Pojken i skogen av Mats Jonsson

I Pojken i skogen skildar Mats Jonsson sin uppväxt utanför Kramfors under 70- och 80-talet fram till han ska börja gymnasiet. De första åren skildras med korta återblickar bestående av de minnen som finns för att i skolåren blir mer berättande om det som hänt. Uppväxten skildras kronologiskt och avslutas med en berättelse om föräldrarna och deras föräldrar och vad som format dem. Albumet gavs ut 2005 är ett av flera album där Mats Jonsson skildrar sina uppväxt.

Jonsson tecknar rätt fult. Jag tycker inte om hans teckningar. Men. Pojken i skogen är en rätt fantastisk uppväxtskildring. Jonsson lämnar ut sig själv och sina upplevelser totalt. Skildringen av uppväxten i en by utanför en håla utanför en håla är ärligt och rått skildrad. De av oss som är uppväxta i små hålor runt om i Sverige känner igen det mesta. Trots att jag inte gillar teckningarna sugs jag in i berättelsen, den är naket berättad och det är inte någon nostalgisk tillbakablick utan en ärlig skildring av uppäxten. Den tar upp saker som alla stött på som mobbing, utanförskap, första kärleken med mera, den täcker helt enkelt in de områden som var viktiga när man var barn och tonåring. Jonsson beskriver sig själv som en besserwisser som hela tiden känner ett utanförskap eftersom han hela tiden vill läsa mer och få mer kunskap men det är inte kunskap som räknas bland hans jämnåriga. Han söker hela tiden bekräftelse och försöker rättfärdiga sig själv och sina åsikter. Styrkan i serien förutom den stora igenkänningsfaktorn ligger i att den på ett utmärkt sätt speglar den ångest som präglar uppväxten och framförallt tonåren, om att försöka hitta sin plats och passa in även om man egentligen inte vill passa in och om att slutligen försonas med den man varit och vad man upplevt.