Hergés äventyr av Bocquet & Fromental & Stanislas

Efter många turer så kom äntligen Hergés äventyr ut på Komika förlag. Boken är en biografi över Tintins skapare Hergé eller Georges Remi som han egentligen hette. Jag har dålig koll på upphovsmännen till serien men av Stanislas finns Ängelns ansikte, också den utgiven av Komika. På Komikas hemsida kan du läsa mer om upphovsmännen.

Hergés äventyr beskriver Hergés liv i korta stycken från barndomen över vänskapen med kinesen Tchang till ålderdomen. Serien är tecknad i en elegant och spetsig (spana in näsorna) klara linjen-stil. Serien i sig är underhållande och småkul på sina ställen men man har nog störst behållning av den om man kan sin Tintin och lite om Hergé. Även om serien är gjord som en hyllning till Hergé, så väjer den inte för de mindre smickrande delarna av Hergés liv och personlighet. Berättelsen är fragmentarisk men man får ändå en bild av de viktigaste skeendena i Hergés liv. Det finns givetvis många referenser till Tintin och Hergés andra serier men det är upp till var och en att ha nöjet att upptäcka de. En trevlig utgivning som breddar serieutbudet i Sverige. Förhoppningvis får vi se fler bra franska serier från Komika framöver.

Valhalla (1986)

Filmen Valhalla baseras på Peter Madsens succéserie Valhall som hittills utkommit i 14 album. Filmen baseras i huvudsak på albumen Resan till Utgårdsloke och Historien om Quark. Filmen kostade hela 40 miljoner danska kronor (den danska kronan var inte så stark på 80-talet, men ändå) och sågs av över en halv miljon i Danmark. Mer info om filmens problemfyllda tillkomst finns här.

Filmen handlar om de två människobarnen Tjalve och Röskva som kommer till Asgård som Tors tjänare sedan den sluge Loke lurat Tjalve. Väl i Asgård kommer Loke en dag hem med Quark, en liten vildbatting som får Tor att lacka ur totalt. Han bestämmer sig för att lämna tillbaka Quark till Utgårsloke som lurat på Loke honom. Under tiden blir Tjalve och Röskva vänner med Quark men Tor har bestämt att han ska tillbaka till jättarna. Hos Utgårdaloke blir det sedan en tävling, där förloraren får behålla Quark.

Filmen är på sina ställen riktigt snyggt animerad och lyckas skapa en trolsk stämning, framförallt scenen där Tjalve får se in i framtiden vid en skogstjärn är riktigt fin (scenen fonns på omslagets baksida på albumen) . På många håll är det tyvärr alltför dålig 80-tals animation och det syns ibland att det inte alltid var så erfarna animatörer som arbete med filmen. Filmen i sig är nog mest spännande för barn och kan nog vara lite otäck för de mindre. Stundtals är det lite kul men den tecknade serien är klart bättre. Den bästa delen av filmen är den sista med tävlingarna hos Utgårdsloke. Om man verkligen gillar animerad film eller Valhall-serien så är filmen definitivt värd att se, är man inte så intresserad finns det bättre animerad film att lägga tiden på.

Filmen finns att köpa billigt från CDON.

Fars dag

Idag är det tydligen fars dag. Inget jag har koll på. Ser det mest som ett kommersiellt jippo å såna gillar jag inte. Min bättre hälft anser dock att det är något som ska firas så idag fick jag en Fantomen mugg av min dotter att stoltsera med på jobbet. Vissa har en Elvis kopp, vissa har en nostalgikopp, vissa har en kopp med nåt visdomsord på men jag kommer att ha den tuffaste koppen. Tio tigrars styrka, hård mot de hårda, när han rör sig står blixten stilla, en fasa för onda män. Han är jävligt hård, Fantomen.

Blir svårt att hitta något tuffare till Mors Dag. Men iofs är väl Fantomen en toffel när det gäller Diana.

Roparen av Jakob Nilsson

Roparen är en serie som i likhet med Mumiens blod är sällsynt i Sverige. Den är nämligen teckand i den klassiska klara-linjen stilen vars främsta företrädare är Hergé och Jacobs, skapare av Tintin respektive Blake & Mortimer. Jag är inte så förtjust i klara-linjen men den är verkligen en trevlig omväxling jämfört med många av de svenska serier som ges ut idag.

Roparen är Jakob Nilssons debutverk som han arbetat med i tre år. Albumet är häftat och snyggt designat med bra kvalité i omslag och papper (det är inte bara insidan som räknas). Serien bygger på Stieg Trenters deckare Roparen från 1954. Serien handlar om Ann Celin som ska resa till Italien med en väninna, men hon hittas mördad samma dag som de ska resa i sitt hem på Kastellholmen. Ann göra egna efterforskningar förutom de som sköts av polisen, kommissarie Victor Regn, som tar hjälp av fotografen Harry Friberg, huvudperson i Trenters deckare. Det visar sig att Suzanne levt ett dubbelliv som ingen trodde.

Jag tycker Jakob Nilsson lyckas rätt bra med teckningarna, framförallt lyckas han fånga tidsandan på ett bra sätt. Man känner sig förflyttad till 50-talets Stockholm tack vare hans känsliga skildring av miljöerna. Deckarhistorien i sig har lite förvecklingar och dialogen funkar bra och som vanligt lyckas jag inte lista ut vem som är mördaren. Spännande blir det sällan men det är trevlig och småputtrig läsning med med sköna femtiotalskaraktärer. Ett tidsdokument om 50-talet tecknat på 00-talet.

The League of Extraordinary Gentlemen III- Century

Alan Moore och kevin O´Neills suveräna steampunk-serie The League of Extraordinary Gentlemen är en av mina amerikanska favoritserier. Serien är en underbar blandning av litteraturlegender, galenskap och just steampunk.

Del I och II har funnits ute i ett antal år nu och förra året kom The Black Dossier som jag inte läst än. Nu har Top Shelf (Galagos amerikanska samarbetspartner) annonserat del III till arpil 2009. Då släpps första delen av den tredelade Century. Tre inbundna album är planerade på vardera 80 sidor. Alla delarna utspelar sig i London, första delen 1908, andra delen 1968 och tredje delen 2008. Färgläggaren heter f.ö. Ben Digmagmaliw, sug på den.

Läs mer om serien hos Top Shelf.

Superhjälteodyssén fortsätter

Idag landade The Starman Omnibus Volume 1 i brevlådan. Efter Captain America omnibusen som jag gillade skarpt och Kraven´s Last Hunt som blev en besvikelse så ska det bli spännande att stifta bekantskap med Starman som fick en makeover på 90-talet som DC nu samlar i trevliga inbundna utgåvor vilket inte är en oväsentlig anledning till att jag la in en beställning, jag är svag för inbundet. Liksom långa meningar.

Om du vill läsa bloggar om superhjälteserier så rekommenderar jag främst Junkultur men även Seriehyllan och Maela. Vill man ha mer info om Avengers, JLA och allt vad de heter är Wikipedia rena rama guldgruvan. Superhjältenördarna har gjort ett bra jobb där.

Missionären

Jag har spridit seriernas evangelium till de som ännu inte sett ljuset. Halleluja. En kollega på jobbet har blivit lite fascinerad av Iran, detta motsägelsefulla land styrt av en galning. Givetvis fick hon låna Marjane Satrapis självbiografiska pärla Persepolis, samlingsvolymen. Hon ville gärna låna den men levererade följande kommentar när jag gav henne den "jag gillar egentligen inte serier, det är sådant jag läste för min dotter som Bamse och Kalle Anka". Ka-paow! Den satt.

Iaf gillade hon den skarpt så jag tipsade henne om Satrapis andra serier Broderier och Kyckling med plommon. Persepolis vandrade sedan vidare till min serieläsande kollega (Marvel) för att bredda hans serieläsande. Han hade t.o.m. kollat efter den på senaste bokrean. Frälsningen är nära. Halleluja.

Marjane Satrapis tankar om sitt serieskapande finns här.

Spider-Man: Kraven´s Last Hunt av De Matteis & Zeck

Kraven´s Last Hunt samlar som jag förstått det sex nummer av olika spindeltidningar där Spidermans sista kamp mot Kraven skildras. Serien handlar inte främst om Spiderman utan om Kraven aka Sergei Kravinov, ryskättad galning och storjägare, som är på jakt efter sitt ultimata byte Spiderman, den man/myt som besegrat honom. Kraven lyckas skjuta Spiderman och begraver honom levande. Förutom Kraven och Spiderman har även Vermin, ett monster skapat av Doctor Doom, en central roll.

Kraven´s Last Hunt publicerades först 1987 och är tecknad i den rena men opersonliga 80-talsstil som jag kommer ihåg från min barndom och som var en orsak till att jag ratade superhjältar. Marvels utgåva är snygg, inbunden med skyddsomslag och ett läckert omslag är inbjudande. Första delen av albumet är rätt bra med Kravens monologer och en Spiderman som inte är på topp. Det är just Kravens storhetsvansinne och vanföreställningar om sin egen person som lyfter serien i början. Spiderman och den motbjudande Vermin är mest bifigurer. Efter ungefär halva serien börjar jag lessna rejält på Kraven och hans monologer. Samma saker ältas om och om igen. Kraven är en stor jägare som hittade sanningen i det vilda och ser ner på den s.k. civiliserade världen. Bl.a, bl.a., bl.a. I slutet vill jag verkligen att Spiderman ska täppa till truten på honom men han ältar till sista sidan. I början gillade jag serien men i slutet är jag mest irriterad på den. Slutsats: snygg förpackning med tjatigt innehåll.

Om du vill ha en riktigt lång recension så finns det en här. Av kommentarerna så verkar de flesta gilla den skarpt. Den ska tydligen vara någon klassiker i superhjältegenren. Då ska jag nog definitivt undvika superhjältar från 80-talet och satsa på senare versioner. Well, smaken e som baken.

Serieshopping från Kulturbutik

Genom sajten Prisjakt upptäckte jag nätbokhandeln Kulturbutik som drivs av ett elbolaget Kraft & Kultur. Jag har kollat och de är billigast på i princip alla svenska serier. De har nästan uteslutande svenska serier. Dessutom är det kul att det finns någon nätbokhandel förutom jättarna AdLbris och Bokus att beställa ifrån utan att betala mer, på nätet är priset det enda som räknas. Idag hämtade jag ut postpaketet som innehöll Vimmelgrind 3: Det stora snöovädret av Mats Källblad, Hergés äventyr av Bocquet, Fromental och Stanislas, båda utgivna av Komika. Jakob Nilssons debutalbum Roparen efter en Stieg Trenter-deckare, utgiven av Kartago liksom Charlie Christensens 80-tals serie, Odilou. Tyvärr var Albumförlagets Det tredje testamentet del 2 restnoterad och ska skickas senare. Konstigt och trist eftersom jag såg fram emot den eftersom del 1 Markus eller Lejonet vaknar var riktigt bra. I övrigt kom dock leveransen på utsatt tid så det var inte sista beställningen från Kulturbutik.

Roberto Savianos dokumentära skildring av maffian i Neapel, Gomorra, slank med liksom Övergivna platser två av Jan Jörnmark, den första boken var helt underbar då jag älskar foton av övergivna byggnader med tillhörande info. Kolla gärna in hans hemsida om du också gillar det, man blir så jäkla sugen på att bara ta kameran och ge sig ut till närmaste övergivna byggnad.

Gängkrig 145 av Lapidus & Bergting ges ut i april

Jens Lapidus avslöjade att han skulle göra en serie tillsammans med Peter Bergting när han var sommarpratare i juli. Jag skrev om det här på bloggen i slutet av augusti.

Nu har det börjat komma lite mer info kring projektet och man blir inte direkt mindre sugen på att se resultatet. Titeln blir Gängkrig 145 och blir del tre i Lapidus trilogi Stockholm Noir. Serien blir alltså en uppföljare till Snabba cash och Aldrig fucka upp. Omslaget här intill får det att vattnas i munnen, det är så jäkla stilrent.

Kulturnyheterna på SVT gjorde ett reportage med Lapidus och Bergting som sändes den 29 oktober. Där får man se flera färdiga teckningar och skisser till albumet. Kolla in det. Kulturnyheterna använder lite irriterade begreppet grafisk roman, det låter väl lite pretto och fint, Lapidus själv använder begreppet serieroman vilket jag tycker är det bästa alternativet.

Bergting har en blogg där han skriver om arbetet med serien. Den finns här.

Albumet ska ges ut i april 2009.