Filmer på TV med seriekoppling

Imorse var det dags för en av veckans höjdpunkter i morgontidningen. Kommande veckas TV-program. Jag bläddrar alltid igenom tablåerna på de fem stora kanalerna i hopp om att hitta en stumfilmsklassiker jag inte sett eller iaf nåt vettigt. Förhoppningen följs nästan alltid av besvikelse. Kommande vecka, 16/7- 22/7, finns det inga stumfilmer men väl en radda filmer med seriekoppling. Det hela inleds natten mot lördag med Captain America på TV3, den ska tydligen inte vara något mästerverk men den här gången ska jag försöka programmera videon (jo, jag har fortfarande en video). På lördag eftermiddag på TV4 är det Jedins återkomst, Star Wars är ju inte främst förknippat med serier men det har getts ut en hel del som tidningen Stjärnornas krig och Dark Horse ger ut Star Wars-titlar nuförtiden. Natten mot söndag kolliderar sedan He-Man- universums härskare på TV4 och Stålmannen går på en kryptonit på Kanal 5. He-Man minns jag mest för att en kompis hade He-Man figurer men inte jag, jag var lite avis. Jag tyckte He-Man verkade tuff. Jag har dock inte läst några av serierna med He-man vad jag kan minnas. På måndag är det eftermiddagsmatiné med Biffen och Bananen på SVT1. Serien är en klassikerav Rit-Ola som det finns en bra genomgång av på Seriewikin.

Iron Man (2008)

Sent omsider har även jag sett Iron Man. Det var ingen film jag varit direkt sugen på att se men så fick jag låna den av min Marvel-kollega och igår såg jag den. Jag kan inte komma ihåg en enda film med Robert Downey Jr sedan Chaplin från 1992 utan tänker mest på knark när jag ser honom. Men han funkar bra som Iron Man, skillnaden mot de serier jag läst där Iron Man är med är att han känns träigare i serierna. En allvarlig snubbe, en företagsledarsuperhjälte. Han verkar lika trist som det låter. Nu har jag iofs bara läst serier där Iron Man varit en biperson eller en av många superhjältar. Jag antar att de av er som läser bloggen och är det minsta intresserade av trikånissar redan har sett den så därför behövs ingen fet spoiler-varning. Det finns en del saker i filmen som är väldigt orealistiska (jovisst är hela filmen det) men att han lyckas bygga en dräkt i en afghansk grotta och slå ut ett gäng jihadister känns... sådär. Nåja, Downey är som sagt bra som Iron Man som går från playboy till ansvarstagande superhjälte. Å rustningen (dräkt känns lite fel) är dessutom snygg. Slutscenen där han slåss mot Obadiah är rätt hyfsad. Jag fattade inte att den agenten som dök upp så lägligt var från SHIELD, jag förkortade inte den toklånga titeln och visste inte vad SHIELD står för. Allt som allt var Iron Man bra underhållning för stunden, ok manus och bra skådisar fixade biffen + hi-tech.

The Wrestler (2009)

Det är inte ofta jag ser en film som jag tycker är helt fantastisk men det är The Wrestler med en suverän Mickey Rourke i huvudrollen. Trots att jag satt på ett tåg och såg filmen på en portabel DVD med 7-tumsskärm, kassa hörlurar och diverse störningsljud sögs jag in i filmen omgående. Det är sällan jag haft en sådan fysisk upplevelse av en film, när Randy the Ram fick ta emot både fysiska och psykiska smällar så kändes det. Jag gillar inte splatter men brukar inte behöva titta bort men det fick jag göra här, det var så vidrigt. Det låter som en klyscha men det här är en film som går rätt in i hjärtat och delar ut några smällar på vägen. Rourke är givetvis som gjord att spela den fd wrestlingstjärnan i fritt fall. Jag kände direkt en stark sympati för karaktären. En tragisk människa som hankar sig fast i det enda han varit bra på samtidigt som han förgäves försöker bygga upp relationer. Hade jag inte suttit på ett fullsatt tåg så hade jag gråtit en hel del för det är en hjärtskärande historia. Under hela filmen pendlar man mellan hopp och förtvivlan hur det ska gå för Randy. Det här är en av de bästa filmer jag någonsin sett. Det är helt enkelt svårt att sätta ord på upplevelsen.

Serier jag inte vill ska bli film

Jag skrev tidigare om serier jag vill se bli film men idag är det dags för serier jag inte vill ska bli film. Ett lite surare inlägg alltså. Min surhet idag kommer sig av mitt jobb. Ibland suger det fetare än vanligt. Som idag. Nåja, de här serierna skulle bli utomordentliga kalkoner om de filmatiserades:

Roxanna- Regis Loisels fantasy-klassiker om den bystiga Roxanna och hennes följeslagare skulle kunna bli en oerhört risig rulle. Jag ser framför mig en blandning av spelfilms-Asterix och Conan-barbaren med de de halvkassa skämten i serien som höjdpunkt. Dessutom en rejäl dos sexistiska skämt kring Roxannas byst som antagligen kommer att vara ännu mer urringad än i serien.
Mumiens blod- Svensk övernaturlig action för de lite yngre. En snuttifierad version av Skogängs underhållande serie i händerna på en riktigt talanglös svensk regissör med stela teaterskådisar och kassa kostymer borgar för en ofrivillig skrattfest. Björnkostymen som används får Björne att se stenhård ut i jämförelse. Jönssonligan möter svensk skräckfilm. Jo, lite skrämmande kan den nog bli.
Rabbinens katt- i händerna på en riktigt pretto fransk regissör kan denna seriepärla blir helt olidlig. Sega filosofiska diskussioner med några av de allra sävligaste franska skådisarna. Givetvis helt utan den värme och humor som präglar serien. Ett existentiellt drama med en talande katt (rösten görs av Depardieu) som centrum.

Serier jag vill ska bli film

Den första fråga som dyker när man läst rubriken torde vara: Varför? Hur många serier har blivit bra film och framförallt hur många filmer har varit bättre än serien? Ja, det torde inte vara så många. Således borde jag inte vilja se serier bli till film. Eller? Jo, det vill jag faktiskt. Vissa serier borde kunna bli riktigt bra filmer och ändå vara trogna mot serien. Watchmen är ett exempel på en bra serie som blivit en bra film. När jag tänker på film och serier tänker jag på just superhjältar och de senaste årens storsuccéer baserade på serier är just superhjältefilmer. Marvel borde ha cashat in rätt bra men även DC och Dark Horse borde dragit in en del. Vad finns det för andra typer av serier som skulle passa bra som spelfilmer, alltså inga tecknade filmer här. Följande ur min egen seriesamling tror jag skulle bli bra filmer, i rätt regissörs händer förstås:

Sky Doll- Barbucci och Canepas vackra sf-epos skulle kunna bli en ny Det femte elementet om Luc Besson var på rätt humör (jo, jag tycker Det femte elementet är super). Otroligt snygg scenografi och en bra story med lite humor. En blockbuster med hjärna.
Berlinoir- Kleist vampyrtrilogi skulle bli en snygg film med en suverän scenografi a la Metropolis. Alla tre albumen skulle rymmas i en film utan att det blir krystat. Action i form av kamp mot överheten och inre kval. Tyskland svar på ryska Nattens väktare fast bra.
Vimmelgrind- Källblads underbara serier om livet i Vimmelgrind skulle bli riktigt bra feel good-filmer riktade till en yngre publik men med tillräckligt mycket vemod för att attrahera även en vuxen publik. Ett bra alternativ till all 50-tals nostalgi om regissörers uppväxt.
5 è il numero perfetto- Igorts snygga maffiaskildring skulle bli en suverän italiensk maffiafilm. Vacker och filosoferande om tillvaron med lite pensionärs pang-pang. Gärna filmad i svartvitt med blå inslag liksom serien. Så snyggt.
Umbrella Academy- Visst skrev jag ovan andra typer av serier än superhjälteserier men Ways serie om det dysfunktionella gänget skulle bli en rolig och annorlunda superhjältefilm. Karaktärerna och den annorlunda intrigen borgar för en bra film.

Akira (1988)

Jag har bara läst första volymen av mangaklassikern Akira och hade egentligen tänkt läsa alla sex volymer innan jag såg animeklassikern Akira. Nu blev det inte så eftersom en kommentar på ett inlägg fick mig att inse att det var dags. Jag har velat se filmen i flera år men aldrig blivit färdig att köpa/hyra den. Förra veckan gled jag dock inom bibblan och lånade den och igår såg jag den. Förväntningarna var höga. Det är aldrig bra, det är bättre att vara pessismistisk så blir man inte besviken. En livsfilosofi i stil med bitterhet är ett sätt att hantera tillvaron. Inget du får höra någon vidrig motivationscoach skrika under någon föreläsning. Akira handlar om en ung ligist som får oanade krafter och bestämmer sig för att väcka Akira, den mytomspunna kraft som förstörde Tokyo i samband med tredje världskriget. Nu är det Neo-Tokyo som ligger illa till. En stad som bubblar av revolt och oro.

Det första jag tänker på vad gäller Akira var att den var så skrikig. Tetesuo! Kaneda! Kei! osv... En massa skrikiga punks blev lite för mycket för en mental pensionär som moi. Visst var den snyggt animerad och den kändes inte alls daterad vilket vissa tecknade filmer kan kännas. Egentligen borde jag ha gillat den, storyn är bra, det är mkt action och samtidigt lite kritik mot totalitarism. Trots det tyckte jag att den var seg (eller var det bara jag som var det efter helgens fylleslag). Det var långt ifrån en wow-upplevelse som Ghost in the shell när jag såg den för ungefär ett decennium sedan. En central grej för att jag ska gilla en serie, film eller what not är att jag kan känna sympati eller iaf någon form av identifikation med någon av karaktärerna vilket jag inte kände här. Med något undantag var det mest ett gäng jobbiga punks som sagt. Dessutom gillar jag inte motorcyklar. En besvikelse och det blir iaf inga fler volymer av serien inom överskådlig framtid.

Watchmen (2009)

Watchmen ses allmänt som en av de stora serieklassikerna och ansågs vara ofilmbar. Jag läste serien för första gången för ett par år sedan och visst var det en bra serie men jag förstod inte då varför den var så uppskriven. Det förstår jag först nu efter att ha sett filmen. Filmen som är väldigt trogen serien vilket är bra för jag tror inte att filmen hade kunnat förhålla sig fritt till serien, då hade alltför mycket gått förlorat.

Castingen är överlag klockren. Dr Manhattan är verkligen så som jag förväntade mig att Dr Manhattan skulle se ut på bioduken, samma sak gäller för The Comedian. Dan och Laurie är också som jag föreställde mig dem. Rorschach klockren. Veidt är dock lite väl ung och pojkaktig. Eftersom jag är nöjd med castingen så är jag givetvis nöjd med skådisarnas insatser men det finns två som sticker ut nämligen Jackie Earle Haley och Jeffrey Dean Morgan som spelar Rorschach respektive Comedian. Både rollerna är givetvis tacksamma att spela men de gör det bra och av de bägge görs Rorschach bäst. Rorschach är f.ö. den mest intressante karaktären i serien/filmen, en sanslös sociopat med en stenhård tro på vad som är rätt och fel och en vägran att kompromissa.

Oron bland serienördarna har annars varit påtaglig för att filmen skulle vara en katastrof. Jag har inte sett Zach Snyders 300 eftersom jag tycker att Frank Millers serie är en otäckt fascistisk serie men med Watchmen visar Snyder att han är en bra regissör. Jag har egentligen lite svårt för att bedöma filmen eftersom jag hela tiden jämförde den med filmen, jag hade samma problem när jag såg Flyga drake som baseras på Khaled Hosseinis fantastiska roman med samma namn för några veckor sedan. Men jag tyckte att de 160 minuterna försvann snabbt. Filmen är oerhört snyggt gjord, rent visuellt finns inga brister, vare sig vad gäller specialeffekterna eller scenografin. Både vålds- och sexscenerna funkade bra och Malin Akerman är jävligt snygg. Watchmen är en riktigt bra film och definitivt en av de bästa filmer baserad på en serie som jag sett. För att återknyta till det jag skrev i början så förstår jag nu varför serien är så uppskriven, karaktärerna är flerdimensionella, historien tät och dialogen intelligent. Det är dags för en omläsning.

Loisels Peter Pan blir film?

På Komika Magasin finns en notis om att Regis Loisels mästerverk Peter Pan ska eventuellt bli spelfilm. Hittills har en trailer gjorts som ska visas för finansiärer i Cannes, allt enligt Komika Magasin.

Jag gjorde en snabbsökning för att hitta en bild till inlägget och snubblade då över en tecknad trailer gjord av ett tyskt animationsbolag 2000. Trailern finns här men vad jag kan hitta så blev det inte mycket mer, endast en pilot. Lite text på franska med en affisch finns på franska filmsidan Catsuka. Synd givetvis då animationen var rätt bra. En trailer till spelfilmsversionen finns här. Förhoppningsvis har det nya projektet större framgång. En filmversion kanske leder till en snyggt inbunden lyxversion av serien på svenska? Jo, visst har jag redan gjort min önskelista men det är faktiskt jul snart.

Comic Book Villains (2002)

Igår såg jag Comic Book Villains som efter två månader på väg landade i brevlådan. Jag läste om filmen på Seriefrämjandets forum för nåt år sen och har kollat runt lite då och då efter den men inte hittat den. Innan jag började kolla på prisjakt.nu alltså. Jag köpte den dock från CDWOW. Den går att hyra via Lovefilm och så visas den på Canal + Comedy de närmaste dagarna faktiskt.

Jag hade inte några större förväntningar på filmen och de recensioner jag läst hade inte direkt varit översvallande. Men den handlade ju om serier och besatta seriehandlare så det var svårt att stå emot. Filmen handlar om två seriehandlare som båda får nys om att det finns en samling som kan vara fantastisk och att den finns i den hålan där de båda har sina seriebutiker. När de sedan får se samlingen så bryter helvetet löst för den är magnifik och båda gör vad som helst för att komma över den. Skådisarna är till största delen okända för mig men Conan, killen som berättar om samlingen för seriehandlarna, spelas av Danny Masterson, who the f**k is that tänker nog de flesta men det är hans som spelade Hyde i underbara That 70´s Show. Archie som agerar berättarröst i filmen spelas av en kille som var med i grabbkomedin Road Trip. Å så givetvis Cary Elwes som jag vill minnas var lite poppis på 80-talet.

Skådisarna funkar bra i sina respektive roller, nördfaktorn är hög som sig bör. Nörddiskussionerna i den "skabbigare" av seriebutikerna är rätt kul. Intrigen i sig är lite halvkass men det utan att avslöja vad som händer så kan man säga att det bara spårar ur mer och mer och besattheten är enorm. Det är iofs en riktigt fet samling i mint-skick och den får verkligen de inblandade att visa sina sanna jag å de e ingen vacker syn. Ett helt okej tidsfördriv om du är intresserad av serier och speciellt om du är en samlare, då kan du nog ha ännu större behållning av den. För den icke-serieintresserade finns det ingen anledning att lägga tid på den.

Blade Runner- The Final Cut (1982)

I tisdags var jag och såg en av de största sf-klassikerna, Ridley Scotts Blade Runner. Det har släppts fler versioner av filmen än det finns Absolute Music-skivor. Det här var The final cut, nästa år släpps The Directors Final Cut och runt 2011 har Ridley Scott meddelat att han släpper The Ultimate Extended Final Cut.

Blade Runner handlar om Deckard, en s.k. Blade Runner som jagar förrymda replikanter som är robotar som byggts med mäskligt utseende och egenskaper. Sex förrymda replikanter ledda av Rutger Hauer kommer till jorden, med målet att förlänga sin livstid som är begränsad till fyra år. Detta eftersom de mot slutet av sina liv börjar utvecka känslor och det ska inte robotar ha. Det blir Deckard som får i uppdrag att jaga ikapp och döda replikanterna men det blir inte vilket uppdrag som helst.

Jag nöjer mig iaf med denna version, jag har för mig att jag såg Directors Cut för en 15 år som då skulle vara den sista. The Final Cut ska vara Ridley Scotts sista version och både bild och ljud har restaurerats och det märks. Herreminskapare vilket jävla ljud. Så snyggt och så perfekt. Tillsammans med den helt igenom fantastiska scenografin (här skulle jag kunna stapla superlativer) och en schysst handling blir det en riktigt bra film. Ett regnigt och jävligt stort Los Angeles 2019 bildar fond till filmen. Men både ljud och scenografin är bättre än filmen i sig. Jag tyckte stundtals att den var lite seg men det är det enda att klaga på. Till och med Harrison Ford är bra. Rutger Hauer är suverän. Blade Runner är inte framförallt en actionrulle utan fokuserar mer på frågorna som rör vad det innebär att vara människa och om inte replikanterna är mer mänskliga än människorna. Men det är framförallt en bild och ljudmässig njutning. En film som definitivt är bäst på bio.

En trailer finns på Expressen.

Låt den rätte komma in (2008)

I lördags såg jag Tomas Alfredsons hyllade film baserad på John Ajvide Lindqvists succéroman. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker. Filmen är väldigt snygg och ljudet är kanon (mer om ljudarbetet finns att läsa i senaste numret av Filter). Den skiljer sig ju givetivs mkt från framförallt de amerikanska vampyrfilmerna. Visst förekommer blod även här men det är absolut ingen splatterfilm. Skildringen av huvudpersonernas, den mobbade Oskar och vampyrflickan Eli, utanförskap och relation är fint skildrad. Miljöerna, de iskalla, i Blackeberg är en annan styrka. Filmen berättas i ett långsamt tempo utan onödig dialog vilket är en befrielse, speciellt eftersom dialog inte brukar vara svenska filmers eller tv-seriers styrka.

OBS! Spoiler Spoiler Spoiler

Det som jag har svårast att släppa är slutet och vad som slog mig först när eftertexterna började rulla. Fram tills dess hade jag sett filmen som en udda kärleksfilm och först en udda vänskap och sedan kärlek mellan Oskar och Eli. Men slutet där de tillsammans åker tåg efter att Eli slaktat Oskars plågoandar i simhallen fick mig att tänka till. I början har Eli en person som hon bor med, Per Ragnar gör en både hunsad och otäck skildring, som är ute för att skaffa blod åt henne genom att döda människor. Han misslyckas och häller syra på sig själv för att han inte ska kunna identifieras. Som en sista uppoffring låter han Eli dricka hans blod innan han faller mot en säker död från sjukhusfönstret. I slutscenen där Oskar sitter på tåget med Eli en stor låda (hon tål givetvis inte dagsljus) slår det mig att Eli som inte är en flicka utan bara en gammal ondskefull vampyr (i en viktig scen ser man hennes rätta ålder) har valt ut Oskar liksom hon säkert för många år sedan valt ut Per Ragnars karaktär för att skaffa blod åt henne, att bli hennes tjänare. Detta ändrar hela filmen för mig från en udda kärlekshistoria till en riktigt sjuk psykologisk thriller där Eli hela tiden manipulerat Oskar för att få honom dit hon vill. Min sambo hade inte uppfattat det så men jag blir mer och mer övertygad om att det ligger till så. Det kan man kalla en twist. En riktigt otrevlig twist.

Valhalla (1986)

Filmen Valhalla baseras på Peter Madsens succéserie Valhall som hittills utkommit i 14 album. Filmen baseras i huvudsak på albumen Resan till Utgårdsloke och Historien om Quark. Filmen kostade hela 40 miljoner danska kronor (den danska kronan var inte så stark på 80-talet, men ändå) och sågs av över en halv miljon i Danmark. Mer info om filmens problemfyllda tillkomst finns här.

Filmen handlar om de två människobarnen Tjalve och Röskva som kommer till Asgård som Tors tjänare sedan den sluge Loke lurat Tjalve. Väl i Asgård kommer Loke en dag hem med Quark, en liten vildbatting som får Tor att lacka ur totalt. Han bestämmer sig för att lämna tillbaka Quark till Utgårsloke som lurat på Loke honom. Under tiden blir Tjalve och Röskva vänner med Quark men Tor har bestämt att han ska tillbaka till jättarna. Hos Utgårdaloke blir det sedan en tävling, där förloraren får behålla Quark.

Filmen är på sina ställen riktigt snyggt animerad och lyckas skapa en trolsk stämning, framförallt scenen där Tjalve får se in i framtiden vid en skogstjärn är riktigt fin (scenen fonns på omslagets baksida på albumen) . På många håll är det tyvärr alltför dålig 80-tals animation och det syns ibland att det inte alltid var så erfarna animatörer som arbete med filmen. Filmen i sig är nog mest spännande för barn och kan nog vara lite otäck för de mindre. Stundtals är det lite kul men den tecknade serien är klart bättre. Den bästa delen av filmen är den sista med tävlingarna hos Utgårdsloke. Om man verkligen gillar animerad film eller Valhall-serien så är filmen definitivt värd att se, är man inte så intresserad finns det bättre animerad film att lägga tiden på.

Filmen finns att köpa billigt från CDON.

American Splendor (2003)

Harvey Pekar är en legend inom alternativserier, han började publicera sin självbiografiska serie American Splendor 1976, serien tecknades av bl.a. Robert Crumb. 2003 kom filmen American Splendor med Paul Giamatti i huvudrollen. Filmen blandar spelfilmssekvenser med dokumentära sekvenser där Harvey Pekar får kommentera det som skildrats. Filmen nominerades till en Oscar för Adapted Screenplay 2004. Filmen skildrar Pekars liv från början av 70-talet till mitten av 80-talet.

Paul Giamtti som spelar Harvey Pekar är som gjord för rollen. Han gör en fantastisk roll som den maniske och självömkande Harvey Pekar och levererar replikerna helt rätt. Även Hope Davis är riktigt bra som Pekars livskamrat Joyce Brabner. Filmen blandar på ett bra sätt in serierutor i handlingen så man dels får se spelfilmssekvensen dels hur det såg ut som serie. Den blandar även in klipp från när Pekar gästar David Letterman. Det finns många helt underbara scener som t.ex. den på bilden ovan. Pekar ska betala och har svårt att välja kö, den längre eller den kortare? Han ställer sig så klart i fel kö, den kortare men med en äldre dam som vill ha rabatt trots att hon inte köpt så många glas som man ska. Scenen varvas med Pekars tankar och frustration inför orättvisan att han hamnat i detta. Det hela slutar med att han lackar ur och bara lämnar vagnen och går. Igenkänningsfaktorn i den scenen är dessutom total, jag har själv varit nära att lacka ut flera gånger i köer av samma anledning. Ungefär här insåg jag att jag har vissa likheter vad gäller gnälligheten med Harvey även om han är lite värre (tack och lov). Ingen trevlig påminnelse. En annan underbar scen är när Harvey möter Joyce för första gången, hon är osäker på vilken av versionerna i serien han är mest lik. Harvey i sin tur smyger fram till henne som ett skummo och frågar om hon är Joyce. Efter bekräftelsen blir hans första kommentar "I had a vasectomy" varpå han börjar gå mot sin bil utan att vänta på henne. Filmen inbjuder till många skratt men även lite sekundärskam. Blandningen mellan spelsfilmssekvenser och dokumentära sekvenser fungerar bra och det är kul att se även verklighetens Harvey Pekar. American Splendor är en riktigt bra film med underbara karaktärer, fantastiksa skådisar och ett tilltal som känns äkta. En film som måste ses helt enkelt.

Hittat i gömmorna

För några veckor sedan tänkte jag beställa filmen Heavy Metal. Jag blev lite sugen redan i somras redan när jag såg dokumentären Moebius Redux om serieskaparen Jean Giraud/Moebius. Egentligen gillar jag inte flummig och halvpretentiösa sf-serier som Le garage hermetique, L´Incal och Arzach verkar vara men dokumentären var så pass bra att jag blev sugen på serierna. Har dock tappat sugen lite sedan jag läst mer om serierna på nätet och bläddrat i någon seriebutik. Men filmen Heavy Metal ville jag fortfarande ha. När jag städade ur ett förråd för att fixa i ordning inför en renovering hittade jag just Heavy Metal. Jag brukade ha stenkoll på vilka DVD:er jag har men tydligen har serierna tagit över det i utrymmet i hjärnan (det är lite begränsat, tre hjärnceller varav en som är död och två som motarbetar varandra ;-). Jag kommer faktiskt inte ens ihåg om jag sett den men det ska jag göra och då dyker en recension upp här.

Om man gillar Moebius finns det en hel del på YouTube. Jag har inte hittat dokumentären i sin helhet men det finns annat som en trailer för Arzach, flera avsnitt på italienska av Arzach som kom som någon film/miniserie 2004. Det finns också ett bildspel med snygga Blueberry-målningar och teckningar med. Även Moebius serie om Röda Korsets tillkomst finns att beskåda. Och ja, suget efter Arzach och hans andra sf-serier finns kvar lite grann. Tyvärr verkar det enda som getts ut av Moebius i Sverige vara tre kortare berättelser i Pox på 80-talet. Såg en av dem när jag var i Gbg men titeln Den galne staken avskräckte.

American Splendor på TV

Ikväll visar SVT2 filmen American Splendor om den amerikanske alternativserie legenden Harvey Pekar. Jag har inte sett filmen så om den är bra eller inte får du fråga någon annan om. Men en film med Paul Giamatti kan inte vara helt kass i alla fall, som vinälskaren i Sideways var han helt suverän. Harvey Pekars serier handlar om honom själv. Den första kom ut 1976 och den senaste i september 2008. Mer info finns på Wikipedia.

Captain America blir film

Captain America ska bli film igen, denna gång med titeln The First Avenger: Captain America. Beräknat premiärdatum är den 6 maj 2011. Filmen kommer att utspelas på 1940-talet. Följande är saxat från IMDB “Born during the Great Depression, Steve Rogers grew up a frail youth in a poor family. Horrified by the newsreel footage of the Nazis in Europe, Rogers was inspired to enlist in the army. However, because of his frailty and sickness, he was rejected. Overhearing the boy’s earnest plea, General Chester Phillips offered Rogers the opportunity to take part in a special experiment… Operation: Rebirth. After weeks of tests, Rogers was at last administered the ‘Super-Soldier Serum’ and bombarded by ‘vita-rays.’ Steve Rogers emerged from the treatment with a body as perfect as a body can be and still be human. Rogers was then put through an intensive physical and tactical training program. Three months later, he was given his first assignment as Captain America". Filmen ska tydligen utspela sig på 1940-talet helt och hållet. Manuset skrivs av Hawk Ostby som skrev manus till Iron Man och Zak penn som skrev manus till The Incredible Hulk. Vem som ska regissera är inte klart. På Comicmix finns en massa info om olika superhjältefilmatiseringar med mera, verkar komma flera artiklar varje dag. Jag har sett en Captain America filmatisering tidigare, har för mig att den var sådär men minns ärligt talat inte mycket av den. Jag antar att det är den från 1990 jag sett. Snittbetyget på IMDB är 2,7 av 10 så den är kanske inget att rekommendera. Men 2011 då finns det nog något att se framemot.

Bloggen kommer nog inte att uppdateras med nya recensioner så mycket den närmaste tiden utan mest annat eftersom jag ska ge mig ikast med Captain America Omnibus, 772 sidor fet. Den har legat och väntat i några veckor sedan inköpet men nu är det dags.

Problem för Spielbergs Tintin-projekt

Universal som skulle finansierat Steven Spielbergs och Peter Jackson planerade Tintin-trilogi har dragit sig ur och nu letas det ny finansiering. Det var efter att de lämnat efter förslag på en budget på 130 miljoner dollar som Universal drog sig ur, de var inte nöjda med avtalet som presenterades och var osäkra på om Tintin-fansen i USA är tillräckligt många. Dessutom ska de ha varit osäkra pga filmens teknik s.k. moption capture, som Beowulf filmades med, man väntar fortfarande på att en film med den tekniken ska bli en succé. Förra månaden visade Spielberg och Jackson 10 minuter "sizzle reel" som ska vara något som är lite längre än en trailer för Paramount och de väntar på svar om de är intresserade eller inte. Det återstår att se vad som händer men Spielberg verkar sugen på att göra filmen så den blir nog av i slutändan. Om den blir något att ha återstår att se. Jag har inte sett Beowulf eftersom jag tyckte tekniken den gjordes med var rätt vedervärdig så jag har inga större förhoppningar på Tintin-filmerna.