Rätt tänkt av Sef:s styrelse

Idag när jag körde och veckohandlade (ja, jag lever ett spännande liv) kom jag ihåg att ta med mig ett par bra album ut till bilen (jo, givetvis musik) och när jag satte igång Bowies Space Oddity så undrade jag varför jag inte gjort det här tidigare istället för att lyssna på reklamradions hjärndöda musikval eller irriterande P3-människor. Samma resonemang kanske Seriefrämjandets styrelse hade när de kom på den lysande idén att förlägga årsmötet under SPX09, varför har vi inte kommit på det tidigare. Nej, det kan man verkligen undra. Jag har iofs inte varit medlem så länge så kanske har man redan tidigare haft årsmöte under SPX. Även om Skåne givetvis är vackert i slutet av maj så finns hursomhelst inga av de vackraste bokskogarna i Malmö så om man nu inte tycker att Malmö är en fantastisk stad (vilket jag inte gör) så finns det ingen anledning att åka dit i slutet av maj då förra årets årsmöte ägde rum. Självklart bör årsmötet förläggas i Sthlm så långt det är möjligt, majoriteten av medlemmarna har garanterat betydligt närmare till Sthlm än Malmö. Att lägga det under SPX är givetvis ännu bättre eftersom många serieintresserade tar sig till Sthlm för just detta. Alltså borde medlemsuppslutningen bli avsevärt högre än på ett möte i maj i Malmö. Den styrelse som väljs under dessa former får därmed automatiskt en högre legitimitet. Dessutom har fler möjligheter att framföra sina åsikter om föreningen och träffa de som sitter i styrelsen. Jag ska dit och det ska bli intressant. Jag har ju varit lite kritisk mot styrelsen och hur vissa i styrelsen agerat. Nu väntar jag bara på årsberättelsen. Ja, och senaste Bubblan givetvis.

Valhall 14: Muren av Peter Madsen

Muren är den nästa sista delen i Peter Madsens klassiska Valhall-serie. I år är det tänkt att sista delen, Ragnarök, ska komma. Serien påbörjades 1979 så efter 30 år är det alltså dags att knyta ihop säcken tyvärr. Jag har tidigare recenserat Valhall 13: Balladen om Balder på bloggen. Tyvärr verkar både nr 13 och 14 vara slutsålda på nätet men kanske kan exemplar finnas i seriehandlar och bokhandlar. I Danmark är det tänkt att hela serien ska samlas i samlingsvolymer framöver och förhoppningsvis sker samma sak här. Om du inte är en inbiten samlare så rekommenderar jag ditt lokala bibliotek om du vill läsa serien i sin helhet. På danska Serieland.dk finns en intervju med Peter Madsen inför avslutningen av Valhall.

Muren handlar iaf om att gudarna är oroliga för att jättarna ska attackera Asgård. Samtidigt är det dags för Tjalve att bli man och för att räknas som det ska han genomgå ett mandomsprov. När varken Tor eller Oden har tid att ge honom ett uppdrag får han istället ett av fruktabarhetsguden Frej som kärat ner sig i jätten Gerd som går ut på att locka med henne till Asgård. Kruxet är att hon är dotter till den mäktige jätten Gymer. Men med list kan ju det mesta gå... ja, om du inte heter Loke förstås för då skiter det alltid sig.

Peter Madsen är som jag tidigare skrivit en av de absolut främsta teckarna i Norden och albumet är en fröjd rent teckningsmässigt. Färgläggningen är även den suverän. Utöver detta så är Muren det bästa i serien sedan de allra första vilket är anledningen till att jag tycker att det är synd att det snart är slut. Jag tyckte att serien hade börjat gå på tomgång men med Muren så visar Peter Madsen och Henning Kure som skriver manus att det finns mycket berättarglädje kvar. Madsen tar i Muren upp främlingfientlighet och fördomar och driver med detta på ett skönt sätt utan att det känns påklistrat eller pk. Fördomarna finns på båda sidor och ser ungefär likadana ut. Verkligheten anyone? Albumet är riktigt roligt och Loke som läckert sto är verkligen Loke i högform dvs skitkul. Jag gillar verkligen Muren som definitivt är ett av de bättre Valhall-albumen.

Snygga omslag 8

Hugo Pratts omslag till hans seriebiografi om flygaren och författaren Antoine de Saint-Exupéry är t.o.m. vackrare än innehållet i albumet. Omslaget kan tolkas på många olika sätt. Vad rör sig hos Saint-Exupery, tänker han tillbaka på sitt liv eller spänningen inför vad som ska hända på nästa uppdrag eller vad? Det oerhört stämningsfulla och vackra omslaget var det största skälet till att jag köpte albumet. Albumet finns utgivet på danska av Faraos Cigarer.

Vårens höjdpunkter

I höstas skrev jag om de album jag såg fram emot då. Nu har jag kollat runt lite vad som är på g att släppas under våren. Den titel jag ser fram emot mest och som jag skrivit om tidigare är Gängkrig 145, ett mkt intressant samarbete mellan Jens Lapidus och Peter Bergting, en av de populäraste författarna och den ende svenske tecknare som figuerar inom mainstreamserierna i USA. SvD har en intervju med Lapidus och Bergting. Förvätningarna är med all rätt höga. En debutant som jag ser fram emot mkt är Lars Krantz och hans Dödvatten (bilden) som ges ut av Kolik förlag. Lars Krantz teckningsstil påminner inte så lite om Charles Burns vilket inte direkt är ett minus. Albumförlaget ska ge ut en ny serie som heter Zorn & Dirna som förhoppningvis enligt förlaget ska vara klar till SPX. Lite senare ges tredje delen av Det tredje testamentet ut vilket blir Albumförlagets tredje utgivning i år. Kim W Anderssons Love Hurts som gått i Nemi har fått en hel del uppmärksamhet, jag har inte läst serien förutom kortisen i Bild & Bubbla senast. Tuschbög som jag är så gillar jag Anderssons teckningar. En serie i klassisk fransk stil som ska ges ut i vår men som jag inte hittat så mkt information om är en serieversion av Marcel Prousts klassiker På spaning efter den tid som flytt, tecknad av för mig okände Stephane Heuet i klassisk klara-linjen stil av Agerings förlag. I övrigt är det tunt med serier i vår men Komika har utlovat en ny tidning och annat spännande, dock okänt vad. Epix som verkar ha vaknat till vet jag inte heller vad de har planerat. Förhoppningsvis kommer det mer. Å andra sidan har jag ont om tid att läsa serier just nu. Däremot har jag tid att surfa runt på vad jag vill köpa, min shopaholic-gen tillåter mig det. Därför kommer snart en genomgång av vårens utrikiska höjdpunkter :)

Insåg att det inte finns en enda kvinna med ovan och att jag glömt den eminenta Nina Hemmingsson som släpper en ny samling till våren. Givetvis något att se fram emot.

Isaac the Pirate: To Exotic Lands av Christophe Blain

Christophe Blain är en av mina absoluta favorittecknare. Jag har tidigare läst Speed Abater och Gus & His Gang varav framförallt den senare är en helt suverän serie. För den som vill läsa en intervju med Blain så publicerade Newsarama en i höstas. Isaac the Pirate har getts i fem album i Frankrike. To Exotic Lands samlar de två första. Serien handlar om den unge konstnären Isaac som strävar efter att slå igenom vilket han är övertygad om att han ska göra. Han bor ihop med sin ungdomskärlek Alice. En av hans favoriter är marinmålaren Duffy och när han själv får ett erbjudande om att följa med på ett skepp är han inte sen att hänga på. Tyvärr för honom så visar det sig att det är en pirat han ska jobba åt. Han fastnar dock för livet till sjöss och hänger på piratkaptenen som ska leta skatter i Antarktis. På hemmaplan blir hans kära Alice uppvaktad av en annan. Äventyr och kammardrama i ett alltså.

Isaac the Pirate är givetvis en underbar serie, vid en första anblick verkar det vara en äventyrsserie vilket det också är men framförallt är den liksom Gus & His Gang en relationsserie. Teckningarna är liksom alltid med Blain fulla av energi och dessutom är färgläggningen exemplarisk. Färgstarka karaktärer 0ch underbart skildrade miljöer förhöjer upplevelsen ytterligare. Förutom teckningarna så är dialogen Blains starkaste kort (jo han är bra på allt) och det finns några underbara replikskiften i serien som du kommer att upptäcka när du läser den. För det rekommenderar jag verkligen att du gör. Jag tycker att första delen av Gus & His Gang är bättre men detta måste vara en av de bästa franska serier som gjorts på 2000-talet och absolut en av de bästa som finns tillgänglig på engelska. Det här är den nya franska serievågen när den är som bäst.

Akira (1988)

Jag har bara läst första volymen av mangaklassikern Akira och hade egentligen tänkt läsa alla sex volymer innan jag såg animeklassikern Akira. Nu blev det inte så eftersom en kommentar på ett inlägg fick mig att inse att det var dags. Jag har velat se filmen i flera år men aldrig blivit färdig att köpa/hyra den. Förra veckan gled jag dock inom bibblan och lånade den och igår såg jag den. Förväntningarna var höga. Det är aldrig bra, det är bättre att vara pessismistisk så blir man inte besviken. En livsfilosofi i stil med bitterhet är ett sätt att hantera tillvaron. Inget du får höra någon vidrig motivationscoach skrika under någon föreläsning. Akira handlar om en ung ligist som får oanade krafter och bestämmer sig för att väcka Akira, den mytomspunna kraft som förstörde Tokyo i samband med tredje världskriget. Nu är det Neo-Tokyo som ligger illa till. En stad som bubblar av revolt och oro.

Det första jag tänker på vad gäller Akira var att den var så skrikig. Tetesuo! Kaneda! Kei! osv... En massa skrikiga punks blev lite för mycket för en mental pensionär som moi. Visst var den snyggt animerad och den kändes inte alls daterad vilket vissa tecknade filmer kan kännas. Egentligen borde jag ha gillat den, storyn är bra, det är mkt action och samtidigt lite kritik mot totalitarism. Trots det tyckte jag att den var seg (eller var det bara jag som var det efter helgens fylleslag). Det var långt ifrån en wow-upplevelse som Ghost in the shell när jag såg den för ungefär ett decennium sedan. En central grej för att jag ska gilla en serie, film eller what not är att jag kan känna sympati eller iaf någon form av identifikation med någon av karaktärerna vilket jag inte kände här. Med något undantag var det mest ett gäng jobbiga punks som sagt. Dessutom gillar jag inte motorcyklar. En besvikelse och det blir iaf inga fler volymer av serien inom överskådlig framtid.

Fixaren av Joe Sacco

Det legendariska förlaget Epix har den goda smaken att introducera seriejournalisten Joe Sacco på svenska. Den intressantaste utgivningen av förlaget på flera år. Joe Saccos mest kända serie är Palestine från början av 90-talet. Jag har inte läst den än men den är nog fortfarande högaktuell med tanke på situationen i Palestina idag. I slutet av Fixaren finns f.ö. två mkt trevliga överraskningar, nämligen reklam för kommande utgivningar av både Safe Area Gorazde och just Palestine, den senare ges ut i två delar. Mkt bra även det av Epix och givna köp. Fixaren handlar om Joe Saccos möte med Neven, en bosnienserbisk fixare som livnär sig på att guida journalister i Sarajevo. Han berättar om vad han själv gjorde under kriget och om några av de mest framträdande krigsherrarna som försvarade Sarajevo under belägringen. Sacco träffar Neven i slutet av kriget när omvärldens intresse för Sarajevo är på väg utför.

Trots att jag är tillräckligt gammal för att ha följt med i nyhetsrapporteringen kring kriget i fd. Jugoslavien så är det förvånansvärt hur lite jag faktiskt kommer ihåg. Fixaren ger därför en välbehövlig uppfräschning i en av de senare tragedierna i Europas blodiga historia. Jag blev inte frälst på Saccos teckningsstil men många rutor är väldigt detaljrika och på det hela taget fungerar det bra. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag har lite svårt för med hans stil. Sacco försöker verkligen förstå Neven och teckna ett porträtt av honom men han är som en skugga som bara glider undan hela tiden. Visst får man vissa förklaringar kring varför han agerat som han gör men i slutet av boken framstår han som en gåta och man vet inte vad som är sant av det han berättat och inte. Förutom Neven och staden Sarajevo så är fokuset på de mer eller mindre kriminella krigsherrar som var oerhört viktiga i början av belägringen för bjuda de bosnienserbiska styrkorna motstånd. Skildringen av krigsherrarna är lika fascinerande som de brott de begick är vidriga. Det går inte att dela upp de olika sidorna i kriget i onda eller goda. Ondskan finns på båda sidor. Sacco låter inte sina egna värderingar lysa igenom utan det är upp till läsaren att bilda sig en egen uppfattning. Albumet är väldigt snyggt formgivet, papperskvalitén fin och textsnittet fungerar utmärkt. Bra jobbat. Allt som allt ett väldigt bra seriereportage om en fascinerande person porträtterad mot en tragisk bakgrund.

Shazam!

Personerna bakom några av de bloggar jag läser mest frekvent har slagit sig samman i en svensk superblogg om trikånissar. Maela, Geekporr, Seriehyllan och Junkultur har gjort gemensam sak och startat Shazam.se. Ett smart drag eftersom uppdateringarna sker betydlig oftare vilket kommer att generera mer besökare vilket de allra flesta bloggare är ute efter. Idag har de t.ex. publicerat fyra inlägg. Det innebär att jag knappast kan kalla min blogg för "Sveriges mest aktiva blogg om serier". Damn it. De blir superhjälteseriernas motsvarighet till Bokhora. Dessutom har de outat sina riktiga namn, något jag själv funderat på ett tag. Det är ju inte direkt statshemligheter man skriver om. Även om Corto Maltese är en av mina favoritfigurer och Hugo Pratt en av mina favorittecknare är det inte en av mina favoritserier. Logiskt va! Iaf, lycka till superhjältenördar :)

Secret War av Brian Michael Bendis & Gabriele Dell´Otto

Marvels universum är nästan som universum alltså oändligt. Jag har ju fastnat lite för superhjältar efter att ha läst om Captain America och hans död. Ett problem är ju var man ska börja. Då behöver man tips från någon som har lite koll på universumet. Har man ingen att ta hjälp av så finns som en sista utväg Wikipedia som är späckad med information om trikånissarna. Som tur är har jag en Marvel-fantast till kollega. Vi har jobbat på samma ställe i över fyra år och i samma team i snart två år men det var först strax innan jul när jag berättade om Cap för en kollega som undrade (nja hon vet) om jag var dum i huvet. Då smög det fram att ja han läste ju Marvel. Det säger ju lite om att vissa intressen bör man som vuxen inte ha. Typ att läsa superhjälteserier. Men det är väl lika bra som att gå och titta på pretentiös konst eller tycka att hukky är kul och att 250 kr för en biljett är okej. Iaf tyckte han att jag skulle börja med Secret War, så det gjorde jag.

Latveria har något sattyg på g (hur det lilla som det verkar utfattiga landet i östra Europa kan ställa till med så mkt skit övergår mitt förstånd) och Nick Fury kommer dem på spåren. När regeringen inte vill agera eftersom Latveria numera är en allierad tar Fury saken i egna händer och sätter samman ett team med ett antal av de främsta hjältarna. Man får inte veta vad som hänt i Latveria förrän i slutet efter att våra hjältar och New York utsatts för en rejäl attack orkestrerad från Latveria.

Albumet är jävligt snyggt tecknat av Gabriele Dell´Otto. Det är så bra att varje ruta är en ren fröjd. Kolla bara in omslaget, varenda ruta är lika elegant tecknad. Detta förhöjer givetvis läsupplevelsen. Bendis manus är också bra, man förstår tidigt att något hänt som får stora konsekvenser men inte vad och ingen av hjältarna verkar ha koll på det heller. Den enda som vet något är lurifaxen Fury. Jag kan inte påstå att albumet är spännande för det är det inte och den utdragna stridsscenen i andra halvan av albumet är mest seg. Allt som allt är det dock en rätt bra serie med en twist i slutet och ett gäng förbannade superhjältar. Albumet innehåller för övrigt en mängd text som består av förhör och Nick Furys filer om både hjältar och skurkar med tillhörande kommentarer. Lite bra who´s who för en superhjälteanalfabet.

Det blir SPX ändå

Drömuppdraget med jobbet sket sig eftersom de flyttade fram det hela tre veckor och då kolliderade det med en sedan länge inplanerad resa. Surt som sören. Detta innebär dock att jag kan besöka SPX och även njuta av en tur till det vackra Skåne (njuta och njuta, en energisk tvååring kan fresta på rätt bra under en tågresa). Jag hoppas att det blir en hel del intressanta släpp kring SPX. Jag har dålig koll på vad som komma skall men Love Hurts, Dödvatten och Trollkungen är de serier jag ser fram emot mest. Jag hade hoppats att Tinet Elmgrens Eva-samling skulle komma i den vevan men enligt hennes blogg så kommer den om ett halvår. Jag har bara ett fanzine om Eva (bilden) men det är bra och jag gillar Elmgrens stil skarpt. Det hade varit kul om Epix dök upp. Jag läser just nu Fixaren av Joe Sacco som Epix gett ut nyss, den är bra hittills och dessutom snyggt formgiven vilket jag är svag för. Annars lär det väl visa sig vad som ges ut och så finns det ju givetvis en närmast oändlig mängd fanzines att spana in, jag tycker det är just fanzinen som är hjärtat och själen på SPX. Jo, det är roligt att skriva pretto.