en antiklimax men det är kanske avsett av vara så. Tyvärr har historien redan tappat lite fart, den är som bäst under den tågresan. Det bästa med albumet är övergångarna mellan kapitlen, de är vackra och suggestiva, de bästa jag har sett i något album. Jönssons debut håller inte hela vägen men den lovar mer.

fredag 17 oktober 2008

Hittat i gömmorna

För några veckor sedan tänkte jag beställa filmen Heavy Metal. Jag blev lite sugen redan i somras redan när jag såg dokumentären Moebius Redux om serieskaparen Jean Giraud/Moebius. Egentligen gillar jag inte flummig och halvpretentiösa sf-serier som Le garage hermetique, L´Incal och Arzach verkar vara men dokumentären var så pass bra att jag blev sugen på serierna. Har dock tappat sugen lite sedan jag läst mer om serierna på nätet och bläddrat i någon seriebutik. Men filmen Heavy Metal ville jag fortfarande ha. När jag städade ur ett förråd för att fixa i ordning inför en renovering hittade jag just Heavy Metal. Jag brukade ha stenkoll på vilka DVD:er jag har men tydligen har serierna tagit över det i utrymmet i hjärnan (det är lite begränsat, tre hjärnceller varav en som är död och två som motarbetar varandra ;-). Jag kommer faktiskt inte ens ihåg om jag sett den men det ska jag göra och då dyker en recension upp här.

Om man gillar Moebius finns det en hel del på YouTube. Jag har inte hittat dokumentären i sin helhet men det finns annat som en trailer för Arzach, flera avsnitt på italienska av Arzach som kom som någon film/miniserie 2004. Det finns också ett bildspel med snygga Blueberry-målningar och teckningar med. Även Moebius serie om Röda Korsets tillkomst finns att beskåda. Och ja, suget efter Arzach och hans andra sf-serier finns kvar lite grann. Tyvärr verkar det enda som getts ut av Moebius i Sverige vara tre kortare berättelser i Pox på 80-talet. Såg en av dem när jag var i Gbg men titeln Den galne staken avskräckte.

torsdag 16 oktober 2008

American Splendor på TV

Ikväll visar SVT2 filmen American Splendor om den amerikanske alternativserie legenden Harvey Pekar. Jag har inte sett filmen så om den är bra eller inte får du fråga någon annan om. Men en film med Paul Giamatti kan inte vara helt kass i alla fall, som vinälskaren i Sideways var han helt suverän. Harvey Pekars serier handlar om honom själv. Den första kom ut 1976 och den senaste i september 2008. Mer info finns på Wikipedia.

tisdag 14 oktober 2008

Om kriget kommer av Lars Sjunnesson

Om kriget kommer gavs ut av Galago 2004. Serien innehåller korta berättelser med Lars Sjunnessons antihjältar Tjocke-Bo och Åke Jävel samt katten Errol. lars Sjunnesson själv medverkar i berättelsen Nollbudgetfilmaren. Lars Sjunnesson har tidigare gett ut Åke Jävel-Århundradets hjälte, Tjocke-Bo och Bosnian Flat Dog med Max Andersson. Du kan läsa mer om Tjocke Bo på Electrocomics som jag skrev om här.


Varken Nollbudgetfilmaren eller katten Errol lyfter till några högre höjder. Åke Jävel är rätt kul och genuint störd. Den som får mest plats i albumet och som är den stora behållningen är Tjocke-Bo. Han är i total avsaknad av social kompetens och de flesta andra egenskaper som en ”normal” människa bör ha. Han kastar potatis på dagisbarn för att samla poäng, skickas ut i rymden så att arbetsförmedlingen blir av med honom, agerar världens sjukaste bilskollärare m.m. Det är sällan om nånsin jag haft så roligt när jag läst en serie, jag skrattade mig fördärvad åt Tjocke-Bos försök att passa in. Samtidigt finns det en tragik i hans försök att passa in bland de som är ”normala” som är rörande för allt blir så fel i hans fåfänga försök att få kontakt med andra. Hade albumet bara innehållit Tjocke-Bo hade det varit ett mästerverk. Nu är det bara jävligt bra, fy fan.

måndag 13 oktober 2008

Mörkrets hjärta

Nej det handlar inte om Joseph Conrads klassiker om ondska och galenskap i Belgiska Kongo utan om det längsta Fantomenäventyret någonsin. Joan Boix och Claes Reimerthis Fantomenäventyr spänner över 350 sidor. Hade helst sett det i en fet inbunden bok men det här får duga.

Som ni ser i högra hörnet så är den senaste Fantomenkrönikan nr 87 i ordningen. Trots att jag har de flesta nummer av Fantomen sedan 1978 är det min första krönika. Eftersom jag har i princip alla nummer jag vill ha från 1973 och framåt så har jag aldrig sett något behov av att köpa krönikan som initialt samlade förfädernas äventyr till att därefter samla allt möjligt. Men nu när turen har kommit till Mörkrets hjärta var det läge att skaffa ett ex. Mörkrets hjärta publicerades först i Fantomen 1994-1996 med sju sidor per nummer. Under den tiden prenumererade jag inte på Fantomen eftersom jag tröttnat (tyckte det var lite mesigt, känsligt i tonåren) och har därför köpt på mig numren efter hand och därmed inte läst Mörkrets hjärta som den långa följetång den var tänkt som. När nu hela sviten ges ut och dessutom i svartvitt (som jag tycker att Fantomen ska ges ut i) är krönikan ett måste. Hasse Lindahls omslag är fantastiskt och hade prytt vilken vägg om helst. Hasse Lindahl visar återigen att han är Sveriges skickligaste tecknare.

På tal om Mörkrets hjärta så kan jag förutom Joseph Conrads bok rekommendera Adam Hochschilds skrämmande Kung Leopolds vålnad om den vidriga koloniseringen av Kongo.

söndag 12 oktober 2008

Springfield Punx


Bloggen Springfield Punx innehåller fan art bilder av olika Marvel-hjältar tecknade som karaktärer i Simpsons. Kul bilder och väl värt ett besök.