Roparen av Jakob Nilsson

Roparen är en serie som i likhet med Mumiens blod är sällsynt i Sverige. Den är nämligen teckand i den klassiska klara-linjen stilen vars främsta företrädare är Hergé och Jacobs, skapare av Tintin respektive Blake & Mortimer. Jag är inte så förtjust i klara-linjen men den är verkligen en trevlig omväxling jämfört med många av de svenska serier som ges ut idag.

Roparen är Jakob Nilssons debutverk som han arbetat med i tre år. Albumet är häftat och snyggt designat med bra kvalité i omslag och papper (det är inte bara insidan som räknas). Serien bygger på Stieg Trenters deckare Roparen från 1954. Serien handlar om Ann Celin som ska resa till Italien med en väninna, men hon hittas mördad samma dag som de ska resa i sitt hem på Kastellholmen. Ann göra egna efterforskningar förutom de som sköts av polisen, kommissarie Victor Regn, som tar hjälp av fotografen Harry Friberg, huvudperson i Trenters deckare. Det visar sig att Suzanne levt ett dubbelliv som ingen trodde.

Jag tycker Jakob Nilsson lyckas rätt bra med teckningarna, framförallt lyckas han fånga tidsandan på ett bra sätt. Man känner sig förflyttad till 50-talets Stockholm tack vare hans känsliga skildring av miljöerna. Deckarhistorien i sig har lite förvecklingar och dialogen funkar bra och som vanligt lyckas jag inte lista ut vem som är mördaren. Spännande blir det sällan men det är trevlig och småputtrig läsning med med sköna femtiotalskaraktärer. Ett tidsdokument om 50-talet tecknat på 00-talet.