Bild & Bubbla nr 179

Jag hade inga högre förväntningar på nya numret av Bubblan av den enkla anledningen att flera av texterna handlade om serier jag inte är så intresserad av. Fredrik Strömbergs text om serieinslaget i det amerikanska presidentvalet är en intressant genomgång av hur framförallt Obama blivit avbildad och hur olika serieskapare tagit ställning. Än intressantare är samme Strömbergs intervju med Gunnar Krantz där det för en oinvigd som eder bloggare blir lite klarare vad Kulturrådets bedömningar grundar sig på samt det mörka moln som tornar upp sig i form av den nya kulturutredningen. Paul Gravetts genomgång av realistiska serier som getts ut på sistone är alltför splittrad för att det ska bli intressant, Gravett som oftast är bra försöker få med alltför mycket i artiklen och det saknas helt djup. Att Ted Rall förväxlats med Emmanuel Guibert får nog Bubblan-redaktionen ta på sig. Skämmes.

Den första längre texten om mangastudion Yokaj är betydligt intressantare än jag förväntat mig, mycket tack vare att Strömberg låter personerna bakom Yokaj prata relativt fritt vilket leder till en bra och öppenhjärtig intervju. Eftersom intervjun uppenbarligen gjordes vid förra årets bokmässa hade det varit på sin plats med en uppdatering av läget för studion och kring försäljningen av Kick off! när det nu gått så lång tid innan publicering. Det här problemet har förekommit under hela tiden jag läst Bubblan (sen 2006) pga förseningarna. Jag hoppas att detta är ett övergående problem. Bubblan behöver inte alltid vara tokaktuell men ett år sedan intervju är lite väl mkt. Serien om arbetet i studion är trevligt tecknad och skönt självironisk.

Göran Sembs genomgång av superhjältefilmer börjar lite knackigt men tar sig på slutet. Jag gillar framförallt att han gång på gång bankar in budskapet att seriekonsten är ett bättre sätt att förmedla något än filmkonsten eftersom man i en helt annan utsträckning kan tillgodogöra sig verket i sin egen takt. Huvudet på spiken. The 99 är en intressant företeelse och Calle Hedréns intervju med skaparen av serien är intressant, det är sällan man läser om serier utanför Europa, USA eller Japan även om serien är tokamerikansk i sin teckningsstil. Om Kick off! intervjun var lite daterad så är det suverän tajming att det finns en rapport från Angouleme snyggt tecknad av högaktuella Joanna Hellgren.

Intervjun med Johan Wanloo som beskriver hur han skapar sina serier och om alla de idéer som ploppar upp är underhållande. När jag såg att det var just Wanloo som stod för det här numrets skissektion tänkte jag hur intressant kan det bli och förberedde en sågning av skissdelen som inslag i Bubblan. Nu blev den instället en av de bättre tack vare att Wanloo har så sjukt mycket knäppa och roliga idéer (ingen nyhet men ändå). Jag tycker nog ändå att skissektionen tar upp väl mycket plats och tycker inte att den måste vara med i varje nummer. Numrets höjdpunkt är givetvis Cyril Hellmanns intervju med legenden Rolf Classon om hans dryga 30 år i Seriesveriges tjänst. Intressant både vad gäller dåtid och framtid. Att Classon var så avigt inställd till Rocky först kände jag inte till men det var ju rätt kul.

Jimmy Wallins och Germund von Woverns serieintervju med Bud Grace är kul och överraskar även den positivt och Wallins teckningar är som vanligt riktigt bra. Recensionsdelen är bra, nu är det recensioner och inte kåserier. Jag blir dock lite sur när jag läser Nicolas Krizans recension av Aldrig godnatt efter jag själv skulle vilja skriva lika bra recensioner. Mikael Sol är kanske snällare än någonsin i fanzinerecensionerna och verkar nu har fullbordat en vandring som gått från dryg besserwisser till vänlig folkskolefröken vad gäller recensionerna. Vad händer framöver?

Allt som allt (jag kommer inte på något bättre uttryck) ett nummer som var klart bättre än vad jag trodde. Jag hoppas verkligen att den förseningen var en engångsföreteelse så inte redaktionen faller tillbaka i gamla synder nu när det gått så bra. Nästa nummer ser jag framemot så då kanske jag blir lite besviken och får gnälla lite, det är mer mitt naturliga tillstånd. Inte ens om jag försöker skulle jag dock kunna gnälla på Niklas Askers togksnygga omslag. Avslutningsvis vill jag bara be om ursäkt för att ordet intressant förekommer oftare än bajslåtar på Radio Rix.

Bild & Bubbla nr 178

I inlägget nedan skrev jag att den senaste Bubblan verkade vara den bästa sedan formbytet. Jag är inte lika övertygad nu men det kan bero på att jag är lite sur och desto mer självömkande pga att jag drabbats av en lindrigare magsjuka. Iaf är Marjane Satrapi i fokus för numret och det är ju i sig ett stort plus. Fredrik Strömbergs ledare är precis på pricken vad det gäller Persepolis genomslagskraft, kollegor och kompisar som fått låna serien har alla tyckt den har varit kanon vilket jag skrivit om tidigare. Jämförelsen med Maus betydelse är fullt relevant. Jag tänkte annars börja med det sämsta med numret och det är de tre Tintin-artiklarna. Vid en omläsning till jul så insåg jag att Tintin håller måttet men jag tycker att man kunde spridit Tintin-artiklarna under hela jubileumsåret, det blir lite för mycket. Björn Wahlbers genomgång av vem Tintin är har sina poänger men blir alltför mycket av ett idolporträtt. Då är samme mans genomgång av Tintin-pastischer intressantare men även här blir det väl mycket idolskrift. Borde passa bättre i Generation Tintins årsbok. Det allra sämsta är dock andra delen i Wallins & Harrisons Tintin-resa. Wallins teckningar är givetvis bra men i övrigt stentrist. Vad Harrisons självförhärligande text därefter överhuvudtaget gör i Bubblan förstår jag inte. En plåga att läsa.

Såja då ska jag sluta sulka även om jag är bra på det. Stömbergs intervju med Demervall är kort men trots det intressant. Jag gillar även Gunnar Krantz genomgång av Lauziers betydelse för honom och David Haglunds genomgång av Bubblans historia som är intressant för en som jag som inte prenumererat så länge. Jonas Otterbecks genomgång av hur Persepolis skildrat framförallt livet i Iran är även den intressant och ger de som inte har mer koll på Iran än den ytliga nyhetsrapporteringen en bättre insikt i detta komplexa land. Arbetet med att överföra Persepolis till film ger en insikt i funderingarna kring det men inte så mkt mer. Strömbergs intervju med Jeffrey Brown är bra och jag gillar Browns sköna inställning till mediet. Intervjun gjorde iaf mig betydligt mer intresserad av serieskaparen Brown än jag varit tidigare. Jämförelsen mellan August Strindbergs Tjänstekvinnans son och Mats Jonssons Pojken i skogen som bägge är självbiografiska skildringar och skillnaderna i hur de väljer att framställa sig själva kunde blivit hur pretto som helst men den håller sig på rätt sida och blir dessutom inte alltför akademisk. Bra läsning helt enkelt. Serieoriginalen var intressant att se och visst hade det varit finfint att ha några hemma på väggen. Sektionen med original är betydligt intressantare än de senaste numrens skissektioner. Lars Krantz seriekrönika förstår jag inte och Malin Svedjeholms tema har jag läst alltför många gånger tidigare. Både recensionsdelen och fanzindelen är bättre än tidigare, recensionerna är mer recensioner är kåserier över upphovspersonen. Allt som allt skulle jag nog kalla det här numret det bästa sedan Bubblan bytte utseende. Keep it up!

Bild & Bubbla 177

Det har varit en körig vecka, först till Sthlm för ett möte, sedan planeringsdagar med lite öl på kvällen och därav dålig sömn, sedan till Göteborg för ett möte. Det sliter och minskar möjligheterna och orken att blogga. Men nu är jag tillbaka och det är dags att recensera senaste numret av Bild & Bubbla vilket jag lämpligt nog hann läsa under den sega hemresan från Göteborg som avslutades med att jag glömde sambons present på tåget. BB 177 domineras iaf av Nina Hemmingsson vasa serier man stöter på lite överallt nuförtiden. Numret inleds med Urhunden-utdelningen som ägde rum i september 08 för serier som getts ut 07. Lite väl sent vad gäller båda delarna alltså. Men för de som inte läst Ola Hammarlunds ambitiösa sammanställning av utgivningen 2007 på nätet så finns den här. Kortisen om reklam i serier är ointressant och sparkar mest in öppna dörrar. Den oftast eminente Paul Gravetts text om Världsserier känns helt meningslös, för den som vill veta mer om serier i olika länder så finns böcker om det, här blir det bara kort och konstigt. Som fd filatelist (20 år sedan) uppskattar jag artikeln Seriefigurer på frimärken.

Fredrik Strömbergs intervju med Nina Hemmingsson är intressant tack vare Hemmingssons öppenhjärtiga svar om sitt ostrukturerade skapande. Vi slipper tack och lov en teckning av intervjuaren. Som vanligt tar dessutom Strömberg för stor plats under intervjun vilket är irriterande. Då har han lyckats bättre med intervjun från Kodansha som ger en intressant inblick i arbetet på världens största serieförlag. Serieintervjun med Stan Sakai är kul och återigen är det Jimmy Wallins teckningar som är höjdpunkten. Jag har inte läst Usagi Yojimbo men ska spana in den efter detta. Även Morten Harpers text om serieromaner är intressant även om den handlar om den norska marknaden. Jag blir lite irriterad när jag tänker på Egmont Sveriges bristande intresse för vuxenserier och deras nedlagda satsning. Skissektionen innehåller skisser och annat av Nina Hemmingsson och är inte kul alls. Visst är Hemmingsson rolig men alla hennes figurer ser ju likadana ut och över 20 sidor är på tok för mycket.

Love Hurts om Kim W Anderssons kommande serie är bra och Jimmy Wallin låter helt riktigt Kim ta plats och berätta om sin serie. Serien är f.ö. ett givet köp efter detta, en så vältecknad svensk serie hör inte till vanligheterna. Lina Neidestams seriekrönika är skönt självironisk och kul. Recensionerna tycker jag som vanligt lider av att det skrivs för mycket om vad serierna handlar om och sidospår än hur bra eller dåliga de är. Mikael Sol gör ett bra jobb vad gäller fanzinerecensionerna, han ger både feedback till fanzineskaparna men skriver även på ett sätt så att det är kul att läsa. Summasummarum ett bra nummer men inte det bästa sedan Bubblan bytte utseende. Ett byte som definitivt inneburit ett lyft, så hatten av för redaktionen vad gäller detta.

Bild & Bubbla nr 176

Bubblan var typ tre veckor sen men jag antar att det faktiskt var ett olycksfall i arbetet. Jag tror att redaktionen kommer att hålla tiden hyfsat framöver. Och det är ju nice. Nr 176 innehåller en bra blandning både av reportage och skribenter och spänner över flera olika typer av serier.
Generation Tintin och Webbserier är två korta presentationer av två fenomen. Att GT lyckats få över 400 medlemmar på så kort tid och dessutom gett ut en årsbok är imponerande, Strömbergs notis är en helt okej genomgång av föreningen. Webbserie-genomgången är även helt okej och flera av dem kände jag inte till och ska definitivt kolla in framöver. Artikeln om tidningen Spirous jubileumsnummer är helt igenom meninglös, det är en översättning av engelsk artikel av Paul Gravett som jag tipsar om i inlägget nedan :) men är trots det meningslös eftersom den i stort sett bara går igenom artiklarna i tidningen. Kunde man inte istället bett någon svensk som kan sin Spirou skriva en kortis om att pickolon fyller 70 år? Jamil Manis vykort från komiks.dk är helt ok och gör en sugen på att titta förbi 2010.

Fredrik Strömbergs intervju med Makoto Yakimura som tecknar en vikingamanga är intressasnt framförallt eftersom serien är intressant, Strömberg lyckas dessutom hålla fokus på sin intervjuperson, det är först i slutet som han hemfaller åt sin ovana att själv ta plats i intervjuerna genom en helsida med en bild på honom och Yakimura med Strömberg som viking. Intressant att läsa om Vinland Saga som jag gärna sett på iaf engelska. En fan-översättning finns på One Manga. I Tintins fotspår av Dick Harrison och Jimmy Wallin är läsvärd pga Wallins skickliga teckningar. Wallin är Seriesveriges verklige kameleont :) Harrisons genomgång av sina resor i Tintins spår är mest töntig och självgod. Varför denna sågning av Harrison då? Jo, jag har hört hur det går till på historiska institutionen i Lund och den kamp som pågår där mellan Harrisons forskarfalang och en annan. Jag har en kompis som fick sina chanser förstörda enbart för att det han ville forska om passade in i vad Harrison ville ha så hans hejduk gav honom ett dåligt betyg men erkände sedan att uppsatsen egentligen var väldigt bra. Mysigt va!

Intervjun med Malin Biller är bra och hon är brutalt ärlig vilket är det som gör intervjun så bra. Intervjuaren Wallin behöver bara luta sig tillbaka och anteckna. Intervjun handlar inte så mkt om Billers humoristiska sida utan om hennes självbiografiska album Någon vrålar i skogen som ska släppas på Komika under 2009. Intervjun illustreras dock av lite roligheter. Hennes Du vet att du vill som kom ut i september är ett givet köp. Efter intervjun följer två sidor med utdrag ur hennes kommande album. Därefter följer fortsättningen på Claes Reimerthis genomgång av Stålmannens historia som jag tycker är bra även om jag inte är ett Stålis-fan.

Skissektionen är lite lång, efter Knut Larsson går det dessutom bara utför. Krister Petersson är inte så intressant men å andra sidan finns det ju många som gillar hans serier och Bubblan satsar ju på bredden vilket jag tycker är helt rätt. Intervjun med Simon Gärdenfors är bra men lite daterad, det är vid sådana här tillfällen som det märks att Bubblan har haft en svajig utgivning ett tag. Den skulle ju givetvis varit med i numret som kom i våras eller iaf det i augusti. Intervjun med Thomas Thorhage är okej men kanske inte så intressant för svenska läsare. Det hade kanske funnits bättre artiklar från Strip! att slänga in. Åsa Grennvalls seriekrönika är kul och sätter fingret på något typiskt i Jante-Sverige och bland de som tycker att Idol är bra tv och att hukky är en intressant sport.

Recensionsdelen med recensioner av Jan Lööfs serier, Olaf G och Knasen-samlingen är bättre än de i tidigare nummer. Vad gäller Olaf G kan jag bara instämma, det är en fantastisk serie. Även Mikael Sol har snäppat upp sig och hans recensioner i Fanzin (Avigserie) spalten är bra och man blir sugen på att införskaffa lite tjocka fanzines på SPX09 till våren.

Allt som allt ett bra nummer med en mycket bra bredd. Fortsätt så, tack.

Bild & Bubbla nummer 175

Ibland blir man överraskad som t.ex. när Bubblan dyker upp i tid. Jag skrev tidigare att det inte skulle bli någon recension men det blev det. Men visst är den nästan lika sen som Bubblan men läser man långsamt så gör man. Nr 175 pryds av ett omslag med två håriga män som hånglar, kanske inte det snyggaste omslaget hittills men de ser iaf kåta ut. Först ut i numret är en menlös ledare sedan följer ett lite halvpretto reportage från Frankrike, en för mig okänd satirtecknare och sedan lite om svensk export som inte kommer något nytt egentligen. Därefter följer en snyggt tecknad men lite ointressant serie av Åsa Ekström om en stressad dag på Japans största amatörseriemarknad. Fredrik Strömbergs intervju med personerna bakom Drift och Kolik förlag överraskar positivit. Strömberg som jag ofta tycker tar för stor plats i intervjuerna låter här de inblandade lägga ut texten om tankarna bakom utgivningen och arbetet med albumet. Jag tyckte inte att Drift var så bra men det kan säkert komma intressanta saker framöver från förlaget. Jag kommer inte ihåg vad jag tyckte om Stolle Bengtsson mer än att den var jävligt utflippad. Serien som följer är liksom Drift snyggt tecknad och den lyckas med det som är förlagets målsättning: visa sex som något positivt.

Genomgången av Junji Itos skräckserier av den danske serieskaparen Allan Haverholm väcker suget att läsa några av Itos serier. Något som inte väcke läslusten är den nedkortade D-uppsatsen Bamse och naturen- en ekokritisk studie. Bara för att något akademiskt har serieanknytning måste det inte publiceras i Bubblan. Den var så tråkig att jag inte ens orkade slutföra läsningen och mina tankar går till de som fick läsa hela D-uppsatsen. Fredrik Strömbergs tankar kring den japanska sexinstruktionsserien Manga Love Story kunde de också ha skippat, mangaflosklerna haglar och öppna dörrar sparkas in. Skissblocket är den här gången vigt åt Peter Bergting men det funkar inte lika bra som i förra numret då det var Knut Larssons skisser. Jag gillar Bergtings teckningar, han är skicklig men hans teckningar är inte så intressanta som Knut Larssons och dessutom är de flesta skisserna från The Portent så halva sidutrymmet hade räckt.

Nu har det varit lite gnälligt här men intervjun med Henrik Rehr är bra och det börjar bli dags att läsa hans Tribeca Sunset. Serien som följer förstår jag mig tyvärr inte på. Thomas Olssons seriekrönika är lite småkul om hans alterego? Rogert. Recensionsdelen i nya Bubblan tycker jag tyvärr är misslyckad. Recensionen av Simons 120 dagar som är gjord i diskussionsform verkde säkert som en jättebra idé men vad tyckte recensenterna egentligen. Nicolas Krizan som jag tycker är en skicklig recensent med ett rikt språk ägnar större delen av recensionen av Mumiens blod åt annat än serien, tyvärr. Mikael Sol har snäppat upp sig som fanzine-recensent och är inte lika överlägsen som tidigare men endast fyra recenserade fanzin är lite väl lite med tanke på hur många fanzine som produceras runt om i riket.

På det hela taget ett ok nummer men inte mer.

Bubblan kom på utsatt datum!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja, jag avskyr också alla som sätter en massa utropstecken för att verkligen markera att det är något viktigt!!!!!! Men att Bild & Bubbla kommer på utsatt datum är en skräll som jag inte hade satsat pengar på för två månader sedan.


Omslaget är inspirerat av förra året mest överskattade svenska serie, Drift, som jag recenserat här. Numret inleds med tre kortare artiklar om olika ämnen. Koliks femisex satsning ägnas hela elva sidor vilket känns lite mycket. Alla de tre intervjuade har avbildat Seriefrämjandets ordförande Fredrik Strömberg (jag är fascinerad av hans besatthet att presentera ett porträtt av sig själv, gjort av de han intervjuar, se även förra numret). Dessutom finns en specialtecknad serie efter artikeln. Nåja, det ska bli intressant att läsa mer om tankarna bakom satsningen och vad som kommer framöver. Sedan följer artiklar om japansk skräck, Bamse, japanska sexinstruktionsserier, ett stort antal sidor skisser av Peter Bergting, samtal med och serie av dansken Henrik Rehr. Sedan följer recensioner av album och fanzines.

Jag tycker att numret verkar innehålla en bättre blandning än föregående nummer och framförallt är inte majoriteten av artiklarna skrivna av Fredrik Strömberg utan det är fler olika skribenter i detta nummer vilket är positivt eftersom det blir enformigt när de flesta artiklarna är skrivna av samma person. Nu ser jag fram emot lite trevlig läsning. Någon recension av Bubblan kommer inte eftersom det skulle dröja då jag gillar att dra ut på läsningen och ta en artikel då och då. Dessutom fick jag första numret av Filter av gänget bakom eminenta fotbollsmagasinet Offside så de e mycke nu.