Fantomen 16-20/2009

Så var det dags för en genomgång av senaste Fantan-numren sedan jag betat av dem nu i veckan. Det bästa Fantomen-äventyret var självklart Romerska legender 2: Hämndens pris av Reimerthi och Leppänen. Bra tecknat och en grym och bra handling. Ett av de bästa äventyren på längre. Minerva Brooks får gärna fortsätta med sina utgrävningar. Reprisen i nr 17, Mysteriet på Cape Cod är okej mest för spökena och Lee Falk-lookaliken. I grunden är det dock ett dussinäventyr om bankrånare. Hyenornas herre i nr 18 överraskar mig positivt med en bra berättelse om utanförskap och hämnd. Lite som Mowgli fast grym om en pojke som lämnas att dö sedan han dels fötts med blålila hud och dels med en tass istället för en hand. Inget nytt för Fantomen men det hela är bra gjort av Reimerthi & Bade. I nr 19-20 heter äventyret Pirater föröver 1: Sjukvårdsskeppet av DePaul & Boix är tyvärr Fantomen på rejäl tomgång. Pirater kapar ett fartyg och Fantomen nitar dem. Slut. Gravvalvets hemlighet i samma nummer är ett av Falk & Barrys bättre senare äventyr. Lite småhumoristiskt om en förälskad Fantomen (den 13:e).

Bland biserierna är höjdpunkten givetvis det nya Thorgal-äventyret Tors sköld. Bra och fantasifull intrig kombinerat med snygga teckningar ger mig en riktigt trevlig läsupplevelse. Thorgal måste definitivt vara en av de bästa pågående europeiska albumserierna om inte den bästa. Men jag lider lite med Thorgal, han får ju aldrig lugn och ro. Blixt Gordon av Dan Barry är okej, hyfsad intrig och snygga teckningar. Jag hade dock föredragit Alex Raymonds version. Spirou-äventyren De svarta hattarna och Gränsmysteriet är båda underhållande och småroliga bagateller. Däremot är det verkligen dags att skippa en allt tröttare Herman Hedning, skämten har gått på tomgång i bra många år nu. En bättre svensk humorserie borde gå att uppbringa.

Inlägg 250: Fantomen nr 14 & 15/2009

Liksom inlägg 200 handlar det här om Fantomen vilket är passande eftersom Fantomen är den enda röda tråden genom mitt serieläsande. Jag tycker att Fantomenäventyren inte hållit någon högre klass på sistone. Därför blir jag glad när jag läser Räddad av slumpen som skrivits av deckarförfattarinnan Anna Jansson och tecknats av suveräne Hasse Lindahl. Äventyret handlar om hur Fantomens farmor skadas under en ritt och kampen mot klockan för att förhindra en amputation av hennes ena ben. Det handlar om upptäckten av penicillinet som nuvarande Fantans far bidrog till men det innehåller även en mystisk djungelstam styrd av kvinnor som är den intressantaste stammen i mannaminne och en stam jag hoppas att Fantomen stöter på igen för den är för intressant för att inte använda igen. Lindahls teckningar är suveräna, jag tycker nog att han här är bättre än på länge. Jag hoppas även att Anna Jansson, vars deckare jag inte läst, fått blodad tand och vill skriva mer. Hon måste ha läst en hel del Fantomen för hon hanterar figuren helt rätt och dessutom så känns det fräscht, ingen tomgång här inte. På farliga vatten i nästa nummer är däremot ett Fantan-äventyr på tomgång. En oinspirerad och ospännande historia av Tony De Paul acceptabelt tecknad av Paul Ryan om kidnappning till havs.

Johnny Hazard-äventyren om ett försök att fånga en nu levande Tyrranosaurus Rex och rädda en ryska friidrotterska som vill hoppa av är okej men har man läst ett Hazard-äventyr så har man läst alla känns det som. Jag hoppas verkligen att Hazard snart har gjort sitt. Detsamma gäller definitivt Latigo och även trotjänaren Herman Hedning, en serie som verkligen går på tomgång. Att Blixt Gordon återkommer är trevligt, än trevligare att det bara är tillfälligt. Det är kul att återse Blixt men att läsa om honom i några år framöver skulle inte vara någon höjdare. Äventyret Fängelseuppror är inte speciellt bra. Jag hade faktiskt hellre sett ett av Alex Raymonds vackert tecknade äventyr.

Artikeln om Blixt Gordon och de svenska hjältar han inspirerat är bra och jag hoppas verkligen att någon gör en kulturgärning och ger ut t.ex. Allan Kämpe och Johnny Wiking i snygga inbundna utgåvor. Please? Jag vill verkligen läsa dem. Jobbigast är dock att jag började kolla efter Raymond-samlingar och den vägen hittade jag även andra nostalgiutgivningar som lockar. Så numera är jag väl intresserad av alla serier, ja förutom humorserier i stripformat a la Rocky men det kommer väl. Pust.

Fantomen nr 10-13/2009

I år firar jag 20-års jubileum som Fantomenprenumerant, även om jag inte varit tidningen trogen i 20 år. Tidigare kastade jag mig över varje nytt nummer men numera blir det oftast så att de samlas i en hög och sedan läser jag dem när andan faller på. Idag var ett sådant tillfälle. Fantis-äventyren i de här nummerna håller ganska låg klass. I Eldstorm 2: Utplåna Bengete är den vackra och onda Sandal Singh är i sitt esse. Lubanga har äntligen fått konkurrens om uslaste Bengalipresidenten någonsin. Historien är helt okej men Heiner Bade är verkligen en bra bit från sina glansdagar på 70-talet. Äventyren om piratdrottningen Kate Somerset har generellt sett varit ganska bra men upplösningen av äventyret Gamla synder är alltför fullt av klicheér speciellt det typiska bad guy-slutet. Attack mot Dödskallegrottan är ett lite uttjatat tema. Någon spänning infinner sig iaf inte. I dubblenumret 12-13 (jag gillar inte dubbelnummerna alls) är det två amerikanska äventyr, Oljeriggens väktare och Sinbadstenen. Det förstnämnda tycker jag är ok, handlingen är iofs simpel men i början av serien byggs en schysst stämning upp som iofs förtas av slutet. Sinbadstenen är både skriven och tecknad av Graham Nolan som har en annorlunda stil som jag inte riktigt vet om jag gillar eller inte, han tillhör iaf inte de bättre tecknarna. Äventyret i sig är ett trist standardäventyr och det verkar verkligen svårt för vår nuvarande Fantis att få schyssta grejer till stora skattkammaren. Kortäventyret Heloise om hur Fantomens dotter fick sitt namn och historien om Hantahäxan är en av Lee Falks bättre äventyr från decennierna innan han gick bort vilket tyvärr inte säger så mkt.

Om du gillar Fantomen och inte redan kände till det så ger Hermes Press med start i höst ut dagsstripserierna i kronologisk ordning. Första samlingen med 320 sidor suveräna Ray Moore-äventyr släpps i september.

Biserierna är lite av ett sorgebarn i Fantomen. Jag har klagat på det innan. Både Johnny Hazard och Bernhard Prince är bra äventyrsserier men båda känns daterade. Undantaget är Thorgal som är en fantastiskt bra serie även om Barnet från stjärnorna i nr 12-13 inte är ett av de bättre äventyren men man får iaf lite bakgrund till Thorgal. Latigo är ungefär lika kul som att se färg torka och Herman Hedning känns mest bara trött. Inget av nummerna var någon höjdare. Det intressantaste var faktiskt Fantomen Klubben i nr 12-13 där de tar upp lite förslag på nya biserier, bland annat från två av den här bloggens läsare. Det låter iaf lovande att Gammelredax ska titta närmare på ett antal fransk-belgiska serier. Den som läser får se ;)

Rhodos

Den senaste veckan har jag spenderat med att bada och äta på Rhodos. En vecka utan vare sig tv eller internet. Så länge har jag nog inte varit utan internet de senaste tio åren. Det har faktiskt gått utmärkt och varit rätt skönt liksom resan i övrigt. Det här innebär att jag för den senaste veckan fuskbloggat dvs skrivit inlägg som sedan publicerats under min frånvaro från nätet. Allt för att den trogne besökaren inte ska ha surfat hit i onödan. Unden vistelsen på Rhodos så imponerades jag av den medeltida fästningen som Johanniterriddarna lät uppföra på 1300-talet. Den är massiv i ordets rätta bemärkelse. Just här finns seriekopplingen till Rhodos. En seriehjälte som haft en del med både Rhodos (nja) och Johanitterriddarna att göra är den förste Fantomen och även den andre Fantomen. Allt skildrat i tre klassiska äventyr. Alla tre skrevs av Norman Worker och tecknades Kari Leppänen. I Skatten från Rhodos ska Fantomen rentvå en död kusin som felaktigt utpekats som förrädare när ett uppdrag att återföra Johanniterriddarnas skatt från Rhodos till deras nya högkvarter på Malta misslyckats. Det är under detta äventyr som han först kallas för Fantomen. Han dubbas också till riddare. Fantomen är aldrig på ön Rhodos som turkarna invaderade 1522 utan någonstans längs Barbarkusten dvs Nordafrika. De två andra äventyren utspelar sig ett antal år senare när sonen till den riddare som egentligen var förrädaren vill hämnas sin far och gillrar en fälla för den förste Fantomen. Han fritas av den andre Fantomen och deltar sedan i försvaret av Malta under det turkiska invasionsförsöket 1565. Den första delen heter Duellen i Venedig och den andra delen Striden på Malta. Striden på Malta är f.ö. ett av mina absoluta favvo-äventyr med Fantomen. Ett suveränt äventyr. På eminenta Seriewikin står när äventyren publicerats. Kan du få tag i Fantomen-krönika 1 så lägg pengarna på den, där finns flera riktigt bra äventyr med den förste Fantomen. Vill du lägga betydligt mindre pengar så är inte lösnumren svåra att få tag i.

Inlägg 200: Fantomen nr 3-9/2009

200. Smaka på det. 200 inlägg. Nice bajs. Firar 200 genom att gå igenom de senaste numren av Fantomen. Både nr 3-4 och 8-9 är s.k. dubbelnummer, ett riktigt dumt påfund. Man får helt enkelt mindre Fantomen per år för pengarna, jag kommer inte ihåg hur redaktionen motiverade att fortsätta med det om det var ökad lösnummerförsäljning eller nåt. Jag gillar det iaf inte. Det är en blandad kompott av Fantomen-äventyr, i nr 3-4 så heter äventyret Eldstorm och handlar om hur Fantan ger den återuppväckta Gandorkulten på nöten, ett rätt trist dussinäventyr. "Bonusäventyret" Kuppmakaren har jag inte läst då Falks & Barrys senare äventyr är skit. I nr 5, Gamla synder-första delen, dyker en av senare års intressantaste (och hetaste) bifigurer upp nämligen piratdrottningen Kate Somerset, äventyret är inte det bästa med Kate Somerset men det finns iaf lite hämnd med i bilden och hopp om en bättre fortsättning. I nr 6, Häxjakt, hamnar Fantan i en by där onda krafter bedriver sitt spel och oskyldiga riskerar att dödas, intrigen i äventyret har jag läst i åtskilliga andra Fantan-äventyr och äventyret går på tomgång. I nr 7, Romerska legender 1: Gladiatorn, har arkeologen Minerva Brooks hittat gamal rullar som berättar om en förfaders tid som gladiator i Rom, ett riktigt bra äventyr och greppet med att hitta spår av tidiga ättlingar till Fantan är ett riktigt bra grepp. I nr 8-9 är det två rätt menlösa äventyr, De försvunna katakomberna och Den försvunna väskan, båda antar jag är amerikanska dagspressäventyr. I två nummer går även den trista Troféstölden om hur några banditer stjäl priset i Djungelolympiaden.

Av manusförfattarna är det bara Claes Reimerthis och hans Gladatorn som gör mig glad. Reimerthi har gjort en hel del bra äventyr under sin långa Fantan-karriär och det är kul att se att han delvis har fantasin kvar, äventyret Eldstorm! känns som en Reimerthi på tomgång och Väskans hemlighet förtränger jag helst. I övrigt är inte manusen speciellt bra. Vad gäller tecknarna så är Heiner Bade (Eldstorm) långt ifrån sina glansdagar på 70-talet och Cesar Spadari (Gamla synder) har aldrig varit en favorit även om han å andra sidan har blivit bättre. Paul Ryan (De försvunna katakomberna) brukar vara bättre än här och Graham Nolan (Väskans hemlighet) gillar jag inte. Däremot gillar jag verkligen veteranen Kari Leppänen som i Gladiatorn visar att han är mästaren på historiska äventyr. Leppänens historiska äventyr är alltid en fröjd att läsa. Weltklasse! Sal Velluto har tecknat äventyr tidigare men jag ids inte kolla upp vilka men han är iaf en riktigt trevlig bekantskap, en skicklig hantverkare som passar bra till Fantomen. Av omslagen så är Spadris (överst) klart snyggast.

Av biserierna så är Johnny Hazard av Frank Robbinson en helt okej serie i snygg femtiotalsstil men den känns verkligen daterad. Det borde finns bättre biserier att publicera, jag har svårt att tänka mig att 10-12 åringar tycker att Hazard är något att ha medans Kjell och Inge säkert är toknostalgiska. Latigo av Stan Lynde har jag aldrig heller gillat och även den känns som gammal skåpmat. Spirou är iofs en rätt bra serie men jag är inte så förtjust i stilen som Spirou tecknas i, däremot tycker jag inte att Spirou känns daterad som Hazard och Latigo. En klassiker som håller stilen mycket tack vare det sköna persongalleriet. I de nummer jag läst så är det äventyret Trollkarlen i Champignac där Spirou och Nicke träffar greven av Champignac för första gången och det är ett bra äventyr. Herman Hedning är fortfarande rätt kul trots över tjugo års trogen och vidrig tjänst hos Fantomen. Den absolut bästa biserien och en av de bästa om inte den bästa albumserie jag läst är Thorgal. Fördelen med dubbelnumren är att man får läsa ett helt Thorgal-äventyr. Både manus och teckningar håller högsta klass, serien är lika bra som den är grym. I nr 3-4 heter äventyret Bortom skuggorna och i nr 8-9 Brek Zariths fall. Har du inte läst Thorgal är det faktiskt värt att köpa Fantomen-tidningen bara därför, så bra är den. Jag tycker Egmont borde samla Thorgal i inbundna volymer med 3-4 äventyr i varje och ge ut en volym i kvartalet eller nåt. Marknaden finns garanterat även om Epix iofs inte sålt slut på sina fyra Thorgal-album. Do it Egmont!