Spider-Man: Kraven´s Last Hunt av De Matteis & Zeck

Kraven´s Last Hunt samlar som jag förstått det sex nummer av olika spindeltidningar där Spidermans sista kamp mot Kraven skildras. Serien handlar inte främst om Spiderman utan om Kraven aka Sergei Kravinov, ryskättad galning och storjägare, som är på jakt efter sitt ultimata byte Spiderman, den man/myt som besegrat honom. Kraven lyckas skjuta Spiderman och begraver honom levande. Förutom Kraven och Spiderman har även Vermin, ett monster skapat av Doctor Doom, en central roll.

Kraven´s Last Hunt publicerades först 1987 och är tecknad i den rena men opersonliga 80-talsstil som jag kommer ihåg från min barndom och som var en orsak till att jag ratade superhjältar. Marvels utgåva är snygg, inbunden med skyddsomslag och ett läckert omslag är inbjudande. Första delen av albumet är rätt bra med Kravens monologer och en Spiderman som inte är på topp. Det är just Kravens storhetsvansinne och vanföreställningar om sin egen person som lyfter serien i början. Spiderman och den motbjudande Vermin är mest bifigurer. Efter ungefär halva serien börjar jag lessna rejält på Kraven och hans monologer. Samma saker ältas om och om igen. Kraven är en stor jägare som hittade sanningen i det vilda och ser ner på den s.k. civiliserade världen. Bl.a, bl.a., bl.a. I slutet vill jag verkligen att Spiderman ska täppa till truten på honom men han ältar till sista sidan. I början gillade jag serien men i slutet är jag mest irriterad på den. Slutsats: snygg förpackning med tjatigt innehåll.

Om du vill ha en riktigt lång recension så finns det en här. Av kommentarerna så verkar de flesta gilla den skarpt. Den ska tydligen vara någon klassiker i superhjältegenren. Då ska jag nog definitivt undvika superhjältar från 80-talet och satsa på senare versioner. Well, smaken e som baken.