Fantomen 16-20/2009

Så var det dags för en genomgång av senaste Fantan-numren sedan jag betat av dem nu i veckan. Det bästa Fantomen-äventyret var självklart Romerska legender 2: Hämndens pris av Reimerthi och Leppänen. Bra tecknat och en grym och bra handling. Ett av de bästa äventyren på längre. Minerva Brooks får gärna fortsätta med sina utgrävningar. Reprisen i nr 17, Mysteriet på Cape Cod är okej mest för spökena och Lee Falk-lookaliken. I grunden är det dock ett dussinäventyr om bankrånare. Hyenornas herre i nr 18 överraskar mig positivt med en bra berättelse om utanförskap och hämnd. Lite som Mowgli fast grym om en pojke som lämnas att dö sedan han dels fötts med blålila hud och dels med en tass istället för en hand. Inget nytt för Fantomen men det hela är bra gjort av Reimerthi & Bade. I nr 19-20 heter äventyret Pirater föröver 1: Sjukvårdsskeppet av DePaul & Boix är tyvärr Fantomen på rejäl tomgång. Pirater kapar ett fartyg och Fantomen nitar dem. Slut. Gravvalvets hemlighet i samma nummer är ett av Falk & Barrys bättre senare äventyr. Lite småhumoristiskt om en förälskad Fantomen (den 13:e).

Bland biserierna är höjdpunkten givetvis det nya Thorgal-äventyret Tors sköld. Bra och fantasifull intrig kombinerat med snygga teckningar ger mig en riktigt trevlig läsupplevelse. Thorgal måste definitivt vara en av de bästa pågående europeiska albumserierna om inte den bästa. Men jag lider lite med Thorgal, han får ju aldrig lugn och ro. Blixt Gordon av Dan Barry är okej, hyfsad intrig och snygga teckningar. Jag hade dock föredragit Alex Raymonds version. Spirou-äventyren De svarta hattarna och Gränsmysteriet är båda underhållande och småroliga bagateller. Däremot är det verkligen dags att skippa en allt tröttare Herman Hedning, skämten har gått på tomgång i bra många år nu. En bättre svensk humorserie borde gå att uppbringa.

RASL nr 3 och 4 av Jeff Smith

Jeff Smith är en av mina stora favoriter tack vare fantastiska Bone. Han har även gjort Stupid, Stupid Rat-Tails om en anfader till huvudpersonerna i Bone och Rose, om Grandma Rose ungdom. Jag läste de två första numren i hans nya serie RASL tidigt i höstas och fastnade inte riktigt men tyckte iaf att det var en hygglig början. Trevligt då att det bättrar på sig i nr 3 och 4. Nr 3 inleds med att RASL reser i "The Drift" och mår som vanligt skit av det. Därefter kommer en flashback till RASL några år tidigare som ung forskare, där det visar sig att han skapat möjligheten att resa i de paralella världarna. Man får även en förklaring till tatueringen på armen och sedan dyker Mr Ugly upp igen. I nr 4 klarnar allt lite till och det visar sig att onda militärer bedrivit experiment kring med elektromagnetisk energi som jag antr är kopplat till The Drift. Även här stöter han på Mr Ugly och den prostituerade Annie.

I och med att man får lite bakgrund både på RASL som egentligen heter Robert och vilka som är ute efter RASL blir serien intressantare. I de första nummerna var det mest frågetecken. Det är fortfarande ingen serie som suger tag i mig men den har iaf blivit betydligt intressantare. Idén med paralella världar lär väl också klarna lite framöver och vilka konsekvenser hans resande i The Drift kan få. Det jag fortfarande inte förstår är syftet med serien, vad ska den egentligen handla om och vart är serien på väg. Men hade det stått klart hade iofs spänningen varit borta. Det ska tydligen komma tre nummer per år och nästa nummer ska vara ute nu i juli.

Inlägg 250: Fantomen nr 14 & 15/2009

Liksom inlägg 200 handlar det här om Fantomen vilket är passande eftersom Fantomen är den enda röda tråden genom mitt serieläsande. Jag tycker att Fantomenäventyren inte hållit någon högre klass på sistone. Därför blir jag glad när jag läser Räddad av slumpen som skrivits av deckarförfattarinnan Anna Jansson och tecknats av suveräne Hasse Lindahl. Äventyret handlar om hur Fantomens farmor skadas under en ritt och kampen mot klockan för att förhindra en amputation av hennes ena ben. Det handlar om upptäckten av penicillinet som nuvarande Fantans far bidrog till men det innehåller även en mystisk djungelstam styrd av kvinnor som är den intressantaste stammen i mannaminne och en stam jag hoppas att Fantomen stöter på igen för den är för intressant för att inte använda igen. Lindahls teckningar är suveräna, jag tycker nog att han här är bättre än på länge. Jag hoppas även att Anna Jansson, vars deckare jag inte läst, fått blodad tand och vill skriva mer. Hon måste ha läst en hel del Fantomen för hon hanterar figuren helt rätt och dessutom så känns det fräscht, ingen tomgång här inte. På farliga vatten i nästa nummer är däremot ett Fantan-äventyr på tomgång. En oinspirerad och ospännande historia av Tony De Paul acceptabelt tecknad av Paul Ryan om kidnappning till havs.

Johnny Hazard-äventyren om ett försök att fånga en nu levande Tyrranosaurus Rex och rädda en ryska friidrotterska som vill hoppa av är okej men har man läst ett Hazard-äventyr så har man läst alla känns det som. Jag hoppas verkligen att Hazard snart har gjort sitt. Detsamma gäller definitivt Latigo och även trotjänaren Herman Hedning, en serie som verkligen går på tomgång. Att Blixt Gordon återkommer är trevligt, än trevligare att det bara är tillfälligt. Det är kul att återse Blixt men att läsa om honom i några år framöver skulle inte vara någon höjdare. Äventyret Fängelseuppror är inte speciellt bra. Jag hade faktiskt hellre sett ett av Alex Raymonds vackert tecknade äventyr.

Artikeln om Blixt Gordon och de svenska hjältar han inspirerat är bra och jag hoppas verkligen att någon gör en kulturgärning och ger ut t.ex. Allan Kämpe och Johnny Wiking i snygga inbundna utgåvor. Please? Jag vill verkligen läsa dem. Jobbigast är dock att jag började kolla efter Raymond-samlingar och den vägen hittade jag även andra nostalgiutgivningar som lockar. Så numera är jag väl intresserad av alla serier, ja förutom humorserier i stripformat a la Rocky men det kommer väl. Pust.

Fantomen nr 10-13/2009

I år firar jag 20-års jubileum som Fantomenprenumerant, även om jag inte varit tidningen trogen i 20 år. Tidigare kastade jag mig över varje nytt nummer men numera blir det oftast så att de samlas i en hög och sedan läser jag dem när andan faller på. Idag var ett sådant tillfälle. Fantis-äventyren i de här nummerna håller ganska låg klass. I Eldstorm 2: Utplåna Bengete är den vackra och onda Sandal Singh är i sitt esse. Lubanga har äntligen fått konkurrens om uslaste Bengalipresidenten någonsin. Historien är helt okej men Heiner Bade är verkligen en bra bit från sina glansdagar på 70-talet. Äventyren om piratdrottningen Kate Somerset har generellt sett varit ganska bra men upplösningen av äventyret Gamla synder är alltför fullt av klicheér speciellt det typiska bad guy-slutet. Attack mot Dödskallegrottan är ett lite uttjatat tema. Någon spänning infinner sig iaf inte. I dubblenumret 12-13 (jag gillar inte dubbelnummerna alls) är det två amerikanska äventyr, Oljeriggens väktare och Sinbadstenen. Det förstnämnda tycker jag är ok, handlingen är iofs simpel men i början av serien byggs en schysst stämning upp som iofs förtas av slutet. Sinbadstenen är både skriven och tecknad av Graham Nolan som har en annorlunda stil som jag inte riktigt vet om jag gillar eller inte, han tillhör iaf inte de bättre tecknarna. Äventyret i sig är ett trist standardäventyr och det verkar verkligen svårt för vår nuvarande Fantis att få schyssta grejer till stora skattkammaren. Kortäventyret Heloise om hur Fantomens dotter fick sitt namn och historien om Hantahäxan är en av Lee Falks bättre äventyr från decennierna innan han gick bort vilket tyvärr inte säger så mkt.

Om du gillar Fantomen och inte redan kände till det så ger Hermes Press med start i höst ut dagsstripserierna i kronologisk ordning. Första samlingen med 320 sidor suveräna Ray Moore-äventyr släpps i september.

Biserierna är lite av ett sorgebarn i Fantomen. Jag har klagat på det innan. Både Johnny Hazard och Bernhard Prince är bra äventyrsserier men båda känns daterade. Undantaget är Thorgal som är en fantastiskt bra serie även om Barnet från stjärnorna i nr 12-13 inte är ett av de bättre äventyren men man får iaf lite bakgrund till Thorgal. Latigo är ungefär lika kul som att se färg torka och Herman Hedning känns mest bara trött. Inget av nummerna var någon höjdare. Det intressantaste var faktiskt Fantomen Klubben i nr 12-13 där de tar upp lite förslag på nya biserier, bland annat från två av den här bloggens läsare. Det låter iaf lovande att Gammelredax ska titta närmare på ett antal fransk-belgiska serier. Den som läser får se ;)

Batman reborn: Batman and Robin nr 1 av Grant Morrison & Frank Quitely

Amerikanska serietidningar hör inte till min vanliga shopping, speciellt inte superhjältetidningar. Under ett besök på Staffars inför lite trevligt öldrickande inköpte jag dock en Batman-tidning som jag läst om på Shazam. Serien inleds efter Batmans omtalade död som jag inte läst. Men att Batman är död är skumt eftersom det innebär att Bruce Wayne är död eftersom Bruce Wayne är Batman och därför borde det inte heller finnas någon Batman. Nu är en snubbe vid namn Dick Grayson Batman vilket är skumt. Dessutom har tydligen Batman en son! Hallå, varför har Batman en unge?

Jaja, serien inleds iaf med att Batman jagar Toad, rent bokstavligt en grodman. Sen är det lite funderingar kring att den riktige Batman är död och hur Grayson ska kunna fylla batsuiten. Batmans son har dragit på sig Robins trikåer och är lite grinig gällande Graysons förmåga att axla manteln. I slutet av serien introduceras en vidrig karaktär, Pyg, som gör ännu vidrigare saker. Huvva! Grant Morrison är tydligen en superstar inom mainstreamserierna i USA men jag har aldrig läst något av honom vilket säger en del om hur mycket jänkarserier jag läst. Manuset funkar iaf bra och jag vill gärna läsa fortsättningen. Frank Quitely (jag vill verkligen skriva quietly) gör ett riktigt bra jobb med teckningarna. Allt som allt ett bra intro och det funkar för mig även om jag givetvis missar en del eftersom jag inte kan bakgrundshistorien.

Jag kommer dock definitivt inte att köpa fler tidningar utan jag kommer att vänta på traden. Den största anledningen till det är det sämsta med tidningen. De vidriga reklamavbrotten som gör sitt bästa för att förstöra läsupplevelsen. Tidningen är på 36 sidor, av dessa sidor är 14 sidor reklam varav endast två sidor för andra DC-titlar. Dessutom insprängt i själva serien. Nä usch, tvi, fy fan!

Kackerlacka nr 1/2009

Komika satsar på en "albumtidning", jo det står faktiskt så på hemsidan. Redaktör är serieskaparen Nickan Jonasson som gör strippserier om och med göteborgare. I första numret ingår serier av Malin Biller, Per Teljer, Li Österberg och redaktören själv. Formatet är som en vanlig serietidning fast med tjockare omslag och sidor. Alla serierna är i svartvitt. Första serien är en del av Malin Billers kommande Om någon vrålar i skogen. Biller har en skön teckningsstil och humorn som jag förknippar med henne finns även här bland all svärta och smärta. Serien antar jag är inledningen på hennes kommande serieroman och jag antar att den först ska publiceras här innan den kommer i samlad form. Jag tycker Billers serie är bra men jag hoppas verkligen att den ser bättre ut när den kommer som album för i tidningen så ser det riktigt kackigt ut, ofärdigt helt enkelt. Det känns som någon dålig inskanning. Li Österbergs serie Theia mania är snyggt tecknad i hennes karakterisitiska stil men i övrigt en rätt ointressant serie om en tjejs relationsproblem. Per Teljers serie The Deadly Game handlar om Sveriges garanterat otrevligaste pojklagstränare och är en orgie i otrevligheter och förnedring. Osympatiskt och inte så intressant. Serien är f.ö. tio år gammal, det borde väl funnits någon nyare serie att publicera för jag antar att Kackerlacka vill visa upp aktiva svenska serieskapare eller? Nickan Jonasson har tre bidrag med varav de två första Punk Bourgeois och Saliga äro de ensamma är menlösa och inte säger mig någonting. Den sista, Avsked, om far och son på fruns/moderns begravning är en liten pärla om besvikelser och försoning.

Lite blandad kompott men i stort en besvikelse. Jag förstår inte vad ambitionen är. Att kalla det för en albumtidning tycker jag är missvisande. För mig är en albumtidning antingen som danska Tempo med avslutade album eller en tidning som publicerar delar av ett antal album som sedan avslutas i kommande nummer. Billers serie är iofs en sådan men det framgår inte någonstans i tidningen. De andra verkar inte vara början på något. Varför inte kalla det för en serietidning?

Inlägg 200: Fantomen nr 3-9/2009

200. Smaka på det. 200 inlägg. Nice bajs. Firar 200 genom att gå igenom de senaste numren av Fantomen. Både nr 3-4 och 8-9 är s.k. dubbelnummer, ett riktigt dumt påfund. Man får helt enkelt mindre Fantomen per år för pengarna, jag kommer inte ihåg hur redaktionen motiverade att fortsätta med det om det var ökad lösnummerförsäljning eller nåt. Jag gillar det iaf inte. Det är en blandad kompott av Fantomen-äventyr, i nr 3-4 så heter äventyret Eldstorm och handlar om hur Fantan ger den återuppväckta Gandorkulten på nöten, ett rätt trist dussinäventyr. "Bonusäventyret" Kuppmakaren har jag inte läst då Falks & Barrys senare äventyr är skit. I nr 5, Gamla synder-första delen, dyker en av senare års intressantaste (och hetaste) bifigurer upp nämligen piratdrottningen Kate Somerset, äventyret är inte det bästa med Kate Somerset men det finns iaf lite hämnd med i bilden och hopp om en bättre fortsättning. I nr 6, Häxjakt, hamnar Fantan i en by där onda krafter bedriver sitt spel och oskyldiga riskerar att dödas, intrigen i äventyret har jag läst i åtskilliga andra Fantan-äventyr och äventyret går på tomgång. I nr 7, Romerska legender 1: Gladiatorn, har arkeologen Minerva Brooks hittat gamal rullar som berättar om en förfaders tid som gladiator i Rom, ett riktigt bra äventyr och greppet med att hitta spår av tidiga ättlingar till Fantan är ett riktigt bra grepp. I nr 8-9 är det två rätt menlösa äventyr, De försvunna katakomberna och Den försvunna väskan, båda antar jag är amerikanska dagspressäventyr. I två nummer går även den trista Troféstölden om hur några banditer stjäl priset i Djungelolympiaden.

Av manusförfattarna är det bara Claes Reimerthis och hans Gladatorn som gör mig glad. Reimerthi har gjort en hel del bra äventyr under sin långa Fantan-karriär och det är kul att se att han delvis har fantasin kvar, äventyret Eldstorm! känns som en Reimerthi på tomgång och Väskans hemlighet förtränger jag helst. I övrigt är inte manusen speciellt bra. Vad gäller tecknarna så är Heiner Bade (Eldstorm) långt ifrån sina glansdagar på 70-talet och Cesar Spadari (Gamla synder) har aldrig varit en favorit även om han å andra sidan har blivit bättre. Paul Ryan (De försvunna katakomberna) brukar vara bättre än här och Graham Nolan (Väskans hemlighet) gillar jag inte. Däremot gillar jag verkligen veteranen Kari Leppänen som i Gladiatorn visar att han är mästaren på historiska äventyr. Leppänens historiska äventyr är alltid en fröjd att läsa. Weltklasse! Sal Velluto har tecknat äventyr tidigare men jag ids inte kolla upp vilka men han är iaf en riktigt trevlig bekantskap, en skicklig hantverkare som passar bra till Fantomen. Av omslagen så är Spadris (överst) klart snyggast.

Av biserierna så är Johnny Hazard av Frank Robbinson en helt okej serie i snygg femtiotalsstil men den känns verkligen daterad. Det borde finns bättre biserier att publicera, jag har svårt att tänka mig att 10-12 åringar tycker att Hazard är något att ha medans Kjell och Inge säkert är toknostalgiska. Latigo av Stan Lynde har jag aldrig heller gillat och även den känns som gammal skåpmat. Spirou är iofs en rätt bra serie men jag är inte så förtjust i stilen som Spirou tecknas i, däremot tycker jag inte att Spirou känns daterad som Hazard och Latigo. En klassiker som håller stilen mycket tack vare det sköna persongalleriet. I de nummer jag läst så är det äventyret Trollkarlen i Champignac där Spirou och Nicke träffar greven av Champignac för första gången och det är ett bra äventyr. Herman Hedning är fortfarande rätt kul trots över tjugo års trogen och vidrig tjänst hos Fantomen. Den absolut bästa biserien och en av de bästa om inte den bästa albumserie jag läst är Thorgal. Fördelen med dubbelnumren är att man får läsa ett helt Thorgal-äventyr. Både manus och teckningar håller högsta klass, serien är lika bra som den är grym. I nr 3-4 heter äventyret Bortom skuggorna och i nr 8-9 Brek Zariths fall. Har du inte läst Thorgal är det faktiskt värt att köpa Fantomen-tidningen bara därför, så bra är den. Jag tycker Egmont borde samla Thorgal i inbundna volymer med 3-4 äventyr i varje och ge ut en volym i kvartalet eller nåt. Marknaden finns garanterat även om Epix iofs inte sålt slut på sina fyra Thorgal-album. Do it Egmont!

Hjälp nr 6/08

Igår landade det som blir det sista numret av min prenumeration på Hjälp i brevlådan. När jag först började prenumerera på Hjälp trodde jag att det var en humortidning men det är den inte. Vilket inte gör något. Nu saknas iofs inte humorserier i tidningen, de finns där och några är t.o.m. roliga. Men vad Hjälp vill vara för en tidning har jag fortfarande inte förstått. Hjälp nr 6 handlar om sex. Själva omslaget är snyggt men alla rubriker ger ett plottrigt intryck. De flesta serier har sex som tema, det enda gemensamma förutom det är att de flesta är rätt tråkiga. Loka Kanarps bidrag är givetvis snyggt tecknat men i övrigt rätt ointressant, detsamma kan sägas om Jan Bieleckis bidrag. Marcus Ivarssons bidrag om skivindustrin är snyggt men skumt. I övrigt är det mesta bara ointressant.

Jag är iofs extra cranky idag eftersom datorn är segare än vanligt och jag är lite trött efter jobbet. Men jag hade nog inte gillat Hjälp nr 6 ändå. Finns det då inga höjdpunkter eller positiva överraskningar? Jomenvisst. Johan Jergner-Ekervik har jag inte sett något av tidigare men han tecknar i en egen, skön stil som jag gärna ser mer av. Johan Wanloos "Kändisar gör luft-runken" är rätt kul å lökig. Lina Neidestams "Min misslyckade karriär som lesbisk" är även den rätt kul om en tjej som gärna vill vara bi. Bäst är dock Carina Kågströms "Nollvisionen" om kvinnlig behåring.

Det som är kul med Hjälp är att upptäcka nya svenska serieskapare men det väger tyvärr inte upp att jag tycker att de flesta serierna är tråkiga. Jag är dessutom inte mkt för korta berättelser utan vill ha lite längre berättelser. Å i valet mellan vad jag ska lägga mina slantar på så väger Hjälp för lätt. Så nu säger jag upp min prenumeration.

Handla serier på Konsum

Idag tog jag en sväng förbi mitt lokala Konsum för att inhandla couscous, mjölk å lite annat. Som vanligt tog jag en sväng och spanade in seriehyllan. Jag brukar göra det i affärer även om jag nästan aldrig köper serier så. Jag prenumerar på Fantomen och Hjälp, några andra tidningar köper jag inte. Kanske hoppas jag att det ska dyka upp någon ny intressant tidning. Men det händer givetvis aldrig.

Idag såg jag dock att den nya Fantomenkrönikan kommit, jag har inte köpt den tidigare men eftersom Mörkrets hjärta nu ges i fyra krönikor så är den given. Jag köpte första samlingen på Pressbyrån på väg hem från jobbet och la då tidningen varsamt i min väska framför lunchlådan för att minimera risken för skador. När jag stod i kassan insåg jag att risken var stor att tidningen skulle bli trashad antingen på bandet eller i botten av lilltjejens vagn på vägen hem, det låg dessutom regn i luften. Jag insåg dock att det var för sent, dels var det flera bakom mig i kön och dels började lilltjejen ledsna på att sitta i vagnen.

Den unge killen i kassan visade snabbt att han inte var någon seriesamlare. Jag hade (väldigt orutinerat) lagt tidningen framför filpaketet vilket fick till följd att han nonchalant kastade fram tidningen och därefter följde filpaktet som började trycka ihop omslaget och jag såg hur den gick från mint till fine. Jag lyckades rädda den och skulle nog anse att den iaf är very fine-near mint fortfarande. Jag kom alltså undan med blotta förskräckelsen.

Mental notering: Handla inte serier på Konsum eller någon annan matbutik för den delen.

Konsum var förresten inblandat i en beryktad händelse på 80-talet som innefattade bojkott av Epix tidningar. Läs om det på Seriewikin.

SamlaSerier.nu

Ibland dyker det upp saker på internet som man inte vetat om att man saknar. SamlaSerier.nu är en sån sida. Själv samlar jag bara på Fantomen, jag samlade på Bamse när jag var yngre men när jag kollade in tidningarna på mina föräldrars vind förra året så insåg jag att det nog inte är så mkt till samling längre. Mkt poor och fair :(

SamlaSerier har en imponerade mängd olika titlar och ett mkt användarvänligt system. Det är enkelt att regga vilka tidningar man har och på så sätt snabbt få översikt över samlingen. Innan hade jag stenkoll på Fantan-samlingen men det var ett antal år sedan. Nu litar jag inte längre på minnet vad gäller det. När jag flyttat över alla Fantomen från föräldrarna (de vill gärna att jag gör det) så får jag lägga upp samlingen. Då kan mina papperslistor som inte har uppdaterats på länge förpassas till historiens sophög. Kanske ska jag även ta och regga mina enstaka Tarzan, James Bond och Helgonet m.fl.

Så tack till signaturen Spurre för denna sida. Ett riktigt bra initiativ.

Ge mig bra serier för barn!

Det finns ibland lite intressant om serier i dags- och kvällspressen, via Seriefrämjandets forum hittade jag i dagens Expressen en artikel om barnserier, eller snarare bristen på bra barnserier.
Jag har själv funderat lite över detta på sista tiden, min dotter är fortfarande för liten för serietidningar (hårdinbundna serieböcker möjligen- de måste tåla en hel del) men ganska snart så tänkte jag introducera henne i seriernas underbara värld. Men och det är inget litet men, var ska jag börja och med vad? Bamse känns som ett självklart val, jag läste själv Bamse som liten och gillade den skarpt. Men förutom Bamse så känns det tunt. Dan Hallemar, som skrivit artikeln drar paralleller tillbaka till 50-talet och den hätska stämning som rådde gentemot serietidningar, en moralpanik som lämnat spår in i vår tid. Tyvärr är det fortfarande så att många ser ner på serier, som att serier skulle vara ett hot mot läsandet vilket jag anser bara är dumt.

Visst kan man besöka lite serieantikvariat och köpa lite Bobo, Mumin, Pellefant men vad ges ut idag som riktar sig till barn mellan säg fyra och tio år. Ingenting känns det som. Jag tror definitivt att det skulle finnas en marknad för en ny tidning jämte Bamse med ett mer blandat innehåll. Gärna en nyskapande serie utan traditionella könsroller, en politiskt korrekt tidning fast utan pekpinnar och på barnens villkor. Intelligent underhållning, barn är inte dumma, möjligtvis deras föräldrar. Ju högre upp i åldern desto tydligare blir fördelningen mellan pojkar och flickor (jo visst börjar den redan på BB, rosa till flickor blått till pojkar, gulligt och tufft). Många av dagens föräldrar är medvetna om detta och många skulle säkert uppskatta en bra och lättillgänglig serietidning om en sådan fanns.

Ovanstående är kanske ett önsketänkande men jag tror att det skulle fungera. Lite beklämmande är det dock att de som försökt, förläggaren Mikke Schirén berättar om sina erfarenheter i Expressens artikel, verkar stånga sig blodiga mot tröga utgivare. Visst minskar nästan alla serietidningars upplagor men både Bamse och Kalle Anka har ett antal år på nacken, de nya titlar som ser dagens ljus är ofta baserade på kortsiktig ekonomisk vinning, att mjölka det sista ur någon populär företeelse. Kvalitet kan visst fungera, det har fungerat när det gäller t.ex. fotboll (Offside) så varför inte när det gäller mindre barn. Vem vågar?

En satsning på serier i bokform borde däremot inte vara någon omöjlighet, det finns i dagsläget ingen svensk serie som vänder sig till barn eller yngre tonåringar för den delen som ges ut i bokform vad jag vet. Med tanke på vilken megasuccé Martin Widmarks olika mysterieböcker gjort borde det gå att locka något förlag att satsa lite offensivt. Ett samarbete mellan en skicklig författare och en skicklig tecknare hade varit det ultimata. Här finns det definitivt mycket att lära av mangan som gjort succé i Sverige de senaste åren. Varför skulle inte en svensk serie kunna göra motsvarande succé? Lyckas en så kommer efterföljarna av bara farten.

Det kan iaf inte bli sämre :)

Creatures av Rick Remender & Peter Bergting

Image Comics släpper flera serier baserade på målningar av Frank Frazetta just nu. Jag hade ingen koll på vem Frank Frazetta var när jag köpte Creatures men efter lite googlande visade det sig att jag sett hans målningar lite överallt och att han är en av de mest inflytelserika fantasymålarna förra århundradet. Han har t.ex. gjort omslaget till Ralph Bakshis film Fire and Ice (1983), flera Conan album och jag är ganska säker att han gjort de läckra omslagen till den
kortlivade serietidningen Vampyr som gavs ut på 70-talet.

Creatures som är ett så kallat one-shot med tre olika omslag. Ett av Frank Frazetta, ett av Peter Bergting och ett Nat Jones. Tyvärr hade de det av Nat Jones när jag köpte tidningen på Staffars. Creatures handlar om den amerikanske presidenten Theodore Roosevelt, inte att förväxla med Franklin D Roosevelt, innan han blev president. Han jagade då demoner och att annat slödder tillsammans med sin pluton av Dark Riders. I Creatures jagar han en mayagud som vill (givetvis) ställa till ett helvete på jorden.

Bergtings teckningar är som vanligt bra och det hela påminner till stilen starkt om Mike Mignolas Hellboy. Storyn av Remender är ingen höjdare och dialogen är riktigt klyschig. En rolig detalj är att hjälten Roosevelt att lite halvgammal och ser ut som en tråkig gubbe förutom då han har sin maskin på ryggen som kan ta kål på det mesta. I början av tidningen gör han slut på mayaguden men sidan kommer en kul twist med bl.a. marsianer inblandat. Även sista sidan innehåller en twist med en av historiens vidrigaste människor inblandad. Dessa räddar dock inte tidningen i sin helhet men slutresultatet är ändå en hygglig fantasy/sci-fi historia som dock inte nådde upp till mina förväntningar.

Mörkrets hjärta

Nej det handlar inte om Joseph Conrads klassiker om ondska och galenskap i Belgiska Kongo utan om det längsta Fantomenäventyret någonsin. Joan Boix och Claes Reimerthis Fantomenäventyr spänner över 350 sidor. Hade helst sett det i en fet inbunden bok men det här får duga.

Som ni ser i högra hörnet så är den senaste Fantomenkrönikan nr 87 i ordningen. Trots att jag har de flesta nummer av Fantomen sedan 1978 är det min första krönika. Eftersom jag har i princip alla nummer jag vill ha från 1973 och framåt så har jag aldrig sett något behov av att köpa krönikan som initialt samlade förfädernas äventyr till att därefter samla allt möjligt. Men nu när turen har kommit till Mörkrets hjärta var det läge att skaffa ett ex. Mörkrets hjärta publicerades först i Fantomen 1994-1996 med sju sidor per nummer. Under den tiden prenumererade jag inte på Fantomen eftersom jag tröttnat (tyckte det var lite mesigt, känsligt i tonåren) och har därför köpt på mig numren efter hand och därmed inte läst Mörkrets hjärta som den långa följetång den var tänkt som. När nu hela sviten ges ut och dessutom i svartvitt (som jag tycker att Fantomen ska ges ut i) är krönikan ett måste. Hasse Lindahls omslag är fantastiskt och hade prytt vilken vägg om helst. Hasse Lindahl visar återigen att han är Sveriges skickligaste tecknare.

På tal om Mörkrets hjärta så kan jag förutom Joseph Conrads bok rekommendera Adam Hochschilds skrämmande Kung Leopolds vålnad om den vidriga koloniseringen av Kongo.

Tidernas snyggaste Fantis-omslag: Stora Jubileumsboken från 1975

Det snyggaste omslaget på en Fantomen är inte från en av tidningarna utan det är Jaime Vallvés fantastiska omslag till Stora Jubileumsboken från 1975. Färgsättningen är riktigt snygg, den röda färgen är helt underbar. Jaime Vallvé var enligt mig i sitt livs absoluta toppform vid tiden för det här omslagets tillkomst. Hans Fantomen var oerhört snyggt och framförallt väldigt kraftfullt tecknad. Dynamisk är ordet som fastnar på tungan. Kvinnan har precis den fantastiska fantasikropp som är så vanlig i Fantomen. Kedjorna kring Fantomens handleder, Fantomens och kvinnans spända på gränsen till skräckslagna ansiktsuttryck och Singhpiratens överdimensionerade sabel gör att omslaget oerhört livfullt och dramatiskt jämfört med de flesta andra Fantis-omslag. Innan jag köpte mitt kackiga häftade ex med lösa och gulnade sidor framkallade albumet ett habegär som jag inte haft efter något annat album. Att sedan albumet innehåller det första underbara Ray Moore-tecknade äventyret Singh-Piraterna är bara en fet bonus.

Min barndoms seriebutiker 1

Ju äldre jag blir desto mer nostalgisk blir jag när jag tänker tillbaka på barndomen. När jag var i de tidiga tonåren fanns det fortfarande seriebutiker i de flesta svenska städer, iaf som hade begagnade serier. Jag minns att det i Hässleholm, i det s.k. Stjärnhuset på Bokeberg fanns en liten affär med begagnade serier som drevs av en pensionerad man (givetvis). Jag minns inte namnet på butiken eller mannen som drev den och inte så mycket av utbudet, jag var i stort sett bara ute efter Fantomen på den tiden. Men det fanns iaf begagnade tidningar prydligt uppradade i hyllor, sorterade efter namn och år. Jag minns att jag var där både med min farfar och min farsa, hur många gånger minns jag inte. Det jag minns är att mannen som drev den var väldigt trevlig och jag har ett svagt minne av att han innan den butiken hade haft en inne i stan (Bokeberg är iofs nära centrum, Hässleholm är inte så stort) men det var innan jag blev intresserad av serier. Nu drev han den här som ett tidsfördriv men kom att stänga den och jag har för mig att jag var där när han sålde ut. 2 kr kostade Fantomen-tidningarna och det enda nummer jag vet att jag köpt där är Kejsarskatten av Ulf Granberg och Jaime Vallvé, nr 12/1981. Min farfar lever inte längre så han kan inte hjälpa mig med minnena, jag får ta och kolla med farsan om han minns bättre än jag. Det är lustigt hur selektivt minnet är, varför kommer jag ihåg just ett nummer som jag köpte där, det var inte ett nummer jag letat speciellt efter vad jag minns. Jag minns att jag var dit på kvällen eller den sena eftermiddagen och det var mörkt ute, lite ruggigt men vad gör det när man får leta efter Fantomen-tidningar. Numera är det en frisersalong där, kulturskymning råder. Men minnena finns kvar om än lätt beslöjade av tidens tand.

RASL nr 1 och 2 av Jeff Smith

Jag köpte RASL nr 1 och 2 mest för att jag älskar Jeff Smiths Bone som är en underbar allåldersserie som alla ska läsa, observera ska inte bör. Jag hade inte kollat upp vad den handlade om utan bara läst att den riktade sig till vuxna läsare. Hur många nummer som är planerade vet jag inte men nr 3 utkommer i september.

Serien handlar om inbrottstjuven RASL med specialitet att stjäla tavlor som med hjälp av en maskin han byggt kan resa mellan parallella världar. Men några som vill hindra honom från detta är honom på spåren (snyggingen på omslaget till del två försöker döda honom) och i andra delen hinner hans eskapader ikapp inte bara honom själv.

Jeff Smith är en skicklig teckare och stilmässigt skiljer sig inte RASL från Bone vilket är trevligt. I första numret kastat man rakt in utan att få några karaktärsbeskrivningar eller förklaringar till vad som händer utan de kommer lite efterhand och i andra albumet är det lite klarare. RASL är ingen sympatisk person och definitivt ingen hjälte utan en rastlös person som söker sin plats. De två första numrena sög inte in mig i berättelsen men Jeff Smith har lagt en intressant grund och det ska bli spännande att se vad som händer framöver. Jag kommer definitivt att införskaffa kommande nummer.

Hjälp nr 5/2008

Igår damp Hjälp nr 5/2008 ner i brevlådan. Det enda numret jag har läst tidigare var Hjälp nr 4 som jag till stora delar tyckte innehöll bra serier. Omslaget till nr 5 ska föreställa redaktören Mikael Sol flyende från en dinosaurie. Förutom att det inte är snyggt att titta på som Jan Lööfs till nr 3 eller Loka Kanarps till nr 4 är det dessutom plottrigt med en massa rubriker och annat som stör.

Nåja, sedan blir det bättre till en början, Hans Lindströms enruting om en nyrekryterad självmordsbombare är bra och kan tolkas på flera sätt. Den andra serien är Mellan två jobb av Benjamin Stengård och Carl Hedsved och är riktigt rolig om en socialt inkompetent person som söker jobb. Därefter följer en halvlyckad serie om en mobbad kille och en småkul Arne Anka innan nästa höjdpunkt, Krogragga av Nanna Johansson. I serien vänder Nanna Johansson på de förväntade könsrollerna och låter tjejen i serien sköta raggandet och leverera de lika roliga som sanslöst dåliga raggningsreplikerna som t.ex. "Det är fest i min fitta ikväll och du är bjuden" och "Regelbundna samlag förebygger hjärtinfarkter".

Sen går det rejält utför med en intervju med killarna bakom den värdelösa Stockholmsnatt som går i Svenskan på helgen och därefter två sidor med serien. Därefter en specialare av Mikael Sol för att promota hans debut Till alla som jag legat med, en ointressant historia som påminner mycket om Simon Gärdefors resebok Simons 120 dagar. Om innehållet i det kommande albumet är likadant är det nog inget att ha. Därefter kommer tyvärr hela sju riktigt tråkiga sidor av Lena Ackebo som lyckas irritera mig eftersom de kunde använts till något bättre.

Just när jag börjat misströsta så vänder det. Jan Bieleckis Låt mig va lessen är en liten präla om alla irriterande floskler som människor använder för att pigga upp den som är ledsen. Johannes Torstenssons serie om Aggro och hans kväll på krogen är riktigt kul med flera dräpande icke-pk kommentarer. Den läser jag gärna mer av liksom Emma Rendells skruvade Jenny Hill om en alien-bäse som vill förgöra mänskligheten. Söndagsbarn som kommer därefter är en dålig serie som egentligen bara kan roa Hjälp-redaktionen och som kanske kan publiceras internt i fortsättningen och ge plats för något annat. Rebecka Lindbergs Mina månskenspromenader är en vacker liten historia om att komma över en hemsk händelse.

Därefter följer serier av Johan Wanloo, Anneli Furmark , Oskar Forsgren och Emma Adbåge och ingen av dem väcker mitt intresse. Marcus Ivarssons flotten är en fröjd rent grafiskt. Nr 5 avslutas med en historia om en övervintrad hårdrockare av Daniel Ahlgren och ännu en sida Mellan två jobb och därmed lägger jag ifrån mig tidningen lite nöjdare eftersom båda är bra. Till nästa nummer hoppas jag dock på fler bra serier och ett snyggare omslag.