Jätten Glufs Glufs

Den fria företagsamheten är en av grundpelarna för att ett land ska vara välmående. En annan grundpelare är konkurrens. I avsaknad av konkurrens skaffar sig företag monopol på marknader. Monopol inverkar negativt på företagsamheten och samhället i stort. Det finns flera företag som kan kallas för Jätten Glufs Glufs. ICA är ett sådant företag. ICA pressar de små underleverantörerna för att där ta de marginaler de inte kan tvinga till sig av de multinationella jättarna. Dessutom blir lokala producenter tvingade att göra ICA:s egna märkesvaror som siktar på att konkurrera ut den lokale producentens eget varumärke. Därför bojkottar jag ICA och använder mig av det enda till buds stående medlet: konsumentmakt.

Nu har AdLibris visat sig vara en liknande Jätten Glufs Glufs i bokbranschen. AdLibris går med vinst och dominerar nätbokhandeln. De har liksom ICA skaffat sig en dominerande marknadsposition och ser då möjligheten att utöka sina marginaler på förlagens bekostnad. Givetvis slår även det här hårdast mot de små.
AdLibris VD Pär Svärdson leverar nedanstående sympatiska uttalanden till Svensk Bokhandel:
"Vi kommer att jaga in dem. Det här är modellen som gäller för småförlagen"
"Ja, de som inte skriver på åker ut"
"Jo, för ingen säger nej. Jag har inget dåligt samvete för det här. Vi vill inte smälla till förlagen men måste anpassa oss till läget. Tidigare gav man inte nätbokhandeln någon rabatt men det gör man nu." 
AdLibris ägs av Sveriges största mediekoncern, Bonniers. AdLibris strävar givetvis efter vinstmaximering och marknadsdominans liksom ICA. Så fungerar kapitalismen som trots sina brister är det enda vettiga systemet. Även här är konsumentmakt det viktigaste motståndet. Jag kommer framöver att bojkotta AdLibris, med undantag av serier på tyska då det inte finns något vettigt alternativ. Jag hoppas att fler bojkottar AdLibris för deras agerande är grisigt. För svenska serier föreslår jag Kulturbutik som dessutom är betydligt billigare och för serier på engelska Book Depository även de billigare.

Nr 180 av Bubblan

180 har för många långa ointressanta artiklar för att det ska bli en recension. Artiklarna om Livet enligt Rosa, Dotterbolaget och Mästerdetektiven Conan intresserar mig inte. Niklas Asker, Roparen och seriekrönikorna var dock bra. Jag hoppas att nästa nummer faller mig mer i smaken. Men en skissektion med Elvis skapare! Hallå, kan det bli annat än ett slöseri med papper. Välj med lite mer omsorg och ha inte med skissektionen i varje nummer.

Denzin Comics och ensamförläggare

Få av er kommer kanske ihåg Denzin Comics som startades 2006 och gav ut Djävulens fotspår av bland andra Scott Allie samma år. Det var en helt okej skräckhistoria som jag recenserade förra året. Redan då konstaterade jag att Denzin Comics och dess förläggare kastat in handduken. När jag nu i ett infall surfade in på hemsidan fanns ett meddelande om att förlaget upphört den 6 juli år. Det var väl tyvärr väntat då förläggaren Dennis Persson kort efter att boken släpptes antytt att det inte gått som förväntat. Synd på ett bra initiativ.

Det är svårt för mig som inte har drivit förlag eller annat företag själv att spekulera i vad som är viktigt men det finns antagligen två anledningar till att små förlag har svårt att lyckas. Svårigheten med att driva förlag själv tror jag framförallt är tillgången på kapital (bristen) men även möjligheterna att nå ut. Sveriges dominerande mindre förlag, Kartago och Galago, har båda större bolag bakom sig och borde rimligen ha tillgång till mer kapital och framförallt mer resurser och kontakter för att nå ut. Optimal Press är ett annat enmansförlag som tidigare hade en imponerande utgivning av serier från Norden men de har numera dragit ner jämfört med tidigare, som jag förstått utifrån forum på grund av bristande lönsamhet i förhållande till det jobb som lades ner.

Komika inledde en imponerande utgivning under 2006 men har de senaste två åren tappat farten. Varför vet jag inte men jag kan gissa att även här är brist på kapital och möjligheter att nå ut är centralt. Albumförlaget har sedan starten förra året haft en imponerande utgivning och har hittils gett ut inte mindre än sju franska album i klassiskt format. Enligt vad förläggaren Jonas Andersson har redovisat på Serieforum så var första året tufft men ändå med hyfsad försäljning. Hur viktigt det är att nå ut genom t.ex. tidningar illustreras av att Sir Arthur Benton är Albumförlagets bästsäljande album hittills och Komikas Hergés äventyr har sålt slut. Båda omnämndes i en artikel i Aftonbladet vilket måste vara guld värt med tanke på hur många som läser Aftonbladet. Hergés äventyr har säkert omnämnts i många andra medier men det är ingen vild gissning att en artikel i Aftonbladet genererar en hel del försäljning. Galagos redaktörer måste ha hoppat jämfota över att Joanna Hellgren fick ett helt uppslag i DN idag eller igår inför släppet av Frances. Redaktören Johannes Klenell har i något sammanhang berättat hur hårt Galago jobbat för att ha bra presskontakter, jag antar att det var i samband med någon forumdebatt om bristen på bra serierecensioner. Galagos arbete ger uppenbarligen resultat för det är snarare regel än undantag att en utgivning inte uppmärksammas av t.ex. DN.

Jag har själv länge umgåtts med idéer på att starta förlag men det har stannat vid just idéer. Men Svensson-livet och finanskrisen har minskat det så viktiga kapitalet. Om jag väl startar så vill jag inte behöva ge upp om första utgåvan säljer uselt. Så en eventuell start ligger en bit framåt i tiden. Jag har funderat en del kring hur man ska nå ut men jag har inte kommit på något bra, det viktigaste är kanske att ha bra serier som intresserar t.ex. recensenter och att vara konsekvent i utgivningen iaf till en början. Å andra sidan bör man satsa på det man själv gillar och inte vad recensenter eller Kulturrådet gillar. Uthållighet är väl det man behöver bäst. Ungefär så långt har mina tankar vandrat. Saker som översättning, layout, dataprogram, ekonomi och annat är jag lyckligt ovetande om. Jag hopps att de som vågat ta steget som ensamförläggare dvs Nisse Larsson, Mikke Schirén, Jonas Anderson och Ingemar Bengtsson får det lyft de alla förtjänar framöver. Seriesverige behöver dem.

Fantomen måste dö!

Bakom den dramatiska rubriken finns en fråga som Fantomenläsare i åratal ställt till Fantomen-redaktionen: När ska den 21:e Fantomen dö och Kit och/eller Heloise ta över? Frågan bemöts alltid med svar i stil med "Fantomen är vid god hälsa" eller "De kommer att ta över men vi får hoppas att den 21:e Fantomen har många år kvar" osv. Fantomen är till skillnad från andra seriehjältar bunden till verklig tid. 1536 spolades den 1:e Fantomen upp på en strand i Bengali. Sedan dess har hans ättlingar bekämpat ondskan och mött många historiska personer. När Fantomen är i gravvalvet där förfäderna ligger begravda kan man tydligt se när de föddes och när de dog. Fantomens skapare Lee Falk ställdes inför problemet men löste det enkelt då. Nu är det inte så enkelt att bara lägga till en siffra eftersom Kit och Heloise finns. Det är närmast omöjligt att skriva bort dem och låtsas att de aldrig har funnits. I samband med Fantomen år 1 som innehöll Fantomens allra första äventyr efter faderns död placeras Fantomen tydligt i skarven mellan 50/60-tal. Han bör ha varit tjugo när han tog över. Alltså borde vår Fantomen, den 21:e, vara född kring 1940. Alltså borde han idag vara kring 70 år. Nog för att han är ett fysiskt praktexemplar men nu börjar det bli löjligt. Det går inte att låtsas som att tiden inte rår på vår Fantomen och låta honom leva i all oändlighet.

Fantomen, Hero (världens äldsta häst) och Devil (världens äldsta varg) är ett inarbetat team. Men hur svårt är det egentligen att ersätta Fantomen? Inte så svårt alls enligt min mening. Fantomen måste vara en av de träigaste äventyrshjältarna. Oavsett vilken generation så agerar Fantomen på samma sätt. Ibland frestas han, framförallt av lidelsefulla kvinnor, men han väljer alltid rätt. Att låta Kit och Heloise ta över skulle tillföra en ny dimension. Dels samspelet dem emellan, vem ska bli Fantomen, ska båda bli det? Dels hur de hanterar pappans död och begäret efter hämnd. Ge dom lite schyssta sidekicks och låt den 21:e Fantomen vara närvarande genom att de minns honom genom att läsa i hans krönikor.

Tyvärr är det inte läge att låta Kit och Heloise ta över för de har för evigt verkar det som fastnat i de yngre tonåren. De tillåts aldrig växa upp och kan därmed inte heller på ett trovärdigt sätt ta över. Att låta de växa upp med allt vad det innebär skapar ju helt nya möjligheter för manusförfattarna att ge oss intressanta äventyr med ett större känslomässigt djup än vad som är möjligt idag när det mest är gullegull. Att ta livet av vår Fantomen kräver mod men eftersom Fantomentidningens upplaga minskar år för år så undrar jag vad man har att förlora? Jag förstår att licensinnehavaren kanske inte är så intresserad av att låta Fantomen dö eftersom serien fortfarande går i dagspressen i USA men skulle det inte var möjligt att ha olika spår som med t.ex. Batman som nyss dött i en titel men som är vid full vigör i andra? Det tycker jag hade varit något för den svenska Fantomenredaktionen att ta tag i omgående. Snart är det kanske försent för en förändring som kan locka nya läsare. Förändring anser jag krävs både för att tidningen ska finnas kvar och för Fantomens förankring i verklig tid ska bestå.

Svenska serier jag ser fram emot 2010

Kolik förlag har två intresssanta utgivningar på g 2010. Jo, det är långt fram. Lina Neidestam som är mest känd för Zelda tecknar på andra delen i förlagets Femisex-serie, Maran. Jag gillar Neidestams stil och jag tror att det kan bli en kul feministisk sexserie på temat folktro. På bloggen om arbetet finns mer info för den som blev nyfiken. Där finns dessutom en längre intervju om sex i serier för den som är intresserad och Neidestams roliga serie Min misslyckade karriär som lesbisk.

En av de drivande bakom förlaget är Fabian Göransson som även är serieskapare. Jag gillade inte hans Gaskriget alls, förenklad vänsterpropaganda och teckningarna var stundtals kassa. Teckningarna till hans kommande serie Inferno, efter en roman av August Strindberg, ser dock riktigt bra ut. Dessutom är bloggen intressant att följa även om uppdateringarna inte verkar ske så ofta. För mig som inte kan någonting om serietecknande är det intressant att läsa hans funderingar kring seriens uppbyggnad. Av det jag läst av bloggen så tror jag att Göranssons Inferno kommer att bli en av de bästa serierna 2010 då den ska ges ut.

Jakob Nilsson som fått mycket uppmärksamhet för sin debut Roparen efter en roman av Stieg Trenter har gett sig på ytterligare en Trenter-roman nämligen Färjkarlen. Berättelsen utspelar sig i Sthlm och Gbg 1961 och ska innehålla kidnappningar, biljakter och nattliga dyk efter skatter. Jag tror att Nilssons nästa serie blir bättre än Roparen eftersom han säkerligen lärt sig en hel del av hantverket under arbetet med Roparen och drar nytta av detta. Serien beräknas ges ut hösten 2010.

I samband med att Kim W Andersson signerade mitt ex av Love Hurts på spx09 så frågade jag Ola Skogäng som satt bredvid när nästa del av Theos ockulta kuriositeter ska ges ut och fick svaret i början av nästa år. Hade jag varit mer på hugget hade jag givetvis frågat om handlingen men ja, jag var inte på hugget. Men iaf i början av 2010 dyker förhopnningsvis del två upp.

2010 kan alltså bli ett riktigt bra år. Har någon andra tips på intressanta serier som är att vänta framöver?

Sef:s inställda årsmöte

Seriefrämjandet hade som bekant planerat att ha sitt årsmöte i samband med SPX vilket jag tyckte var en bra idé. Tyvärr så kukade det hela ur pga dålig framförhållning. Ursäkterna var både att revisorerna inte var klara och att det var viktigt att revisorerna kunde utföra ett bra jobb och att det blev strul med utskicken pga påsken. Enligt stadgarna ska årsmötet hållas innan april månads utgång. Årsmötet kommer nu istället att hållas i Malmö i maj. Jag tycker att det är allvarligt att styrelsen skött detta så dåligt, detta är betydligt värre än att Bubblan tidigare inte kom i tid (vilket iofs är redaktionens ansvar). Jag hade iofs inte kunnat närvara vid årsmötet eftersom jag inte är på plats i Kulturhuset förrän framåt 12. Att mötet istället hålls i Malmö tror jag faktiskt bidrar till att de kritiska rösterna mot styrelsens arbete blir färre och det är kanske just vad styrelsen vill. Jag gillar det mesta Mikke Schirén gör för serierna i Sverige (jag skriver ibland recensioner för Komika Magasin men den enda kontakt jag haft med honom är via korta mejl) däremot är jag kritisk till hur han och andra debatterat Seriefrämjandets arbete på forumet. Vad gäller hans kritik mot styrelsens hantering av årsmötet så instämmer jag dock. Jag kommer att noggrant läsa igenom verksamhetsberättelsen när den dimper ner och sedan noggrant överväga min poströst. Jag är missnöjd med vissa delar av styrelsens arbete och jag tycker att Seriefrämjandet t.ex. inte borde ge ut böcker eller Lantisar och Fredrik Strömbergs hanterande av bidragssökningen till sitt Piraten-projekt lämnar en del att önska. Detta innebär dock inte att jag saknar förtroende för styrelsen som helhet. De gör en hel del bra saker och jag förväntar mig att deras idoga arbete (enligt styrelserepresentanter) ger resultat framöver. Det enda jag med säkerhet vet är att jag inte kommer att rösta på de som betett sig sämst på forumen om de är aktuella för styrelsen.

Varför har jag då en bild på Leif GW Persson i inlägget. Anser jag att styrelsens agerande är en fråga för Efterlyst? Givetvis inte men som den uppmärksamme läsaren noterade så använde jag uttrycket kukade ur ovan. Det är iofs inget nytt uttryck men jag började använda det sedan en kompis berättade att Leif GW använt det i samband med att han kommenterade styckmordet på Catrin da Costa i Efterlyst. Han sa något i stil med "de tog upp henne till lägenheten och sedan kukade det ur". Inte så lämpligt i sammanhanget men eftersom jag är lite knäpp så har uttrycket fastnat.

Tydligen var det totalt öde på SPX idag, jag hoppas verkligen att det inte kukar ur i helgen. Men det är jag rätt säker på att det inte gör. Det blir najs.

Serier jag inte vill ska bli film

Jag skrev tidigare om serier jag vill se bli film men idag är det dags för serier jag inte vill ska bli film. Ett lite surare inlägg alltså. Min surhet idag kommer sig av mitt jobb. Ibland suger det fetare än vanligt. Som idag. Nåja, de här serierna skulle bli utomordentliga kalkoner om de filmatiserades:

Roxanna- Regis Loisels fantasy-klassiker om den bystiga Roxanna och hennes följeslagare skulle kunna bli en oerhört risig rulle. Jag ser framför mig en blandning av spelfilms-Asterix och Conan-barbaren med de de halvkassa skämten i serien som höjdpunkt. Dessutom en rejäl dos sexistiska skämt kring Roxannas byst som antagligen kommer att vara ännu mer urringad än i serien.
Mumiens blod- Svensk övernaturlig action för de lite yngre. En snuttifierad version av Skogängs underhållande serie i händerna på en riktigt talanglös svensk regissör med stela teaterskådisar och kassa kostymer borgar för en ofrivillig skrattfest. Björnkostymen som används får Björne att se stenhård ut i jämförelse. Jönssonligan möter svensk skräckfilm. Jo, lite skrämmande kan den nog bli.
Rabbinens katt- i händerna på en riktigt pretto fransk regissör kan denna seriepärla blir helt olidlig. Sega filosofiska diskussioner med några av de allra sävligaste franska skådisarna. Givetvis helt utan den värme och humor som präglar serien. Ett existentiellt drama med en talande katt (rösten görs av Depardieu) som centrum.

Serier jag vill ska bli film

Den första fråga som dyker när man läst rubriken torde vara: Varför? Hur många serier har blivit bra film och framförallt hur många filmer har varit bättre än serien? Ja, det torde inte vara så många. Således borde jag inte vilja se serier bli till film. Eller? Jo, det vill jag faktiskt. Vissa serier borde kunna bli riktigt bra filmer och ändå vara trogna mot serien. Watchmen är ett exempel på en bra serie som blivit en bra film. När jag tänker på film och serier tänker jag på just superhjältar och de senaste årens storsuccéer baserade på serier är just superhjältefilmer. Marvel borde ha cashat in rätt bra men även DC och Dark Horse borde dragit in en del. Vad finns det för andra typer av serier som skulle passa bra som spelfilmer, alltså inga tecknade filmer här. Följande ur min egen seriesamling tror jag skulle bli bra filmer, i rätt regissörs händer förstås:

Sky Doll- Barbucci och Canepas vackra sf-epos skulle kunna bli en ny Det femte elementet om Luc Besson var på rätt humör (jo, jag tycker Det femte elementet är super). Otroligt snygg scenografi och en bra story med lite humor. En blockbuster med hjärna.
Berlinoir- Kleist vampyrtrilogi skulle bli en snygg film med en suverän scenografi a la Metropolis. Alla tre albumen skulle rymmas i en film utan att det blir krystat. Action i form av kamp mot överheten och inre kval. Tyskland svar på ryska Nattens väktare fast bra.
Vimmelgrind- Källblads underbara serier om livet i Vimmelgrind skulle bli riktigt bra feel good-filmer riktade till en yngre publik men med tillräckligt mycket vemod för att attrahera även en vuxen publik. Ett bra alternativ till all 50-tals nostalgi om regissörers uppväxt.
5 è il numero perfetto- Igorts snygga maffiaskildring skulle bli en suverän italiensk maffiafilm. Vacker och filosoferande om tillvaron med lite pensionärs pang-pang. Gärna filmad i svartvitt med blå inslag liksom serien. Så snyggt.
Umbrella Academy- Visst skrev jag ovan andra typer av serier än superhjälteserier men Ways serie om det dysfunktionella gänget skulle bli en rolig och annorlunda superhjältefilm. Karaktärerna och den annorlunda intrigen borgar för en bra film.

Rätt tänkt av Sef:s styrelse

Idag när jag körde och veckohandlade (ja, jag lever ett spännande liv) kom jag ihåg att ta med mig ett par bra album ut till bilen (jo, givetvis musik) och när jag satte igång Bowies Space Oddity så undrade jag varför jag inte gjort det här tidigare istället för att lyssna på reklamradions hjärndöda musikval eller irriterande P3-människor. Samma resonemang kanske Seriefrämjandets styrelse hade när de kom på den lysande idén att förlägga årsmötet under SPX09, varför har vi inte kommit på det tidigare. Nej, det kan man verkligen undra. Jag har iofs inte varit medlem så länge så kanske har man redan tidigare haft årsmöte under SPX. Även om Skåne givetvis är vackert i slutet av maj så finns hursomhelst inga av de vackraste bokskogarna i Malmö så om man nu inte tycker att Malmö är en fantastisk stad (vilket jag inte gör) så finns det ingen anledning att åka dit i slutet av maj då förra årets årsmöte ägde rum. Självklart bör årsmötet förläggas i Sthlm så långt det är möjligt, majoriteten av medlemmarna har garanterat betydligt närmare till Sthlm än Malmö. Att lägga det under SPX är givetvis ännu bättre eftersom många serieintresserade tar sig till Sthlm för just detta. Alltså borde medlemsuppslutningen bli avsevärt högre än på ett möte i maj i Malmö. Den styrelse som väljs under dessa former får därmed automatiskt en högre legitimitet. Dessutom har fler möjligheter att framföra sina åsikter om föreningen och träffa de som sitter i styrelsen. Jag ska dit och det ska bli intressant. Jag har ju varit lite kritisk mot styrelsen och hur vissa i styrelsen agerat. Nu väntar jag bara på årsberättelsen. Ja, och senaste Bubblan givetvis.

Inget blädderex direkt

Ett exemplar av Action Comics #1 har sålts för 317 200 dollar, alltså för nästan tre miljoner svenska kronor. Detta rapporterade Associated Press den 14 mars. Tidningen köptes av John Dolmayan, seriehandlare och trummis i System of a Down på uppdrag av en okänd klient. Dolmayan sa att förstanumret av Action Comics var den heliga graalen bland serietidningar. Han sa vidare att klienten hade en lite samling men att den var otrolig. Det finns endast 100 kända exemplar av Action Comics #1 och de är sällan ute till försäljning. Om det inte hade varit finanskris tror säljaren på ComicConnect.com som skötte försäljningen att den kunde inbringat ytterligare runt 100 000 dollar. Mannen som ägt tidningen tidigare hade köpt den på 50-talet, nio är gammal. För 35 cent :)

Detta får ju de dryga 100 000 kronor eller vad det nu blev för ett ex av Kalle Anka nr 1 att framstå som billigt. Men givetvis går det inte att jämföra då den amerikanska marknaden är så mycket större. Hur som helst är det löjligt mycket pengar för en serietidning som finns i 100 ex till. Om den inte hade funnits i mer än ett ex vad hade den då kostat? Å andra sidan är ju allt som bekant relativt, utan att jämföra köpen så såldes ju en Klimt-målning förra året för nästan en miljard. En miljard för en målning. Man kan ju bli kommunist för mindre. Mitt dyraste inköp av en begagnad serie är 300 kr för Sirenens sång. Det tyckte jag var dyrt då. Mitt dyraste serieköp är annars Captain America Omnibus för 413 kronor. Hur kommer jag ihåg detta då? Jo är man en snäl jävel så är man ;)

Inget SPX för mig i år

Va, gillar han inte SPX? Varför inte det? Jo, visst gillar jag SPX men oturligt nog kolliderar det med ett uppdrag med jobbet som inte går att tacka nej till. Ett lätt val men lite synd på tajmingen då jag verkligen sett fram emot SPX i år. Dels för att få träffa lite folk jag kommit i kontakt med via nätet och dels för att programmet även i år ser intressant ut. Dessutom så släpps det flera riktigt intressanta svenska titlar i vår och Komika har utlovat att en hel del ska hända i vår. Plus givetivs alla fanzinemakare, det har kommit fram flera riktigt bra tecknare de senaste åren och det hade varit intressant att spana in deras alster. Jag gillar ju vältecknat och är väl därmed en så kallad tuschbög. Ett givet köp hade varit samlingarna från skolorna i Malmö och Gävle. Om du som läser bloggen inte har besökt SPX så rekommenderar jag det verkligen om möjlighet finns. De flesta förlagen brukar dessutom ha väldigt låga priser på sina serier under SPX. Dessutom missar jag vårtrippen till det vackra Skåne som jag planerat. Men SPX10, då är jag där :)

Kvinnligt och manligt eller?

Idag på DN finns en debattartikel av Pernilla Ahlsén som genererat en hel del bloggande och funderingar kring kvinnliga hjältar. Ahlsén spekulerar kring varför det inte finns kvinnliga hjältar i Sverige och tror att det bl.a. har med jantelagen att göra att det är populärare att driva med sig själv än att berätta om hjältar. En annan förklaring är att USA är mer krigiskt. Överhuvudtaget skjuter hon rätt mycket från höften och jag undrar vad de egentligen är för debatt hon vill skapa? Jag tycker dessutom att hon missar målet rätt rejält vad det nu är hon har för mål med sin artikel som är lika spretig som det här inlägget. Den centrala aspekten som hon har missat och som visar att det som avgör vad som ges ut är det finns olika kulturella sammanhang i olika länder. Att tjejer tar större plats i serievärlden och att skildringen av kvinnor bl.a. därför breddas har snarare att göra med att serierna utvecklats allt snabbare och blivit alltmer diversifierade både i USA och Sverige. Att Sverige skulle anamma en amerikansk serietradition eller vice versa verkar ju inte speciellt vettigt. Slutsatsen borde blivit att det inte är manliga eller kvinnliga hjältar/antihjältar som är det centrala utan i vilket land serien producerats. Könet spelar alltså inte så stor roll vad gäller bristen på hjältar i sammanhanget som Ahlsén påstår.

Hennes slutsats att kvinnor skildras annorlunda för att kvinnor i större utsträckning gjort intåg i seriernas värld var dagens Captain Obvious. Vad/vem är Captain Obvious? Det ska jag avslöja framöver.

The Plot av Will Eisner

Legendaren Will Eisner behöver knappast någon närmare information. Mannen som startade den våg av graphic novels som växt sig allt starkare har betytt oerhört mycket för seriekonsten. The Plot- the secret story of the protocols of the Elders of Zion blev Eisners sista serie. Eisner går grundligt igenom hur denna vidriga förfalskning som handlar om en judisk konspiration för att ta över världen skapades i slutet på 1890-talet och hur den än idag sprider sitt gift.

Eisner var inne på sina sista år när han skapade The Plot men det märks inte på teckningarna som håller hög klass i Eisners karakteristiska stil. Albumet är mer ett faktaunderlag/debattinlägg än en konvetionell serie med en historia. Vi får följa den ryske förfalskaren Golovinski, fransmannen Joly vars bok kopierades av Golovinski, brittiska The Times avslöjande 1921 osv. Det är intressant och skrämmande och framförallt beklämmande. Att The Protocols är en förfalskning har varit känt i snart 100 år men ändå dyker den upp i nya upplagor och framförallt göder den myten om en judisk konspiration för att ta över världen. Det är både bra och nödvändig läsning som borde vara obligatorisk, speciellt för de svin som hyser antisemitiska åsikter. Tyvärr lär väl just de inte läsa den.

Antisemitismen är den vidrigaste av företeelser och den djupt liggande antisemitismen i Centraleuropa gjorde Förintelsen möjlig. Nu dyker den upp här och var, ofta förtäckt, och blandar ihop israeliska övergrepp med judar i allmänhet för att på så sätt skuldbelägga alla judar. Försvar för Israel tolkas som en del av konspirationen. Vatikanen förlåter en Förintelseförnekande biskop. Irans svin till president håller en konferens för Förintelseförnekare. Antisemitismen förenar extremvänstern, extremhögern och muslimska extremister som alla vädrar sitt judehat. Deras brist på respekt för alla människors lika värde förenar dem liksom deras avsky för demokrati.

En annan obligatorisk läsning för antisemiter är givetvis Maus, världens bästa serie alla kategorier, som så smärtsamt tydligt visar hur man steg för steg fråntar en grupp människor deras människovärde för att på så vis enklare kunna begå övergrepp.

Omnibusar

Jag gillar inbundna serier, gärna så feta som möjligt. Min Captain America-omnibus är något av en ögonsten i samlingen. Inte för att den är snyggt formgiven eller extremt lyxig för det är den inte. Men den är fet. Den samlar 25 nummer. Framförallt är den på 772 sidor. Sista månaden har jag främst köpt svenska serier och lite tyska men framöver tänkte jag köpa lite amerikanskt, lite japanskt och lite franskt. När shoppingsuget redan nu satt in och jag börjat kolla runt vad jag ska lägga slantarna på så fastnar jag givetvis på sökordet omnibus på Amazon. Mycket verkar vara 80-talsserier som samlats i feta samlingar och de är jag inte så intresserad av. Jag vill ha Captain America vol 2 men min bloggkollega Junkultur tror att den kommer i slutet av året, själv hoppas jag på iaf tidig höst så det är bara att vänta. Starman vol 2 ska släppas i början av mars och är ett givet köp men den är inte så fet. Den jag blir mest sugen på är Daredevil av Brubaker och Lark, men är den något att ha? Jag har inte läst någon Daredevil och lär väl göra det innan jag slår till men Ed Brubaker och 608 sidor lockar verkligen. Jag har f.ö. inte snöat in på Absolute Editions som många verkar ha gjort, jag har inget behov av samlingar a la Hellboy Libraries som mest är sjukt överdimensionerade utan jag gillar mer riktigt tjocka samlingar med många sidor men givetvis vill jag ha inbundet. Daredevil släpps inte förrän i maj så det finns lite tid att fundera. Finns det fler omnibusar som är värda att shoppa?

The Walking Dead som jag läst mycket gott om på olika bloggar kom med omnibus vol 2 i december och den hade ju varit fin att införskaffa. Så jag kollade efter vol 1 men den verkar vara slutsåld och numera tokdyr iaf om man tittar på de priser som finns på Amazon, det finns nio begagnade där den billigaste kostar 299 dollar=2400 kr. Det riktigt sjuka är det finns ett nytt ex och ett signerat samlarex. Det nya exet kostar 1703 dollar och samlarexet 1495 dollar. Alltså över 10 000 kr för en omnibus som släpptes för lite mer än tre år sedan! Det är kanske dags att byta guldtackorna mot omnibusar ;) Det får nog bli den inbundna hardcovern med halva sidantalet. Jag får iaf glädja mig och min sambo med att jag inte har något sug efter toksnygga klassikersamlingar a la Peanuts och Terry and the Pirates, för de är så jävla snygga och dessutom feta. Men jag säger bara till mig själv "don´t go there boy".

Nya Serieteket

Var återigen i Stockholm pga jobbet men hann inte förbi Söder denna gång. Däremot hann jag sticka inom Serieteket och köpa Louis Armstrong av Paquet som jag missade att köpa på SPX förra året. Lite annorlunda upplagt album med hela rutor med enbart text men det ser lovande ut och omslaget är riktigt snyggt. Läste på Mikael Sols blogg att de ska öppna ett Waynes Coffe där Serieteket låg tidigare, Serieteket har numera flyttat uppåt och blivit en del av läsesalongen. Det här gör mig sur eftersom 1) Waynes är bland de vidrigaste ställen som finns, oinbjudande för osäkra människor som erbjuder räliga halvfabrikat, ett ställe helt utan själ. Ja, jag hatar Waynes och jo min sambo gillar det så jag får nog snart besöka ett. Och hålla käften. Hon ser mitt gnäll som elitism. Vilket det inte är. 2) Serieteket kändes lite som en hoptryckt del av Läsesalongen, omgivet av pocketar på alla sidor. Svårnavigerat. Inte för att jag har lånat där men jag tyckte det var lättare de gånger jag varit där tidigare och dräglat över utbudet. Jag tyckte Serieteket var stympat. Vilket gör mig lite ledsen. Jag hoppas att Kristiina som är Serietekets hjärta inte är alltför besviken och att hon lyckas göra något bra av det. Det förtjänar hon. Förhoppningsvis kan Serieteket stjäla lite ytor. Förhoppningsvis får de tillbaka den gamla lokalen när folk tröttnat på ytliga fik. Ja, det lär aldrig hända. Fy fan.

Inflation i serieforum och debatteknik

Jag skrev innan om inflation i seriebloggar vilket bara är trevligt. Nu har det poppat upp ytterligare ett serieforum, Forum för tecknade serier, startat av Mikke Schirén som har många bollar i luften. Det nya forumet ska alltså konkurrera med Seriefrämjandets forum och Serieforum. Jag vet inte vad det finns för mangaforum så de tar jag inte upp här. De båda etablerade forumen skiljer sig åt rätt mycket, jag tycker att stämningen är betydligt trevligare på Serieforum vilket kan ha flera förklaringar men jag tror att de viktigaste är att åldersblandningen är större, det är tolerantare, mindre pretentiöst och fokus ligger mest på att berätta om de serier man gillar. På Serieforum ser man sällan några påhopp eller hetsiga diskussioner forumbesökare emellan, när det har hettat till verkar det framförallt ha rört seriehandlare eller när Seriefrämjandet diskuteras.

På Seriefrämjandets forum är kunskapsnivån betydligt högre och besökarna verkar ha ett bredare serieintresse. Till skillnad från Serieforum är det inte heller seriesamlandet som är centralt. Det kan stundtals bli lite elitistiskt vilket nog kan skrämma iväg en del. Majoriteten av användarna beter sig korrekt även på Seriefrämjandets forum men det senaste året har alltför mycket tid gått åt till olika konflikter och även diskussioner i ämnen där tonen ofta blivit otrevlig och besserwisseraktig. Källan till olika konflikter är ofta Mikke Schiréns kritik av styrelsen och ordföranden men även en bredare kritik av t.ex. utgivningen av Seriesams katalog. Jag tror garanterat att den alltför ofta otrevliga tonen och anklagelserna hos några av de mest aktiva forumanvändarna som Mikke Schirén, Göran Semb, Hakanand, Magnus K och Thomas E. m fl har skrämt bort potentiella forumbesökare även om en del säkert följer de otrevliga debatterna med intresse.

Jag har själv inte varit så aktiv på något av forumen och framförallt så känner jag inte för att vara så aktiv på Seriefrämjandets forum pga den otrevliga tonen i alltför många trådar. Jag tror att Mikke Schiréns nystartade forum kommer att locka många av dem som stämt in i stora delar av hans kritik mot Seriefrämjandet. Jo, jag gillar verkligen att min blogg tillsammans med andra bloggar finns i en meny med de senaste blogginläggen. Men i övrigt så är min fråga om det verkligen behövs tre serieforum? Jag tror inte det, jag tror att Forum för tecknade serier och Seriefrämjandets forum kommer att utarma varandra medan Serieforum kommer att fortsätta att frodas.

Jag tror dessutom att diskussionerna på Seriefrämjandets forum skadar föreningen en hel del vilket jag tycker är synd, det finns många som gör ett bra jobb i föreningen med seriernas bästa för ögonen men jag förstår även och delar till viss del den kritik som framförts med hur det hela sköts. Att jag inte debatterar längre är enbart för att debattklimatet är så undermåligt. För att floskla till det så är det inte direkt högt i tak på forumet.

2009- en titt i kristallkulan

Staffan på Staffars :) har skickat en utmaning till mig och en rad andra om önskningar och förväntningar på 2009. Jag har tidigare skrivit en önskelista om vad jag vill att förlagen ger ut men här blir det lite fritt om vad som kan hända 2009.

Önskningar:

• Att förlagen ger ut det jag önskat ;)
• Att en svensk äventyrsserie ges ut och blir en fet succé.
• Albumförlaget och Komika tjänar feta pengar.
• Urhunden delas ut på SPX.
• Seriefrämjandets ledning lär sig stava till ödmjukhet och inser att de arbetar på uppdrag av medlemmarna.
• Att jag får fler besökare på bloggen.
  

Vad jag tror:

• Flera serietidningar läggs ner och bland dem återfinns en klassiker.
• Minst en seriebutik i Sthlm slår igen.
• Galagos nya form blir bra.
  
• Efter en bra vår stryps utgivningen under hösten.
• Slutet på tonårsmangavågen blir tydligt.
  

Fantagraphics har länkat till min blogg här. De har tydligen genom något sökverktyg hittat bloggen och översatt citatet "En blåsippa i den stora serieskogen" till "A blue anemone in the great series of forest". Kul.

På DN finns en artikel med titeln Egotripp eller symbolik- en fråga om genus? som berör skillnaderna mellan några av de mest uppmärksammade manliga och kvinnliga serieskaparna och att de förra fokuserat på det självbiografiska medan de senare fokuserat på det politiska. Intressant och en bra artikel.

Inflation i seriebloggar

När jag startade Weltklasse Serier tyckte jag att jag hittat en egen nisch. Att blogga om serier. Jag hade sökt efter andra seriebloggar lite grand men inte hittat någon. Efter ett tag insåg jag att jag inte var unik men hittade ingen som hade samma bredd i serieläsandet som jag iaf. Trodde jag.

Två av de äldsta bloggarna vad jag vet, Fredrik Strömbergs Sekventiellt och Staffars Seriers blogg följde jag redan tidigare. Strömberg recenserade mest svenska serier men har i år breddat sitt bloggande till annat om serier. Sedan jag börjat blogga upptäckte jag Junkultur och Seriehyllan som båda nästan uteslutande bloggar om amerikanska serietidningar och har väckt mitt intresse för superhjältar, något jag inte trodde var möjligt. Båda bloggarna startade 2008. Maela har varit igång lite längre, det blir allt mindre serier där och mer Spotify men en underhållande blogg är det. Simon säger och Kryptan startade båda under 2009, Simon säger tycker jag är den som är mest lik min egen med ett brett spektrum av serier, skillnaden är att jag har mest recensioner medan Simon säger oftast skriver lite mer allmänt om en genre, en serieskapare eller något annat. Kryptan är väldigt ny men det verkar bli en hel del superhjältar men det återstår att se. Draken och flodhästen är den senaste bloggen jag upptäckte som blandar småbarn med amerikanska mainstreamserier. Mangabibliotekarien är en renodlad mangablogg med i stort sett enbart recensioner. Vi börjar bli många om utrymmet nu. Så vad innebär det? Jo, att du som gillar serier men inte har så många polare eller kontakter som gillar serier har flera ställen att få tips på. Förhoppningsvis slumpsurfar även några av de som inte är seriefrälsta in och upptäcker något. Det finns ju en del :) Konkurrens är bra, monopol är det inte.

Kulturgärning

Kulturgärning, smaka på det. Ännu ett ord som missbrukas lite här och där. Ibland är det dock relevant att använda begreppet. Nisses böcker har gjort en kulturgärning genom att börja ge ut Bertil Almqvists serieversion av Barna Hedenhös. Serien gick i serietidningen Tuff och Tuss på 50-talet och ges nu ut i bokform för första gången. Jag har inte köpt några återtryck tidigare och kan därför inte jämföra med andra men jag tycker det ser helt ok ut, jag vet ju inte vilka original som finns. Dessutom är boken inbunden vilket alltid är trevligt. Enda minuset är att den luktar för jävligt. Mumiens blod luktade även den illa men det är ingenting mot Barna Hedenhös. Man kan ju inte hänga ut en bok på vädring tyvärr. Den luktar till och med värre än resultatet av den misslyckade braständningen i helgen. Ett andra album finns redan ute och ett tredje kommer i april.

Även Per Demervall gör en insats för den svenska seriekulturen genom att på trots mot rådande trender ge ut ett album med krögaren Rosenhane, tecknat i en stil åt klara linjen-hållet och i det klassiska europeiska albumformatet. Den luktar inte heller gott men man mår iaf inte illa.

Joakim Pirinen uppmärksammades idag i DN där han nominerats till tidningens kulturpris. Det finns även ett utdrag ur Döda paret och deras vänner. Jag har inte läst något av Pirinen mer än något i Galago men Socker-Conny finns med på läslistan som iofs är jobbigt lång. Kul att en serietecknare blir nominerad till fina DN:s pris, ett tecken så gott som något på att serier blir en allt mer väletablerad konstform.

Albumförlaget breddar utgivningen

Albumförlaget är 2008-års bästa nyhet. Ett enmarsförlag som satsar på något som de flesta ansåg var helt dött nämligen franska albumserier. Ett modigt och bra initiativ som jag hoppas leder till att fler upptäcker/återupptäcker hur bra franska serier kan vara. de svenska förlagens utgivning har i mitt tycke kretsat för mycket kring stripserier, navelskådande självbiografier och politiska serier samt givetvis nostalgiutgivning. Tonårsmanga har utgjort en stor del också. Albumförlaget har nu ökat bredden på utgivningen i Sverige och det är bara att tacka och beställa från förlaget.

Året inleddes med Det tredje testamentet 1 och fortsatte sedan med Bouncer 1 följt av Det tredje testamentet 2 och idag landade Bouncer 2 i brevlådan direkt från förlaget. På Serieforum finns en hel tråd om albumförlaget där man bl.a. kan läsa om förlagets ekonomi och framtidsplaner, intressant läsning. Tydligen ska Albumförlaget ge ut två-tre nya titlar nästa år förutom Bouncer och Det tredje testamentet. Den första blir Sir Arthur Benton, en för mig helt okänd serie som verkar utspela sig under andra världskriget. Jag har bara hittat info på franska vilket inte hjälper ett dyft. Men teckningar ser oerhört bra ut. Se själv.