Seks sultne menn av Bendik von Kaltenborn

Norske Bendik von Kaltenborns album såg jag första gången på spx08 men köpte det inte då vilket jag ångrade senare. Så därför blev jag glad när jag kommer över det sista exet som norrmannen hade med sig till årets spx. Tyvärr glömde jag be honom signera det vilket säkert bara hade glatt honom att få göra. Anywho, så är Seks sultne menn Kaltenborns debut och belönades med norska Sproing-priset för bästa norska album 2007. Albumet handlar om sex feta män som är på "slankehjem" för att gå ner i vikt. Saker och ting kommer dock att spåra ur rejält för det fläskiga sällskapet.

Omslaget här intill är väldigt snyggt och innehållet är även det snyggt. Kaltenborn är en driven tecknare och trots att det är hans debut hittar jag inga svagheter utan han behärskar sin stil på ett mycket bra sätt. Både personer och natur är bra tecknade och gör läsningen till en fröjd. Trots att norska är närbesläktat med vårt vackra språk så har jag ibland lite svårt att hänga med i dialogen men för det mesta flyter det på bra. Dialogen är f.ö. även den bra och själva storyn kul. Karaktärerna är sköna och det är mer roande än oroande. Förklaringen som jag velat ha i slutet uteblir, eller nja när jag skriver detta så kommer jag på att förklaringen till vad som hänt är rätt uppenbar i slutet men så är det när man är lite bakom. Allt som allt en mycket trevlig serie och en serieskapare jag gärna vill läsa mer av. Som det fanzin jag köpte på spx men glömt bort tills nu. Ah, vardagens små glädjeämnen. Vill du ha tag i albumet får du nog passa på i Norge eller på nästa spx för det finns inte på sveanätet.

Järnvagnen av Jason efter Stein Riverton

Norrmannen Jason är en av de mest framgångsrika nordiska tecknarna sett till de senaste åren. Hans serier har getts ut i både USA och Frankrike. I Sverige har Optimal gett ut flera av hans serier men sedan förlaget drog ned på utgivningstakten har de senaste albumen inte kommit på svenska. Det första albumet jag läste var just Järnvagnen som gavs ut 2002 och fortfarande finns att beställa. Jason använder sig av antropomorfa (figuererna ser ut som djur men rör sig och agerar som människor) figurer i sina serier. Järnvagnen är det album jag gillar bäst av de jag läst. Delvis är det för att den är mer konventionell i sin uppbyggnad, mycket tack vare att den bygger på en deckare. Att den är mer lättillgänglig är ingen nackdel. Jason är en mycket skicklig tecknare och trots att figurernas ögon bara består av två tomma hål lyckas han väldigt väl med att förmedla deras känslor. Färgsättningen som består av brunt, vitt och svart bidrar på ett formidabelt sätt till att bygga upp stämningen i albumet, Jason lyckas också skapa en spänning och ovisshet som genomsyrar albumet, allt ackompanjerat av en spöklik stämning och huvudpersonens våndor. Jag har inte läst boken men jag har svårt att tänka mig att man skulle kunna göra en så mycket bättre överföring än den som Jason har gjort. En sällsynt lyckad överföring från bok till serie. Å framförallt en suverän serie som bör läsas för Jason har förmågan att lyfta den nionde konstarten till höjder som inte många förmår.