Filmer på TV med seriekoppling

Imorse var det dags för en av veckans höjdpunkter i morgontidningen. Kommande veckas TV-program. Jag bläddrar alltid igenom tablåerna på de fem stora kanalerna i hopp om att hitta en stumfilmsklassiker jag inte sett eller iaf nåt vettigt. Förhoppningen följs nästan alltid av besvikelse. Kommande vecka, 16/7- 22/7, finns det inga stumfilmer men väl en radda filmer med seriekoppling. Det hela inleds natten mot lördag med Captain America på TV3, den ska tydligen inte vara något mästerverk men den här gången ska jag försöka programmera videon (jo, jag har fortfarande en video). På lördag eftermiddag på TV4 är det Jedins återkomst, Star Wars är ju inte främst förknippat med serier men det har getts ut en hel del som tidningen Stjärnornas krig och Dark Horse ger ut Star Wars-titlar nuförtiden. Natten mot söndag kolliderar sedan He-Man- universums härskare på TV4 och Stålmannen går på en kryptonit på Kanal 5. He-Man minns jag mest för att en kompis hade He-Man figurer men inte jag, jag var lite avis. Jag tyckte He-Man verkade tuff. Jag har dock inte läst några av serierna med He-man vad jag kan minnas. På måndag är det eftermiddagsmatiné med Biffen och Bananen på SVT1. Serien är en klassikerav Rit-Ola som det finns en bra genomgång av på Seriewikin.

Carnivàle

Carnivàle hade premiär på HBO 2003-2005. Serien omfattar två säsonger och visades i Sverige först på Canal Plus. Jag väntade på att den skulle visas i en annan kanal men inget hände och jag glömde mer eller mindre bort den tills den dök i SVT2 i våras. Det jag hade läst om serien verkade väldigt lovande. 30-tal, depressionen, övernaturliga krafter, carnies och så var det HBO som stod bakom.

Carnivàle är otroligt snyggt gjord, de bästa scenerna påminner om ett kolorerat vykort från svunna tider. Jämfört med de andra amerikanska serierna jag följer för närvarande (Supernatural, Heroes, CSI) är Carnivàle annorlunda på flera sätt. Tempot är lugnt för att inte säga sävligt. Skådespelarna är bra (även om de inte når Sopranos-klass). Framförallt tillåts historien ta tid att utvecklas. Efter de första avsnitten var jag lite besviken, jag tyckte serien var seg och rätt ointressant. Det som räddade kvar mitt intresse var förutom nyfikenheten att få veta vad som händer var det färgstarka persongalleriet och de komplexa skildringarna av de olika karaktärerna. Ingen är enbart ond eller enbart god.

Carnivalé handlar också främst om kampen mellan ont och gott. Huvudpersoner i denna kamp och därmed i serien är Ben Hawkins som cirkusen plockade upp i första avsnittet sedan han begravt sin mor och broder Justin, en präst som fick syner i första avsnittet. I de första avsnitten vet man inte vem som är ond eller god. Det klarnar efterhand men frågan ställs hela tiden, vad är ont och vad är gott, vad avgör vem som är ond eller god. Jag tycker serien blivit bättre efter hand, karaktärerna och intrigerna har utvecklats. Ikväll såg jag det sista avsnittet av första säsongen och jäklar vad det hände saker. Avslutningen av kvällens avsnitt var minst sagt dramatisk och väldigt oväntad. Givetvis är frågorna fler än tidigare efter detta och jag ser framemot säsong två. Grundfrågeställningen återstår dock, vad är ont och vad är gott?