Sommarshopping

Sommaren kan ju verka som en ypperlig tid att läsa serier eftersom man oftast har några veckors semester. Jag har därför shoppat en del i juni. Hellboy volume 2 köpte jag trots att jag inte läst volume 1 än, men jag litar på rekommendationen jag fått. Det tredje testamentet var en höjdare som framgår av inlägget nedan. Yoshihiro Tatsumis epos A Drifting Life har hyllats både här och där och jag kunde inte motstå en tegelsten till ett närmast löjligt billigt pris (182 SEK på Book Depository för 800 sidor). Wimbledon Green har jag varit sugen på sedan Simon säger skrev om Seth. Trots kritiken mot Seths It´s a Good Life If You Don´t Weaken så vill jag ha den också enbart pga den underbara titeln. Monster om massmördaren Johan och Dr Tenmas jakt på honom är bra och nu är jag framme vid volym åtta och nio av 18. Förhoppningsvis ska jag hinna läsa alla titlar under sommaren och då kommer recensioner här. Jag gillar dock att hänga på stranden (enbart för att bada, inte sola) och dit tar jag inte med mina serier för de vill jag ha i fint skick. Dessutom så orkar inte heller jag läsa serier när det är för varmt. En viss tvåårings förkärlek för att leka med vatten gör att serieläsning på dagtid är helt utesluten. Men om det blir ljumma sommarkvällar framöver så ska jag sätta mig i en brassestol och njuta av en god serie och en god öl. Då är livet fint som snus.

Hittade det här via bloggen ComicsAlliance som jag nyss stött på. Följ länken till Atom och se några av barndomens (givetvis beroende på ålder) figurer på film a la Transformers. Rätt kul.

Lucky Luke: Kusinerna av Morris

Då var det dags för första recensionen av nostalgiläsningen. Jag har tidigare i bloggen skrivit att jag aldrig gillar Vilda Västern så mycket. Men jag undrar om det verkligen stämmer. Lucky Luke, Silverpilen, High Chaparall, Bröderna Macahan, Sheriffen, Förföljaren osv, det finns helt enkelt väldigt mycket både inom serier, tv å film som jag gillat. Så jag ska nog hålla tyst om att jag inte gillar Västern eftersom det uppenbarligen är en lögn.

Kusinerna Dalton tecknade Morris 1951-52 enligt Seriewikin. Det är en Lucky Luke med en något mindre näsa än vad jag är van vid. Kusinerna Dalton är mera bad guys än efterföljarna Bröderna Dalton men likheterna finns inte bara vad gäller utseendet. Albumet handlar om Lucky Luke som jagar kusinerna som sprider skräck i Västern.

Jag kan bara konstatera att återseendet av Lucky Luke var betydligt behagligare än återseendet av Spirou i Fantomen. Jag gillade Spirou bättre som ung har jag för mig men efter läsningen idag så börjar jag tveka om det verkligen var så. Där Spirou känns seg och olidligt fransk är Lucky Luke fortfarande fräsch och kul. Kusinerna Dalton är kul, karaktärerna är skönt tecknade av Morris och hela albumet är fullt av sköna infall. Det kanske kan vara på sin plats att införskaffa några av de inbundna nostalgivolymerna trots att jag inte är så förtjust i nostalgiutgivningen, men av en serie som Lucky Luke kan det vara på sin plats. Antagligen gillade jag Lucky Luke bättre som ung, varför har jag bara ett Spirou-album och betydligt fler Lucky Luke. Minnet är ingen trogen vän.

Tintin & Lucky Luke i jul

På visit hos paranteserna över jul så är serieutbudet ett annat än jag har hemma. Här finns det jag läste när jag var yngre, innan jag under 2005 började läsa serier på nytt i o m införskaffandet av Sin City: That yellow bastard och The League of Extraordinary Gentlemen vol 1. Serieläsandet verkligen sköt fart i början av 2006 med Resande med vinden och Adeles extraordinära äventyr och sedan har det bara fortsatt.

Ett antal hundra Fantomen i källaren och ett okänt antal Tarzan, Bamse, Kalle Anka och diverse annat på vinden. Nästan bara serietidningar, det var det som gällde då. Enda undantaget är 10-15 Tintin-album och 5-10 Lucky Luke album plus något enstaka av Valhalla, Attilla, Fem på äventyr och James Bond filmalbum. Jag tänkte läsa Krabban med guldklorna och Faraos Cigarrer av Hergé och Kusinerna av Morris och Banditernas drottning: Calamity Jane av Goscinny & Morris. Hur står sig de gamla klassikerna idag, gillar jag de fortfarande? Jag har inte läst Lucky Luke de senaste 15 åren iaf och Tintin har jag nog inte läst de senaste tio åren.

Speciellt Tintin har fått utstå en hel del spott och spe på olika forum det senaste halvåret. Det har blivit lite "inne" att slå ner på Tintin samtidigt som en förening med över 400 medlemmar, Generation Tintin, bildats 2006. Tintin var en personlig favorit men är han det fortfarande? Svaret kommer under julhelgen.

Seriebutiker jag gillar

I den mellanstora stad jag bor i finns det ingen seriebutik så jag har inget naturligt häng när det gäller seriebutiker. Jag har dock några favoriter jag vill tipsa om.

• Serieboden i Gamla Stan: en nostalgifavorit där jag inhandlade en hel del Fantomen i min barndom under semestern i kungliga huvudstaden. Trångt och mysigt. Bra priser. Butiken består av två rum, i det inre kan den som vill stå och lukta på gamla serietidningar i lugn och ro om man har den böjelsen. Jag har den böjelsen men jag föredrar att göra det i hemmets lugna vrå, helst om jag läser en Fantomen från sent 70-tal, då tar jag mig en sniff ibland. Jag föredrar lite gammalt framför nytt.
  
• Seriegrossisten vid Odenplan: upptäckte jag först sedan jag börjat läsa serier i vuxen ålder. Här har jag fyllt på med flera riktigt bra Epix-album i deras för något år sedan så välfyllda reabackar. Här hittade jag också Francois Bourgeons Sirenens sång som jag vid tillfället letar efter i över ett år. När jag lyfte blicken mot hyllorna övanför begagnat utbudet slog hjärtat lite snabbare och jag spanade så att ingen annan var ute efter den innan jag bad en av de som jobbade där att ta ner den och med febrig blick betraktade det vackra omslaget.
• Modern Graphics i Kreuzberg: i stadsdelen Kreuzberg i Berlin ligger min tyska favoritbutik som har ett bra utbud av nya tyska serier. Jag kan även rekommendera deras webshop för den som vill ha ett bredare tyskt utbud än vad AdLibris erbjuder. Bredvid butiken finns dessutom Berlins bästa kebabställe där de faktiskt inte serverar döner utan wokat kött som serveras i en pannkaka bakad i pizzaugn. Det är nog världens godaste kebab.

I min barndom fanns det butiker både i den stad jag växte upp i och i grannstaden. Men det var då det.

Min barndoms seriebutiker 2

Jag har redan hängett mig åt nostalgin med nedlagda seriebutiker med en liten butik i Hässleholm. Den seriebutik där jag gjorde de flesta inköp i min barndom och under de tidiga tonåren var dock utan tvekan Seriemagasinet i Kristianstad. Till en början (iaf vad jag minns) låg den i en stor källarlokal i centrum och var höjdpunkten vid besöken i Kristianstad. När man gick ner för trappan möttes man av stora fina Tintinaffischer till då ouppnåeliga priser. Lokalen var sedan uppdelad i ungefär hälften serier och hälften skivor. Jag kommer inte ihåg om de sålde nya serier eller inte. Mina första inköp där måste ha varit Bamse från senare halvan av 70-talet och början av 80-talet. Fantastiskt bra serier vill jag minnas att det var i Bamse då. Sedan blev det västernserien Silverpilen och Tarzan. Mina favoritnummer av Tarzan är ett par nummer från 1976 om första världskriget där tyskarna bränner ner Tarzans plantage och Tarzan ger sig ut för att hämnas. Jag köpte aldrig alla nummer men planerar att ta tag i det någon gång och få Tarzans hämnd komplett. Även en hel del Helgonet slank ner liksom James Bond. Förutom Bamse som jag ville ha så komplett som min vecko/månadspeng tillät så var det först när jag började samla på Fantomen som jag blev riktigt besatt. Jag kommer inte ihåg prisnivån där men den var rätt bra. Det var på Seriemagasinet jag köpte några av mina absoluta favvonummer som Striden på Malta (1986), Livets eld (1985) och Orientexpressen (1980) liksom det bästa äventyret någonsin, Eden från 1988. Någon gång under 1993 tröttnade jag på Fantomen och började inte prenumerera förrän 1996 igen. Givetvis besökte jag då Seriemagasinet som då flyttat till en mindre lokal i centrum. Det är dock den vaga minnena av den stora källarlokalen som framkallar mest nostalgikänslor. Jag har för mig att den lades ner strax därefter. Det bar sig helt enkelt inte längre.

Min barndoms seriebutiker 1

Ju äldre jag blir desto mer nostalgisk blir jag när jag tänker tillbaka på barndomen. När jag var i de tidiga tonåren fanns det fortfarande seriebutiker i de flesta svenska städer, iaf som hade begagnade serier. Jag minns att det i Hässleholm, i det s.k. Stjärnhuset på Bokeberg fanns en liten affär med begagnade serier som drevs av en pensionerad man (givetvis). Jag minns inte namnet på butiken eller mannen som drev den och inte så mycket av utbudet, jag var i stort sett bara ute efter Fantomen på den tiden. Men det fanns iaf begagnade tidningar prydligt uppradade i hyllor, sorterade efter namn och år. Jag minns att jag var där både med min farfar och min farsa, hur många gånger minns jag inte. Det jag minns är att mannen som drev den var väldigt trevlig och jag har ett svagt minne av att han innan den butiken hade haft en inne i stan (Bokeberg är iofs nära centrum, Hässleholm är inte så stort) men det var innan jag blev intresserad av serier. Nu drev han den här som ett tidsfördriv men kom att stänga den och jag har för mig att jag var där när han sålde ut. 2 kr kostade Fantomen-tidningarna och det enda nummer jag vet att jag köpt där är Kejsarskatten av Ulf Granberg och Jaime Vallvé, nr 12/1981. Min farfar lever inte längre så han kan inte hjälpa mig med minnena, jag får ta och kolla med farsan om han minns bättre än jag. Det är lustigt hur selektivt minnet är, varför kommer jag ihåg just ett nummer som jag köpte där, det var inte ett nummer jag letat speciellt efter vad jag minns. Jag minns att jag var dit på kvällen eller den sena eftermiddagen och det var mörkt ute, lite ruggigt men vad gör det när man får leta efter Fantomen-tidningar. Numera är det en frisersalong där, kulturskymning råder. Men minnena finns kvar om än lätt beslöjade av tidens tand.