Alan Moore´s Writing for Comics

Då jag umgås med idén att skriva ett seriemanus tyckte jag att en bra början kunde vara att läsa en bok om just seriemanus. När jag skummade vad som fanns tillgängligt så hittade jag Alan Moore´s Writing for Comics och eftersom Alan Moore är en av de mest hyllade manusförfattarna så var den ett givet köp. Det var väl för snart två år sedan. Sedan dess har jag bara läst serier och endast då och då funderat kring idéer till manus. Eftersom jag för närvarande är rätt less på jobbet och gillar att dagdrömma så tyckte jag det var dags att försöka förverkliga dagdrömmen, som iofs är lite orealistisk men å andra sidan är det ju en dröm ;) Därför tog jag med mig boken eller snarare häftet på 45 s. till riddarön Rhodos där jag lite då och då läste den liggandes i en solstol. Ungefär det liv jag tänkt mig efter att mina seriemanus med hjälp av en skicklig tecknare blivit enorma succér.

Iaf så ger Moores häfte en bra introduktion till att skriva manus och framförallt Moores tankar kring fallgropar och upplägg. Häftet är pedagogiskt indelat i den grundläggande idén, struktur och hur serien ska berättas, hur man bygger upp seriens värld och persongalleri och slutligen kärnan i berättelsen och manuset i sig. Upplägget funkar bra för mig och det blir en del aha-upplevelser på saker jag inte tänkt på tidigare när jag läst serier men som jag kommer att kolla efter nu när jag kommer ihåg. Förutom nyttiga tips så fokuserar Moore en hel del på att basha det manusskrivande som dominerade i mitten av 80-talet då han skrev häftet. På det hela taget är det både intressant och underhållande och med en dos självironi vilket alltid är befriande. Det hela avslutas med en rätt ointressant tillbakablick skriven 2003 där han konstaterar att han ändrat sig gällande en del saker men att han tycker att det han skrev då på det stora hela funkar bra fortfarande. Så har du lite manusidéer så tycker jag att du ska lägga en slant på häftet, det är det värt. Jag kommer att använda det en hel del om jag får tummen ur...

Snabba cash av Jens Lapidus

En katt bland hermelinerna? Nej, lugn, det här kommer inte att bli en bokblogg. Då skulle den typ aldrig uppdateras. Det här var den tredje boken jag läst det senaste året. Vilket jag är nöjd med. Snabba cash har legat i hyllan ett tag och jag tog och läste den berodde enbart på att Gängkrig 145 som Jens Lapidus gör med Peter Bergting släpps i slutet av maj. Jag har skrivit om projektet tidigare och det ska bli kul att snart få ta del av resultatet. Nåväl, Snabba cash är en riktigt spännande bok. Jag gillar verkligen Lapidus korthuggna språk. En av mina käpphästar här på bloggen är att jag har svårt att gilla en serie om jag inte känner någon sympati med någon av karaktärerna. Det stämmer dock inte in på Snabba cash. Jag har svårt att uppbåda någon större sympati för huvudpersonerna Mrado, JW och Jorge. Alla har iofs sympatiska drag men är i grunden osympatiska, speciellt krigsförbrytaren Mrado. Jag förstod rätt tidigt i boken hur saker och ting hängde ihop men det var ändå spännande hela vägen till finalen och det var just det som höll intresset vid liv. Jag tror att Lapidus korthuggna språk kommer att passa ypperligt till serieformatet. Tror att Bergting sagt just det i någon intervju. Att Bergting är en av Sveriges bästa tecknare bör innebära succé och att även många som vanligtvis inte läser serier får upp ögonen för den nionde konstformen.

SPOILER SPOILER SPOILER SPOILER

I slutet verkar det som att JW:s syster Camilla definitivt är död men de första meningarna i boken får mig att undra. Sitt hon på någon serbbordell någonstans och lever enbart för hämnden? Jag gillade trots allt J-boy bäst, en riktig lirare. Morden på hallicken och bordelmamman var grisiga men så var deras jobb också grisigt. Att han klarade sig var rätt kul. Det var synd att inte alla tre serberna strök med, två krigsförbrytare och en våldtäktsman. Det hade jag gillat om de gjort. Hur man som JW kan vilja hänga med kotlettfrillor och gå till sådana extremer för det är extremt tragiskt, det var rätt klart från början att det skulle skita sig rejält. Jag undrar om det var skottet mot Nenad som gjorde att ingen misstänkte honom för att ha tjallat, annars borde han varit död. Är det JW och Jorge som skramlat ihop 300 000 för att knäppa Mrado som en hämnd för bl.a. Fahdis död eller är det Radovan som satt pris på Mrados huvud? Jag vill ha en fortsättning på historien om typ tio år. Vad gör de då?