Låt den rätte komma in (2008)

I lördags såg jag Tomas Alfredsons hyllade film baserad på John Ajvide Lindqvists succéroman. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker. Filmen är väldigt snygg och ljudet är kanon (mer om ljudarbetet finns att läsa i senaste numret av Filter). Den skiljer sig ju givetivs mkt från framförallt de amerikanska vampyrfilmerna. Visst förekommer blod även här men det är absolut ingen splatterfilm. Skildringen av huvudpersonernas, den mobbade Oskar och vampyrflickan Eli, utanförskap och relation är fint skildrad. Miljöerna, de iskalla, i Blackeberg är en annan styrka. Filmen berättas i ett långsamt tempo utan onödig dialog vilket är en befrielse, speciellt eftersom dialog inte brukar vara svenska filmers eller tv-seriers styrka.

OBS! Spoiler Spoiler Spoiler

Det som jag har svårast att släppa är slutet och vad som slog mig först när eftertexterna började rulla. Fram tills dess hade jag sett filmen som en udda kärleksfilm och först en udda vänskap och sedan kärlek mellan Oskar och Eli. Men slutet där de tillsammans åker tåg efter att Eli slaktat Oskars plågoandar i simhallen fick mig att tänka till. I början har Eli en person som hon bor med, Per Ragnar gör en både hunsad och otäck skildring, som är ute för att skaffa blod åt henne genom att döda människor. Han misslyckas och häller syra på sig själv för att han inte ska kunna identifieras. Som en sista uppoffring låter han Eli dricka hans blod innan han faller mot en säker död från sjukhusfönstret. I slutscenen där Oskar sitter på tåget med Eli en stor låda (hon tål givetvis inte dagsljus) slår det mig att Eli som inte är en flicka utan bara en gammal ondskefull vampyr (i en viktig scen ser man hennes rätta ålder) har valt ut Oskar liksom hon säkert för många år sedan valt ut Per Ragnars karaktär för att skaffa blod åt henne, att bli hennes tjänare. Detta ändrar hela filmen för mig från en udda kärlekshistoria till en riktigt sjuk psykologisk thriller där Eli hela tiden manipulerat Oskar för att få honom dit hon vill. Min sambo hade inte uppfattat det så men jag blir mer och mer övertygad om att det ligger till så. Det kan man kalla en twist. En riktigt otrevlig twist.