Rosenhanes äventyr- Kaffe eller te? av Per Demervall

Jag gillar när människor ger sig på projekt som garanterat inte kommer att ge de stora pengarna utan bara genomför det för att de så gärna vill. Per Demervall har gett sig på ett sådant projekt vilket givetvis hedrar honom. Men hur många är egentligen intresserade av en serie om en krögare i Stockholm på 1700-talet som kommer en konspiration mot kaffedrickandet på spåren, allt tecknat elegant i en stil som känns klassiskt fransk och publicerad i det klassiska europeiska albumformatet om 48 sidor? Inte många skulle jag tro.

Innan jag går recenserar Rosenhanes äventyr så tänkte jag ge mig på en kort recension av den första serien med krögaren Rosenhane och kompani. Gyllene Rosens äventyr: Lutans hemlighet från 1984 utgivet av Carlsen Comics. Rosenhane och hans vänner kommer en skum affärsman på spåren som vill göra alla Stockholms krogar till delar i hans Hvita Löken-imperium. Det blir upp till Rosenhane och hans vänner att sätta stopp för denna ondsinta likriktning av Stockholms krogliv. Teckningarna är habila och miljöerna funkar bra men det hela förstörs av en osannolikt usel färgläggning. Även textningen lämnar en hel del att önska. Historien i sig är inte så intressant men det hela är lite småtrevligt och småkul ibland.

Så vad har då hänt under de mer än 20 år det tog innan det andra äventyret med Rosenhane och hans vänner gavs ut? Handlingen rör även i det här fallet mat, nämligen kaffe och te. En skrupelfri tehandlare som givetvis vill ha monopol får nys om Gustav III:s och Carl von Linnés experiment att få vetskap om kaffe eller te är farligast för hälsan och försöker förgifta den fånge som ska dricka kaffet för att visa att te är att föredra. Det blir upp till Rosenhane och hans vänner att sätta stopp för denna ondsinta plan. Teckningsmässigt har Demervall utvecklats en del och här visar han att han är en ytterst skicklig tecknare. Färgläggningen är ypperlig och här antar jag att den nya teknik som kommit sedan 1984 bidrar till det. Typsnittet fungerar ok men när typsnittet som känns modernt är placerat på skyltar i 1700-talets Stockholm så känns det lite slarvigt, vilket är synd för i övrigt är albumet absolut inget hastverk. Liksom i första albumet så lyser Demervalls kärlek till Stockholm igenom och han lyckas teckna 1700-tals Stockholm mycket bra. Både manus och dialog är bättre än i det första albumet och det är en alltigenom småtrevlig historia med en hel del komiska inslag. Väl värt att läsa och jag hoppas jag har fel så att Rosenhanes äventyr hittar sin publik. All cred till Per Demervall för att han genomfört projektet och därmed breddat det svenska serieutbudet vilket alltid är välbehövligt.